Aftonbladet – 30 maj 1853, sida 3

med svar, så Otvornodigt UCL alven Vvorb. Upsma d. 14 Maj 1853. Yr. RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Den nuvarande ansvarige utgifvaren af tidningen Folkets Röst, skoarbetaren Lars Sjöholm, hade sistl. fredags afton uti rusigt tillständ fört oljud ä Ladugärdslandstorg, under det han till salu utbjöd en glasmästarediamant. Han forslades af poliskonstaplar till sin bostad och kallades till inställelse i poliskammaren sistlidne lördag. Dä Sjöholm icke hörsammade kallelsen, var han i dag till polisförhör upphemtad, dervid han erkände sig hafva varit öfverlastad, men förebar säsom orsak till sitt uteblifvande att han i lördags hade haft mycket bestyr med sin tidning. Glasmästarediamanten, som endast utgjordes af en infattad glasbit, pästod Sjöholm sig hafva köpt af en dalkulla. Sjöholm dömdes att för fylleri böta 3 rdr 16 sk. bko, och då han saknade medel till böternas betalande, blef ban genast inmanad i häkte för att undergå 4 dagars fängelse vid vatten och bröd. Han yttrade att det för polismästaren vore vådligt att häkta Sjöholm, emedan, såsom denne sednare utlät sig, jag skall anmäla ätgärden till Franz Sjöbergs Denna invändning hjelpte dock icke, utan blef Sjöholm afförd i häkte. — Sistl. lördsgseftermiddag kastade sig arbetskarlen Ahlberg i sjön från bryggan vid Rosenbad, men upptogs vid lif i en bät vid Blasiiholmshamnen. Förhör med honom kunde i dag ej anställas, emedan han insjuknat i häktet. — Till poliskommissarien Jäderir hade, sistl. lördag, bonden Anders Jansson ifrån Biskopskulla socken i Upsala län gjort anmälan derom, att han föregående onsdag haft ett 4 ärs gammalt stokreatur till salu, och för hvilket han begärt 200 rdr bko. En för Jansson okänd mansperson hade dä ä Hötorget besett stoet, och utan att göra nägon anmärkning rörande priset, anmodat Jansson att vara sig följaktig till staden för att uppgöra handeln. De hade derstädes ingått på en krog, hvarest karlen först frikostigt trakterat Jansson med bränvin och öl, hvarpä de skridit till uppgörande om priset för kreaturet. Det hade dä blifvit öfverenskommet att Jansson skulle få 60 rår kontant och skuldsedel på resten. Jansson hade sedermera erhällit en skuldsedel ä 245 rdr rgs, men endast 30 rdr samma myrt i kontant. Efter det Jansson dagen derpä blifvit redigare till sinnes, hade han för andra personer förevisat skuldsedeln, hvilka dä upplyst honom om att utgifvaren af förbindelsen vore äkareenkan Wibergs son Carl August Wiberg, och som dräng hos modern anställd, bvarjemte Jansson tillika erhöll den för bonom föga hugnande underrättelsen att drängen Wiberg icke på nägot sätt kunde anses vederhäftig för nämnde summa. Kommissarien Jäderin hade genast efter den till honom gjorda anmälan afsändt öfverkonstapeln Lindvall, ät följd af Jansson, till Wibergs bostad uti huset N:o 35 vid Skepparegatan, och drängen Wiberg tillsades att äterlemna stokreaturet. Wiberg bade likväl dä redan hucnit försälja detsamma till en ä Falkenbergsgatan boende sandäkare Carl Söderström, för 150 rdr rgs, af hvilka pengar Wiberg uppburit 110 rdr samma mynt. Med dessa penningar hade Wiberg köpt en annan häst för 63 rdr och af återstoden deraflemnat 30 rår rgs till äkaren Anders Gustaf Andersson, hvilken varit Wiberg bebjelplig att tillnarra sig hästen frän Jansson. Med aoledning häraf var drängen Wiberg sistlidne lördag till poliskammaren uppbemtad och tll förhör inställd, hvartill jemväl voro inkallade äkarne Söderström och Andersson samt den per son af hvilken Wiberg köpt den sist omförmälde hösten. Vid förhöret förevisades den revers, som af Wiberg till Jansson blifvit lemnad, och hvilken förbindelse, som af kommissionären Lönnberg var skrifven samt af honom jemte äkaren Gustaf Andersson jemväl bevittvad, samt försedd med borgen af bor staren Edbolm och samma Andersson, innehöll, at: den till