Aftonbladet – 28 maj 1853, sida 3

ten! skrek kapten Groda, seller lära vi allesammans få dricka ur stora tekoppen! De tio matroser, som voro på vakt, skyndade si genast ait kapa repen som fasthöllo båten. och kastade sig blixtsnabbt deri, ätföljda ai tio matroser från det andra sjunkande fartyget. Aro alla der?, frågade kapten Groda, och han kastade sig nu i sin ordning i räddningsbåten. De båda fartygen sjönko tillsammans i djupet, och så ögonblickligen efter det de tjugo skeppsbrutne räddat sig i slupen, att de böllo på att dragas ned i det förfärliga svalg, som uppkom när fartygen sjönko. Under den öfriga delen af natten iakttogo de skeppsbrutne från båda fartygen den djupaste tystnad, och voro endast upptagna af den mest maktpåliggande sysselsättniogen, den att oupphörligt ösa vatten ur storbåten. Kapten Groda hade lagt sig ned i båtens insvept i sin ytterrock; han svor som en hedning öfver att hen ej mera skulle kunna iå utföra sin hämnd. Vid dagbräckningen könde han sig ruskig och frusen; han reste sig hastigt och såg sig omkring; var han väl riktigt vaken eller yrade han? En röst hördes säga till honom: God morgon, kapten Groda! — Det var kapten Surr, som tilltalade honom. Den normandska korsaren grep ögonblickligen en yxa, som tillhörde en af hans matroser, och ville med ens klyfva epgelsmannens hufvud; dennes tio matroser reste sig: hvarje arm böjdeg hotande. --Eftertanken. lugnade dock snart dessa män, som alla hade lika fördel vid att skona, att ömsesidigt bistå hvarann med sin förmåga, samt att med förenade krafter försöka draga sig ur den farliga belägenhet de iråkat. Hvar och en återtog sin plats; kapten Surr erbjöd kapten Groda en plats vid sin sida; denne vägrade tvärt och gick öfver till andra ändan af båten. Har ni något skeppsbröd? frågade kapten Surr honom några tiremar sednare, Vi hafva ingenting med oss, svarade kapten Groda. ,Jag har lika mycket att erbjuda er, sade den andre; smen jag skulle vilja gifva allt verldens skeppsbröds, tillade han, sehuzu hungrig jag ocksä är, och allt Burgognevin, ehuru jag kan förgås art törst, för en busa tobak. Jag har tvenne,, sade kapten Groda: pen