Aftonbladet – 1 juni 1853, sida 3

scener utmärka sig för poetisk kraft och in tresganta äro de inflätade skildringarne af bröl lopshögtidligheterna i fjellbygden. (Insändt). Ett och annat med anledning af artiklarne on Prest-bristen. Sedan insändaren förgäfves väntat att någon, me bättre penna än den han är i tillfälle att disponera skulle nedskrifva några anmärkningar och tillägg vi dessa artiklar, vill han försöka — erfarenhet i sa ken fattas honom åtminstone ej. Endast adjunkter och komministrars knappa vilkor och vedermödo framhöllos i Aftonbladsartikeln; taflan är hvarken ful eller rättvis, om man ej äfven ser huru desse hrr hafv: det sedan de fätt ett af dessa pastorat, som äro af mätte för dem. Allmänna tanken tyckes också var: den, att presten, blott han får pastorat, ja endast har har fullmakt på ett sädant, är eller kan vara befriat från alla bekymmer för sin utkomst samt det mes betungande af tjensten. Det är väl just denn: tanke samt hoppet att få pastorat, som lockar yng. lingar att blifva prester, till trotts af adjunktens och komministerns motsedda försakelser och mödor. Ins. som tittat nägot närmare i korten, vill teckna, så vidt möjligt, efter naturen, afskrifva ur verkligheten. — De äro väl bergade och hafva just ej mycke att göra,, säger en liber studiosus, den vi vilja kalla B. efter vi just känna en sädan, till sin vän, godt, vid 50 ärs älder har jag bestämdt pastorat.s Nä vid den äldern hvilans tid är fjerran än och 20-25 30 ärs goddagar skola hälla mig skadeslös för ungdomens och mannaälderns mödor och försakelser. Mar har sitt goda bord, sitt goda öl, sin ännu ungdomligs maka, man gungar i sin goda vagn, dragen af sina goda hästar, som köras af den goda drängen Lasse, utstyrd i blå öfverrock med blanka knappar, ty se, min bror! man tjenar för sina 1000 kanske 1,500, rdr bko. Sagdt och gjordt. Vi vilja, emedan det stär oss fritt, läta det gä efter uträkning för vär vän B. Han har tur: vid 38 ärs älder är han komminister och på köpet af D. Cap. titulerad v. Pastor — 12 är derefter är han utoämnd kyrkoherde vid ett pastorat, som gifver 1,200 bko i netto behällnipg. Nå jag må sägav — utbrista, hvar för sig, hans ordinationskamrater. — Den brodren B. han har då alltid varit en lyeklig ost han, knappt 50 är, utn. pastor, andra klassen, 1,200 bko, nä jag må säga! Lätom oss nu se huru den lycklige B. hafver det. Sedan han, förmedelst ett nytt län af klockaren och auktionisten L sin socken, löst sin fullmakt, var han skyldig 4000 fdr rgs. Huru har han då burit sig ät? Jo, han har med 800 rdr brutto inkomst, i sednare åren dravit fram ett hushåll, bestäende af man, hustru, 6 barn, 2 pigor och en dräng. Den som räknar efter mä undra derpä att han ej är mera skyldig. Men han var ju dum som gifte sig? Så kan det sägas; men nu var han emedlertid gift; han gifte sig, då han var 39 är gammal, med en flicka, som då i 13 runda är väntat att få blifva hans maka, ingendera hade just förhastat sig, och man kan väl säga : skulle det vara, så skulle det vara just dä, ty Lotta började allt att åldras och i samma män blifva litet otälig. — Nu äro ändtligen de 3:ne tjensteoch nådären förbi, och B. fär tillflytta det der pastoratet med de 1,800 rår rgs i netto inkomst. Nå, nu är han då på grön qvist? — Lätom oss räkna, ty siffror tala så tydligt. Flyttniogen kostar 500 rdr — husrötan 500 d:o, öfverloppshusen på nya bostället 500 allt rgs. Men härtill kom att han på den nya orten ej kunde uppträda i vallmarsfracken och den odödliga blä kapprocken, hvars länga krage skyler de der svarta lapparna i ryggen och på armbägarne. Än frun då? Än barnen då? Alla behöfva nya plagg. Oeh den der förmaksmöbeln, med bomullsöfverdraget och höstoppningen, den är omöjlig — och silfver, duktyg och hela den oändliga mängden af bohagspersedlar fattas antingen eller är det förslitet. Brunte och Grälle äro 20 är gamla — man mäste hafva nya aästar ; och bredehäsen, den är utrankad och alldees för träng för hberrskapet — man mäste hafva agn. Så mäste man äfven hafva oxar, kor och ett elt inventariom för det vida större jordbruket. Det ler kostar, huru man än ser på hvarje styfver, 3,500, ich är ändå ganska tarfligt. Nu skall det blifva installaion och generalvisitation och husesyn, och sä skall man efva !, är förrän man för någotat den der nya lönen — och till detta allt ströko åter 1000 rgs bara; men fär nu installerade kyrkoherde var ändä skyldig L0,000 rår rgs. Vi skole längre fram se huru affärerna eda sig. Nu skola vi se huru vännen B. — för att tala ned f. d. Svenska Biet — på landet makligt vegeerars. I stället för sina fordna 438 fär har han nu n bjord på 1,223 själar. Nä, han skall väl i alla all icke predika oftare än en gäng vid hvarenda sudstjenst äret igenom; men läsningen med nattvardsingdomen, förhören, kommunionerna, sjukbesöken n. m. m.m. blifva så mycket mera betungande, som olkmängden är större. Dertill har han pastoralvärd, ned alla dithörande bestyr, från de vigtigaste intill etygs utgifvande för hvarje räfunge som dödas inom jastoratet. Sä blifver han förvaltare af kyrkoskolch fattig-kassorna — dermed följa räkenskaper, utningar, utsökningar c. åc. Han har haft den turn att slippa ledamotskapet i randstodsoch kreatursförsäkrings-kommitteerna; men eremot är han ordförande i fattigoch skolstyrelerna, i sockennärmnden och magasinsförvaltningen — et vill säga, att han får sköta aftärerna emot nöjet tt som oftast se ledamöterna hos sig. Han harenast 56 fattighjon, hvilka i bästa fallet skola hafvs usrum och arbetsförtjenst; men barn, krymplingar, juke och vanföre af älder skola hafva uppehälle, läder, skötsel o. s. v. För kassornas och fattigvårjens räkning har han rättegöngar att utföra vid häadsrätten, hos konungens befallningshafvande och tundom i högsta domstolen. Han befalles af domapitlet, beordras af prosten, förständigas af landsöfdinge-embetet, anmodas af kronobetjeningen än ll ett, än till ett annat. I egenskap af fader, husader och landtbrukare har B. äfven ätskilligt smätt tt syssla med, sä att, om ban nu blott icke vore yrkoherde, så skulle man tro att han vore fullt uppagen; men nu gifver sig till och med löjtnantenj. ä Skralsta f.n på, att farbror B. har en latmansjenst — värre är det att sköta ett kompani, derl ndast 5 officerare, med nägra undör-officerare och orporaler, skola lära bulvanernav att skilja högerl rån venster samt andra lika qvistiga öfningar,.! .mellertid har B., förmodligen till följe af för stora! ISRN ELRRAHDOTIDE ST KEEP vår att skildra. Det är en sats som daglien kan bevisas, att egoister böja sig med nindre undergifvenbet för en motgång, än änsliga biertån. Dessa. mera sväaselsatta med