Aftonbladet – 26 maj 1853, sida 3

Hos Aftonbladets redaktion har anhållan blifvit framställd om införande i tidningen al följande: I Aftonbladet för den 24 dennes läses en uppgift att red. blifvit af aktningsvärde personer anmodad fästa allmänhetens uppmärksamhet på det nya slag aj utpressning, som i dessa dagar utöfvas inom tullverket-i Stockholm, der en lista föranstaltats till subskription för en större middagstillställning ät herr generaltulldirektören, hvarå de underordnade tjenstemännen, af fruktan att genom uteblifvandet ådraga sig den allsvåldige chefens onåd (!?) icke vöga underläta att teckna sig, eburu mängen med stilla harm ser sig härigenom nödsakad till en för hans ställning betydlig penningutgift m. m. enna giftiga insinustion kan och bör ej lemnas obemött. Att underteeknade utfärdat en inbjadning till tullverkets härvarande embetsoch tjenstemän att deltaga i en enkel middagsmältid för herr generaltulldirektören, säsom ett bevis på allas vär vördoad och tillgifvenhet för den älskade chefei, är en san ning; men denna inbjudning bar skett i följd af en lönge hyst och frän flere häll redan ofta uttalad önskan, den vi genom värt åtgörande endast till verkställighet befordrat, hvadan vi högtidligen förklara de aktningsvärde personernass utsago om den s. k. utpressningen lör fullkomligt oränn. På heder och ära försäkra vi att för vinnande at teckning till del-. tagande uti ifrågavarande festlighet icke ens ringaste öfvertalning användts och att ännu mindre någon utpressning ägt rum, hvilket torde bäst bevisas deraf att då anteckningslistan af någre bland vära kamrater äterlemnats utan att vara försedd med deras namn, af öppet och utan all fruktan för den allsväldige chefens onäd tillkännagifvet skäl antingen att deras tillgängar ej medgäfve dem att. här följa sin böjelse eller att de redan på annåt häll engagerat sig, dessa hinder för deras tillstädeskommande af oss i allo respekterats. De som tecknat sig ha samtlige gjort det fullkomligt fritt, otvunget och utan ringaste tecken till dena stilla barm öfver tillställningen som A. B. omtalar, och hvilken, — detta väga vi bestämdt pastå — icke heller fiones hos nägon enda,: än mindre hos mängen af dem, eller, om den nägorstädes skulle finnas, i sanning mäste vara bra sstillan. — Skulle, emot förmodan, nägon tulltjensteman känna harm ötver vär inbjudning mäste han! följaktligen stä utom de tecknades krets och i slikt. fall kommer ju icke nägon för hans ställning betylande penningeutgift i fråga. I En verklig harm, — nögot mindre stilla, —har! leremot icke otydligt lätit bland tullpersonalen förkarm REDAN ORSA FREITAS SPRSERNTRE