gerna öfverskrida. Man har också föreslagi flera andra metoder, att utan dikesgräfning, som går långsamt och är dyr, bilda en för masken oöfverstiglig gräns. Dessa metode äro följande: Sr a) Man blandar kalk med vatten, så att det blifver så kallad kalkmjölk, och vattnar -dermed jorden och gräset i en tre till fyra fot bred rand, genom användandet af vanlig trädgårdskanna med sprits, eller ännu bättre, genom begagnande af en större tunna, försedd med s. k. spritsbräde, som långsamt köres omkring fältet utanför det af masken angripna området. bd) Man använder på samma sätt en koksaltslösning, hvartill gammal sillake eller upplöst salt ur silltunnor är bäst; men denna lösning skadar gräset och kan derföre ej rekommenderas. c) Man begagnar äfven dertill tjärvatten. d) Ett ännu verksammare medel är dock att öfvergjuta med en upplösning af nattguld Clatrinspillning) i vatten. Maskarne synas hafva en särdeles afsky för menniskans exkrementer, och öfverskrida ej en linea som är vattnad med en lösning af detta ämne. Ett nytt bevis derpå har man i år haft vid Kongl. Landtbruks-akademiens Experimentalfält: Gräsmasken, som angripit den s. k. Skeppsbro äng, öfverskred icke en linea frodigt gräs, upp: kommen deraf att ett lass flytande latrinspillning, för längre tid sedan tillfälligtvis stjelpt på höjden och rinnande utför sluttningen, bildat en linea, der gräset utmärkte sig genom sin mörka färg och lifliga vegetation. Den del af ängen som befanns på andra sidan om denna linea har icke blifvit. angripen. Om nu, då masken visar sig, gräset på den angripna delen afslås, och en dylik gräns a: något för densamma riotbjudande ämne föranstaltas, så sjilles det. dock vara tänkbart att masken, beröfvad sil näring och drifven af hunger samt på alla sidor instängd, slutligen i trots af sin motvilja öfverskrider det skyddande bältet och fortsätter sina härjningar. Det synes derföre vara ändamålsenligt att här och der, särdeles på de ställen der det omgifvande bältet bildar vinklar eller knän, gräfva några alnar diken, med borrhål i botten såvida de ej kunna förses med vatten, för att deri uppfånga och döda maskarne. Slutligen bör äfven nämnas det verksammaste medlet af alla, der omständigheterna tillåta dess användande, — jag menar elden. Då masken, såsom vanligt, fortgår i en lång, temligen sluten linea, kan, på de ställen der man har tillgång på halm eller torrt ris, dessa brännbara ämnen utbredas öfver maskarne och antändas. Att härvid varsamhet är nödvändig torde -knappt behöfva nämnas. Hvad bär blifvit anfördt är hemtadt både nr inhemska och utländska källor, och de föreslagna åtgärderna synas i flera fall ovissa. Ur utländska skrifter är föga upplysning att erhålla, helst Sverige just är det land der gräsmasken företrädesvis härjar. — Kan denna ippsats väcka till anställande af försök, och kunskap i ämnet derigenom samlas, så vore lock något vunnet, och författaren önskar högigen att den erfarenhet, sora sålunda uppstår, nåtte på lämpligt sätt allmängöras. Det är n ibland våra brister, att den som uppfinner tt godt medel vanligen behåller det för sig jelf, ofta endast af ett slags blyghet att ofentligen framträda. På detta sätt eke inga ramsteg. Då gräsmaskens vanliga härjningsperiod sluar med Juni månad, kan man snart emotse less försvinnande för denna gången. Det är början och vid dess första framträdande som raftiga åtgärder till dess atrotande böra vidgas, hvilka då ock bafva största utsigten tt lyckas. ekmsess