Aftonbladet – 30 maj 1853, sida 2

ryta sina studier, innehar han ett, om än litet, för-1. räd af för alla förhållanden och lägen nyttiga kunskaper. Statens alla bildade medlemmar hafva ätojutit sin första intellektuella värd isamma skola och längre eller kortare tid fortgätt tillsammans under:; lika förhållanden; de hafva frän barndomen lärt känna ; och akta hvarandra och knutit fortfarande vänskapsl band. På dessa grunder anse rikets ständer lärdomsoch apologistskolornas förening, säsom tvenne bildningslinier i en skola, vara af synnerlig vigt. i Hvad äter föreningen af lärdemsskola och gymna. sjum angär, så kunde fordom möjligen nägot giltigt motskäl anföras, dä gymnasierne voro ett slags landsortsuniversiteter eller prestseminarier, och ej sällan j! upptogo ynglingar vid tjugo ärs älder, hvaremot nu, li: la gymnasisten vid sin afgäng till akademien sällan uppnätt denna älder, nämnde läroverks ätskiljande: medförer väsendtliga olägenheter. Ingen betydligare). olikhet i älder eller kunskaper eger numera rum emel-l: lan skolans äldre och gymnasii yngre lärjungar. Gym-l: nasium behöfves ej säsom en serskild öfvergängslänk till akademien, ty hela skolan bör utgöra en smä-l ningom dertill ledande förberedelse, hvilken otvifvelaktigt i den förenade skolan med ämnesläsning säkrare vinnes genom vanan att vara monitör och ordningsman. Lärjungen sluter sig derigenom i stadga gradvis allt närmare till lärarne och mognar efter hand för det akademiska lifvet och studierna, samt vinner härunder en nyttig öfning i att handleda andra. Uti ingen händelse synes ett sä tvärt afbrott i lärosätt och disciplin vara tjenligt, som det vid inträdet pä gymnasium nu rädande, hvarigenom ofta längre tid erfordras, innan ynglingen hinner göra sig bemmastadd i sitt nya läge, och hvarigenom han, ehuru föga äldre eller kunnigare än skolgossen i högsta klassen, på en gäng tycker sig hafva tagit ett stort steg framät, hvilket hos honom sä lätt väcker ett falskt frihetsbegrepp och tro på förmenta företräden, tillräckliga anledningar att göra honom till öfversittare mot yngre kamrater och underordnade, trotsig mot lärare och förmän, samt ofta i förening dermed försumling i att lära och verka. Ordning, flit och sedlighet bibehällas vida lättare, om denna onaturliga skillnad försvinner. Katedralskolorna visa redan möjligheten af en sädan förening, äfven med bibehällande af den gamla undervisningsmetoden. Slutligen mäste äfven tagas i betraktande, att, genom förening af apologistoch lärdomsskolan samt gymnasium, det nuvarande lärareantalet kunde, utan mehn för undervisningen, förminskas, hvilket torde inses deraf, att, enligt skolrevisionens uppgift för är 1843, dä funnos 98 lärare för 519 lärjungar vid gymnasierne i Gefle, Linköping, Skara, Strengnäs, Westeräs, Wexiö, Götheborg, Calmar, Hernösand, Carlstad och Wisby, samt 79 lärare för 1645 lärjungar vid skolorna i nämnde städer, eller tillsammans177 lärare; men att, efter skedd beräkning, i enlighet med dels den utaf skolrevisionen godkända grund, i afseende på lärjungarnes antal i förhällande till lärarnes, och dels de uppgifter, som blifvit rikets ständer i berörde bänseende frän nya elementarskolan meddelade, vid de förenade skolorna endast skulle erfordras 115 lärare för ofvannämnda antal lärjungar och säledes en minskning af öfver 60 uti det nuvarande lärareantalet komma att genom skolverkens förening ega rum; Härigenom lemnades tillfälle till en besparing, väl behöflig till förbättrande af de svagare lönte lärarnes inkomster. Serdeles i ögonen fallande blir denna