cnådat och fuktat med en blandning af vin, wonung och kryddor, och slutade omsider med stt låta honom svälja fogelns hjerta. Den unga vilden hade undergått denna toryr, utan att uppgifva en enda klagan; han blef sedermera lagd på en bomullssäng, och hang far förkunnade honom att han skulle fasta der i fem dagar. Efter denna fasta skulle han förkleras krigare och värdig att jaga och strida med caroucaerne. De båda bröderne hade följt denna grymma ceremoni med en nyfikenhet blandad af fasa och medlidande. Då den var slutad, sade Ove högtidligt: Mina hvita bröder hafva skådat. sOch man kan ej utan dessa prof bli medlem af er stam? frågade Jean. Nejn,. svarade chefen; sty det är dessa prof som förvissa oss om ynglingarnes mod. En feg kan aldrig blifva en caroucas. Nog skulle jag väl kunna tålt att låta tatuera mig i stället för att nyttja mina pantalonger,, mumlade Paul; men att låta hugga af mig rein puckel som en öfverflödighetsartikel, och sedan se den stufvas med stark sås... hu! det är tio gånger hvassare än att smaka mäster Flochs straffdagg. Jean Frangois svarade ej ett ord, men han syntes mörk i hågen. Bröderna togo föga del i den fest som den unga gossens föräldrar gåfvo i anledning af sonens upptegande i krigsyrket. Så snart de befunno sig ensamma, sade Jean Franqois: aIcke kunna vi stanna bland dessa odjur till menniskor, Paul lilla. Jag märker och in