Aftonbladet – 21 maj 1853, sida 2

. Förenta Staterna dragit fördel af religionsfriheten. ;Huru härmed rätteligen förhåller sig ipplyses af ett i Evangelisk Kyrkovän för den L dennes infördt !bref, deri pastor Esbjörns uppgifter, på hvilka justitieombudsmannen synes grunda sin åsigt, granskas och vederlägsas. Vi meddela här ett utdrag ur nämnde idning: sBland de skäl, som tala emot religionsfriheten och bevisa dess ringa infiytelse till nägot bättre, anför Esbjörn i sitt bref: det stora antalet katoliker,. Följande upp!yser, huru bärmed sig förhåller. Man har på goda grunder beräknat, att 2,000,000 Irländare, nästan alla katoliker, inflyttat till förenta staterna. Inflyttande Fransmän, Spanjorer och Italienare beräknas utgöra 1 million. Mänga af de inflyttande Tyskarne äro ock päfviska. Hela antalet af inflyttade katoliker med deras afkomma skulle i detta ögonblick utgöra 5 millioner. Men hvad är i jemförelse härmed det antal, som Esbjörn sjelf uppgif ver (en miliion 233 000)? Dock är icke detta antal enligt verkligheten. De päfviska tidningarna och biskoparne klaga oupphörligt öfver massornas aftall ifrän deras kyrka. Den katolska Almanackan, som är en hög auctoritet, säger, att enligt officiella berättelser från de serskilda stiften och med inbegrepp af Californien . och Nya Mexcico äro der knappt två millioner pätviska frän Atlantiska till Stilla Hafvet., En ärkebiskop (NewYork) pästår 3 millioner, men en annan, som anses lika tillförlitlig, uppskattar antalet till en million 200000. En irländsk tidning (päfvisk), kallad The Freemans Jourpal, säger dä han talar om de päfviska, att de nu borde vara 3,970,000, men i verkligheten äro blott 1,980,000. — Alla underrättelser bära samma vittnesbörd om Päfvedömets hastiga aftagande der — ett icke ringa bevis för verkningen af religionsfrihet i sammanhang med ett allvarligt Evangeliskt presterskaps arbeten.s I —— En liten fråga till en stor auktoritet. Vinterbladet har under en längre tid innehållit nägra i märga afseenden ganska väl tänkta och väl befogade anmärkningar öfver det moderna sät tet att behandla svenska spräket, hvarvid de dagliga tidningarne, och vi med, naturligtvis fött sitta illa emellan. Det är lättare att se andras fel än sina egna, och den som vill ge sig tid att plocka ut inadverteaser ur gamla tidningsblad, torde äfven i det lilla Winterbladet kunna göra en skäligen bra skörd. Utom dess har det äfven händt den stora censorn att vilja upptäcka fel hos sina yrkesbröder, der efter hans egen princip intet fel finnes. Så har han i dagens nummer polemiserat med oss om eti uttryck i en af våra notiser: att aflidne prostev Fröst uppdragit ät brr Tham och Litkner att utgifva en samling af sina predikningar,, på den grund att pronomen sina skulle vara oriktigt användt i stället för hans. Äfven den officiella tidningen har för nägon tid sedan gjort sig vigtig med en tillrättavisning af detta förmenta fel. Har nu Winterbladet sjelft redan glömt sina egna principer? Skulle t. ex. Winterbladet säga att X. uppdragit ät Y. inkasserandet af hans fordringar? Vi tro det icke, dä bäde spräkbruk, öra och regel här päbjuda ordet sina. Man behöfver säledes ej gissa, säsom Winterbladei behagar säga, att det är om F—Ss predikningar de: är fröga, ty i annat fall skulle det hsfva hetat: F. har uppdragit ät T. och L. att utgifva deras predikningar,. Hade satsen deremot varit fioit, borde de naturligtvis hafva betat, att de skulle utgifva han: predikningar.. Vi öfverlemna ät Winterbladet att fylla sina spal ter med förteckningar öfver andras språkfel, och unne det gerna den glädjen att då och dä hitta ett korn. Att en stor daglig tidniog nägon gäng mäste inne hälla oegentliga eller mindre riktiga uttryck, som med god tid och goda kritiska glasögon kunna upptäcka: af hvem som helst, är ganska naturligt. Men de synes oss vara nog om man anmärker de fel som verkligen finnas, utan att af ifver att öka motstän darnes skuldregister göra saker till fel, hvilka ma! sjelf skulle hafva tillätit sig såsom riktiga. — — Åf nedanstående veckounpoifter rörande