Aftonbladet – 8 juni 1853, sida 2

H:n SILJESTRÖMS FÖREDRAG ID PEDAGOGISKA FÖRENINGENS ÅRSMÖTE D. 1 JUNI. II. Innan jag gär vidare, är likväl nödigt att fåsta ippmärksamheten på nägra för skolrummen egna, ärdeles försvärande omständigheter. Den första är bristande rengöring — en visserligen cke nödvändig, men likväl vanlig brist i vära skolokaler. Ödman berättar i sina Hågkomster, att i ans ungdom gossarne i Wexiö skola hade sig älagdt tt städa skolrummen hvarje lördag, säledes en gäng veckan. Rörande nägra skolor i Frankrike unler medeltiden har jag läst, att fattiga lärungar brukade vinna betrielse från skolafgiften sexom att städa skolan två gänger i veckan, nemligen hvarje onsdag och lördag. Denna sednare anordning, att endast ett par gånger i veckan städa de tum, der likväl tngdomen älägges ait dagligen till sin uppbyggelse infinna sig, är ännu, som jag tror, med ganska få undantag till nägot bättre, allmänt rådande i våra skolor; och följderna derat äro icke svära attinse äfven för den, som ej sjelf lärt känna hvad erfarenheten i det fallet lärer. Smutstäcket på golfvet ökas dag ifrån dag. De organiska ämnen, som indragas frän gatan i skorummet, i fall de icke re dan på förhand äro förruttnade, få god tid på sig att, till luftens förpestande, undergå förruttningspro: cessen i skolan. De oorganiska delarne åter af gatsmutsen hinza under loppet af tre till fyra dagar, som de icke at qvast eller viska rubbas, att sä fullkomligt pulveriseras under fötterna af de kommande, gående, stampande, skrapande skolbsrnen, att de ovilkorligen förvandlas till finaste dam, hvilket då genom minsta fläkt uppröres och dels häller sig sväfvande i luften, för att gemensamt med denna inandas i lungorna, eller ock fäster sig vid tak och väggar, för att pedsmutsa dessa. Om detta är en olägenhet, sä att säga, på torra vägen, så förekommer en annan icke mindre betydlig på den våta. I en del skolor finnas alldeles inga kapprum, der lärjupgarne kunna upphänga sina ytterplagg, de ärstider dä sädana begsgeas. Följaktligen mäste dessa medtagas i sjelfva skolrummet. Tånker man sig nu 50 till 60 lärjungar församlade i en klass, som i sig sjelf redan är alltför liten för ett sä stort antal, och att dertill ytterligare komma 50 å 60 väta kappor och tilläfventyrs lika mänga par smutsiga galoscher, så har man icke svärt att beräkna följderna i afseende på rummets sanitära beskaffenhet. I ätskilliga skolor, der kapprum finnas, har man, för att bespara sig en nödig eftersyn af öfverplaggen, törlagt kapprummet innanför skolrummet, sä att lärjungerne få uti detta sednare afsätta den värsta smut sen och den värsta fuktigheten, innan de hinna in uti det förra. En stor del lärjungar hafva inga öfverplagg — detta är vanliga förhållandet i fräga om de :skolor, tom begagnas af de fattigare folkklassernas barn — och följaktligen föra de med sig till sin plats i skolrummet all den fuktighet och smuts, de hunnit uppsamla på vägen, och hvilka de, i brist på tambur, samlingsrum eller hvad det må heta, icke kunnat skaka af sig. Slutligen bör till allt detta tillsggas, att en stor mängd barn, synnerligen i folkskolan, till följd af bristande värd och puts i föräldrahemmet, derifrån medföra rikliga materialier till luftens förpestande. Öfvergå vi nu till frågan om utrymmet i vära skolsälar, så visar sig att Catharina församlipgs elementärskola uti 1:a klassen medger, enligt samma beräkningsgrand som förut, 4,,, qvadratalnar pr person; och öfriga klasserna äro sannolikt snarare bättre, än sämre. Detta är ett ovanligt stort utrymme. Hörom likväl hvad skolkommitt6en i Maria församling yttrades om dessa rum, då fråga var att inköpa huset till skolhus för sistnämnde församling. Bland andra afstyrkande