Aftonbladet – 26 maj 1853, sida 2

STOCKHOLM, den 26 Maj. Vi återkomma efter löfte ännu en gång till kanslersembetet för universiteterna, för at beriktiga de irriga föreställningar om detta embetes maktfullkomlighet vid tjensteutnämningar, som såväl embetet sjelft, som en insöndare i Posttidningen visat sig hafva. När vi för flera veckor sedan först fästade uppmärksamheten på det Blomstrandska besvärsmålet, redogjorde vi fullständigt för de nya universitetsstatuternas innebåll, i hvad de angå såväl på ena sidan kanslerns befogenhet vid tjensteutnämningar, som på andra sidan rättigheten att hos K. M:t anföra besvär öfver kanslerns beslut i mål, som af honom blifvit afgjorda ). Vi upplyste äfven redan då, huruzsom kanslersembetet hos K. M:t hade föreslagit intagande uti statuterna af en inskränknivg i sistnämnde rättighet, hvad tjensteutnämningar angår, genom tilläggande af ett så lydande stadgande: vöfver tjensteutnämning, som kansleren tillkommer, ega besvär ej rurn; men att detta förslag hos konungen ogillades, så att något sådant stadgande icke uti de nu gällande statuterna influtit, ehuru kansleraembetet ännu uti sitt underd. memorial af d. 4 April 1851 uttryckligen försvarade det föreslagna stadgandet under förebärande, att förbåilandet alltid varit sådant, att besvär öfver utnämning ej finge ega rum, der förslags upprättande och sjelfva utnämningen vore åt olika myndigheter uppdragna, och att till och-7ed besvär i detta fall icke ens skylleklnna hafva något verkligt föremål, 3Z nemligen utnämning sker inom förgAget och icke förr än detta MW enahanda åsigt, som af kanslersYetet då uttalades inför konungen, men som af K. M:t, enligt hvad utgången visade, underkändes, upprepas nu med en liten omvexling i uttrycken af Posttidningens förut omtalade ,Vän af eftertankes, Hans ord äro: När eo sambällsmyndighet fätt uppdraget att efter ett af annan samhälismyndighet upprättadt förslag, till en syssla uträmna en af de föreslagne, utan att bägon föreskrift är gifven för de grunder, hvilka vid valet mellan de föreslagne böra följas, så mäste ju detta val bero på den utnämnande myndighetens subjektiva omdöme om de föreslagnes företräde för hvarandra till den sökta sysslan. Ett sädant obundet omdöme kan ej underkastas pröfning. Det fivnes inga grunder, efter hvilka pröfningen kunde anställas, eller för hvilkas förbiseende det gjorda valet kunde ogillas. Och såsom ett bevisande exempel, som skall närmare upplysa detta förhållande, påminner inceändaren, hurusom en prestman, som varit uppförd å förelag i första tummet till en prestlägenhet, icke kan besvära sig endast deröfver, att församlingens val fallit på en i lägre förslagsrum uppförd. Kanslersembetet skulle således vid valet af akademiska tjenstemän vara i samma ställning, som en försarling vid valet af sin själasörjare! Och för att bereda sig en utväg till denna mer än lofligt hårdragna tillämpning, har ingändaren, såsom man ser i der här ofvan anförda allmänna betraktelsen, hvarpi den både för vära landsförsamlingar och fö vära akademiska tjenstemän förmodligen nof oväntade jemförelsen grundar sig, försigtigtvi ) Se Aftonbladet as 81, den 11 April.