besparing, då man besinnar, dels att bärigenom undvikes den stora tillökning i nuvarande lärarelönerne af öfver 11,000 tunnor spaomäl, som skolrevisionen ansett nödigt att föreslå, utom hvad för Stockholms läroverk kunde blifva af nöden, och dels att det gamla skolsystemet, enligt hvad redan visat sig, ovilkorligen fordrar talrika dyrbara realskolor, bvilka, med antagande at det nya, blifva öfverflödiga. Den kostnad, hvartill lämpliga lokalers anskaffande skulle föranleda, förmoda rikets ständer ej blifva sä betydlig, dä de flesta, nu begagnade, skolhus för ändamälet säkerligen lätt läta aptera sig. På dessa förenade skäl hafva rikets ständer vunnit öfvertygelse om vigten och fördelarne af skolans förening med gymnasium, och få säledes, med anledning af hvad nu blifvit anfördt, till E.K. M. i underdänighet frambära den önskan, att E. K. M. vid den i näder utlofvade definitiva organisationen af rikets undervisningsanstalter, täcktes förordna om en sådan förändring af elementarläroverket, att nuvarande apologistoch lärdomsskola simt gymnasium komme att utgöra en enda fullständigt sammanhängande skola med tvenne bildningslinier. 2:0 Införande i våra skolor af den så kallade Adibulatoriska och ämnesläsningen. (Ständerna uttryckte härom sin önskan, att den s. k. ambulatoriska undervisningen eller amnesläsning för lärarne mätte vid det förenade läroverket i näder anbefallas, och att, dä eforus och lärare äro derom ense, äfven ämnes: läsning för lärjungarne och fri flyttning mätte varda vid det allmänna elementarläroverket tilläten.) Man finner höraf, att den önskan, hvarpå ständerna företrädesvis, på anförda skäl, lade den största vigt, var den om lärdomsoch apologistskolornas förening, såväl sinsemellan, som med gymnasium. Det är likväl just emot ett fullständigare förverkligande af denna önskan, åtminstone i förstnämda afseende, som reaktionen i skolfrågan för närvarande hufvudsakligen är riktad. : Det bör icke förgätas, att det var adeln semt borgareoch bondestånden, som i förening bestämde detta rikets ständers beslut, hvilket deremot icke gillades atpresteståndets majoritet, ehuru äfven inom detta stånd betydande röster höjde sig derför. Det bör icke heller förgätas, huru det högvördiga ståndet härvid gick till väga. När saken i de öfriga stånden gick presteståndet emot, åtnöjde sig detta icke med den fördömelse af de nya ideerna, som både ståndets majoritet och dess talman, erkebiskopen, vid den offentliga diskussionen hade uttalat, utan höll dessutom efteråt hemliga sammanträden vid slutna dörrar, hvarvid ståndet beslöt att för sin del ingå -med en gärskild skrifvelse till K. M:t för att motverka atändernas gemensamma skrifvelse i detta ämne. Denna presteståndets särskilda skrifvelse afläts icke förr än den 23 Maj, dagen före riksdagens slut, och tillvaron af ett beslut derom hölls så hemlig, att de öfriga stånden icke hade någon kännedom eller ens aning derom förr, än då de vid början af nästföljande riksdag, i November 1847, fingo höra densamma omtalas i regeringens då afgifna proposition. Det torde knappt behöfva erinras, att doktor Reuterdahl, säsom dåvarande ledamot at presteståndet, hörde till den majoritet inom detta stånd, som motsatte sig de öfriga ståndens önskningar, och att det således visserligen icke är någon personlig inkonscqvens å hans sida, om han äfven pu, såsom föredragande för ecklesiastikörendena, skulle söka att motverka dessa önskningars uppfyllelse. SrensmnsRAa NORGE Vi ha i dag erhållit norska blad af den 251 dennes. Kentan OM AA BR Inndh af oeneralstahen