Aftonbladet – 10 juni 1853, sida 3

Sedan jag förskaftat mig alla nödiga underrättelser, begaf jag mig på väg till det ställe som blifvit mig anvisadt som det mest gynnsamma för utförandet af mitt företag. Jag anlände dit efter tre timmars marsch, laddade min bössa och framträngde i en tät skog, hvarest jag, efter de underrättelser man gifvit mig, borde möta min motståndare, Jag hade framträngt omkring en hundra steg i det inre af skogen, då ett starkt buller hördes i buskarne. Oförmodadt öfverraskad vu jag nog oförsigtig att gifva eld åt det håll viset hade min odysså slutat der och jag vait helt och hållet förlorad, om det varit bjö nen, ty jag hade hvarken egt tillräckli, ör ståndsnärvaro att flykta upp ett träd 1 örrädda mig. Men denna flög var eller ati ycklig än klok. Ett ögonblick förllöt och då jag nalkades stället der skottet träffat hvil ken var väl min öfverraskning att upptäck hva råbock utsträckt på marken genomborrad af min kula, men ännu icke död. Jag dödade honom på stund med min jagtknif, och såsom han syntes mig allför tung att bortföra hel, styckade jag honom i två delar, och började eftersöka ett träd som uppfyllde alla nöliga: villkor af verklig soliditet och skenbar svaghet. Sedan jag funnit ett sådant skyna jag mig att ditföra ett styckeaf rå. ocken. . Klockan var åtta på aftonen; nalien framkred, och jag urskiljde redan vissa tjut, som yntes mig af.en föga lugnande natur. Jag kyndade mig följaktligen att upptändaj en tor eld; och-hängde mitt stycke af råbocken jä en så hög gren att det icke kunde bli rof ör glupskheten hos skogens gäster. Sedan ag försigtigt fästat min hängmatta tolf eller