Aftonbladet – 28 maj 1853, sida 2

vande hustru; han ordnade med ett ord alla sina affärer, så väl penningesom bhjertats, nedlade sitt testamente hos notarien på stället, och begaf af till Brest. Man var i början af år 1814. Kapten Groda var ej mera någon yngling, villrådig om hvilket beslut han borde fatta; han gick rakt till målet. En skonert-brigg, tagen af engelsmännen utaf bretagnska korsarer, låg der och trånade aftacklad i hamnen i Brest. Köpet afslutades raskt med redaren, inom några dagar hade han det utrustadt och namnet Hertigen af York förändrades medelst några penseldrag till Grodan 1814. Vid ingen tidpunkt hade ännu engelsmännen till den grad varit hatade af vår nations sjömän som vid denna; de började att låta dem temligen dyrt betala den framgång, händelsen skänkte dem under revolutionsåren, då några folkets dumma representanter, åsnor med trefärgade kokarder, bemyndigade sig med kommandot öfver flottan och satte en hjelteära uti att eänka en del deraf till hafsbotten. Skepp emot skepp, segrade dock alltid och öfverallt de franska fartygen såsom de alltid skola. besegra engelsmännen, när styrkan är lika fördelt å båda sidor. De återtogo så gmåningom de fördelar, som gått dem ur händerna genom konventets och direktoriets råa okunnighet. Dessa gindrinkare på andra gidan kanalen, dessa eländiga fäderneslandets försvarare, dessa matroger som man hop samlat medelst piskslängar på usla nästem inom London, kunde ej hålla stånd emot våra städade och upplysta sjömäns tapperhet, dessa män som äro allt: soldater, lärde, matroser; i 1 Suffren, i morgon Bougainville eller Dure. Man fordrade ej bland en korsarbesättning dylika utvalda män af yrket. Deras kampanjer voro hvarken långa eller svåra. Det var en jagt, der det endast berodde på att me delst bösskott eller harpunhugg döda så många engelsmän som möjligt, en nägra timmars strid på en sjör förpestad af lik. Vår kaptens enda tanke, den han dolde omsorgsfullt för dematroserhan värfvade, var ej mera som