betalning vore förfallen den 1 nöstk. Augusti, ehuru Jansson pästod att öfverenskommelsen varit, att Wiberg skulle erbälla endast en mänads betalningsanstönd. Vid sädane förhällanden blef den efter all anledning lurade bonden Jansson hänvisad, att vid vederbörlig domstol utföra sin talan mot åen eller dem, hvartill ban kunde anse sig befogad. — På enskild väg ha vi oss bekant ait i fredags e. m, kl. half 3 en obygglig missgerning var nära att utföras. En temligen väl klädd manspersen, med rödt stripigt bär, inkom uti sjökaptenshustrun Wickmans tobakshande! i hörnet af Malmskilnadsgatan och Spetsens backe och begärde köpa sous, Hans hem ska blick förskräckte genast fru Wickman, hvarför hon, anande att karlen bade nägot ondt i sinnet. kyndade sig in uti sitt rum och lyckades att stäng: dörren, ehuru den misstänkte karlen på allt möjlig sätt sökte att hindra det. Genom glsasrutan ä dör ren bade fru Wickman derefter observerat att der friummande karlen lutat sig öfver disken för att komma ät penningelädan, men lädan var läst. Fru Wicka de ropat på hjelp, hverpä bofven framisgit lipad knif och under yttrande: jag var eti m icke så godt först som sist lit dig smaka den , Sökt insparka dörren till rummet. Fru Wickman bade afsvimmat och dä hon äter kom till sans hade hanv, troligen af nägon anledning skrämd, aflögsnat sig. Någon spaning på bofven, hvilken var id i mörk bonjour och svarta byxor, har ännu icke vunnits. — Dä fyra studenter för några dagar sedan sent om aftonen i omnibusea Paris, begäfvo sig till Djurgården, der de ingingo på ettschweitzeri, qvarglömde en af dem sin portmonnaie, innehällande 28 rdr, i omnibusen, Den omnibusen ätföljande jockeyen, en minderärig gosse, upptäckte den qvarglömde portmonnaien och omtalade det genast för kusken på omnibusen, Frans Fogelberg, hvilken dä yttrat till gossen: tyst, låt den (portmonnaien) ligga så längen. Kort derpå hade poliskonstapeln Åkerlind tillkommit samt blilvit af omnibuskusken erbjuden att få äka i omnibusen framät Bellmans byst. Fogelberg hade dock kört blott ett mycket litet stycke af vägen, då han vände tillbaka, så att Åkerlind endast några få minnater var i vagnen. Sedermera hade den som qvarglömt porimonnaien derom gjort förfrågan hos Fogelberg, men misstanken för portmonnaiens försvinnande dä blifvit ledd på den person som under tiden äkt i omnibusen, nemligen Åkerlind, som emellertid under sin tjenstetid gjort sig känd för ett godt upp-. förande. Vid Folisförhör har Fogelberg erkänt sitt ofvanomförmälde yttrande till gossen, men mälet ärl för närmare upplysningars vinnande tills vidare uppskjutet. — Vid den gräfoiog till grundläggning som för närvarande pågär å den vid Lilla Trädgärdsgatan belägna tomtplats, som af stadsmäklaren Hamrån derstädes öges, inträffade förlidne fredags raiddag den olyckshändelsen att en fodermarsken G. Lundbom tillhörig häst förspänd en s. k. kistkärra, med hvilken från grundläggningsgropen skulle aftermteas derifrän uppkastadt grus, blef skrämd ech skyggade, samt strök ned i den omkring 2 famnar djupa gropen, dervid hästen, genom att afbryta sitt ena ben, så illa skadades! att den till betydlig förlust för egaren genast mäste, dödas, samt till hästslagtaren Ekeblad försäljas. Fo-l: dermarsken Lundbom, som af stadsmäklaren Hamrön yrkade ersättning för sin häst, hänvisades att härom : vid vederbörlig domstol utföra sin talan, men Bvad betröftade Hemröns uraktigtenhet att förse den upp-i kastade grepen med behörig stängsel för förekom-: mande af olyckshändelser, remitterades deuna del afl! mölet till handels cch ekoromikollegii vidare band-. läggning. 1 — Lärlingen Nölt hos snörmakaren Hähnel och i lärlingen Sandell, bos guldsmeden Malm, levererade li L! 4 b hvarandra sistl. fred:g ex formlig batalj uti Herkules c backe. Poliskonstaplarne hade mycket besvär för att skilja de striddande ät. För detta slagsmäl blefvo