Aftonbladet – 13 juni 1853, sida 2

Favorit-duo . . . . exeqveras af msrs Oscar å Adolf. Drottningens af Cy-pern duo s. . idem. idem. Marseljäsen . . . . idem. idem. Sång vid skilsmessan. . . . idem. idem. M:ll Albertini, elev vil Conservatoriet i Milano, kommer att sjunga flera romanser, komponerade af henne sjelf. Den ryktbare Bandini accompsgnerar henn? på iano. Blef jag så gammal som en rhinoceros, så skulle jag dock icke glömma denna första representation. Vid ljudet af Marseljäsen fylldes kafeet med fransmän, mexikanare och amerikanare, som genast öfverlemnade sig åt talrika libationer och icke dröjde att ofreda konserten med sina skrik och aforott. Bullret af hoppande champagne-korkar, klangen af guld-uns, som spelbankirerna rullade på bordet för att uppväcka de spelandes; passion, ökade oupphörligt oväsendet; och redan hörde man det dofva sorlet af tvister, som vi förutsågo icke skulle slutas utan pistolskott. i Favorit-duon: och Sång vid skilsmessans, som utfördes midt under detta vilda larm, ådrogo sig icke ett ögonblick åhörarnes uppmärksamhet; men då primadonnanrn, som inda dittills stått gömd bakom förhänget, framträdde på estraden, genomlopp ett sorl af beandran hela salen, och blickarne hos denna druckna hop blefvo så lysande, att jag ansåg mig böra frukta en olycka. Jag insåg i detta 5gonblick -hur oklokt det var att framstölla för dylika drinkare en qvinna som icke skyddades jerngaller: t i M:lle Albertini blef för egen del ingalunda modfälld genom det uppseende hon väckte. Hon väntade med största luga tills-ackoms pagnatö-en hade slutat att spela riurnellen till hence: remans; då hon böriade att sjunga föed så mycken stycka, att ingen märkte det hon uppstämde i en olika ton med den som pianisten anslagit. Sedan gick hon blindt på. förändrande i hvarje ögonblick ord och musik, och stannade först dä hennes minne var alldeles uttömdt. Den ryktbare Bandini gjorde emellertid underverk: han följde sångerskan med en sådan skicklighet i hennes: orimliga