Aftonbladet – 20 maj 1853, sida 2

Paketer nedsättes till hälften. STOCKHOLM, den 20 Maj. Utrikes Korrespondens-artikel. Brissel den 12 Maj 1853. Ni har bedt mig, min herre, att jag någon gång skulle skildra den allmänna ställningen i Frankrike. Jag har dröjt med att efterkomma denna önskan, emedan jag visste huru litet det enskilda meddelandets okränkbarhet numera respekteras i mitt fädernesland. Nu, då jag för en längre tid lemnar detta kära fosterlaud, för att kasta en blick på förhållandena i fremmande länder, torde ni tillåta mig att en stund samtala med er och edra läsare, sedan jag vet att dessa rader icke skola löpa fara att falla i omilda händer. Se här huru jag uppfattat sakerna i Frankrike under de sednaste tiderna: Om man undantager det parti som sedan lång tid tillbaka obetingadt hängifvit sig åt omstörtningspolitiken, så kan man säga att massorna finna sig ganska väl med den nuvarande regimen, som bereder dem lugn och arbete, utan att de emellertid äro känslolösa för detta absoluta tillvällande af all makt, hvilket utgör hufvuddraget af systemet, Sunda förståndet säger dem, att bågen är spänd allt för högt för att den icke en dag förr eller sednare måste brista. Dessa massor finna emellertid en viss tillfredsställelse i denna koncentrering af allt hos en enda; det är neddragandet till deras egen ståndpunkt, i politiskt hänseende åtminstone, af hela bourgeoisien, som fordom i sjelfva verket styrde dem och icke sällan i afseende på folket antog en temmeligen aristokratisk hållning. En pariser-portvakt uttryckte ganska träffande denna bland folket så allmänna känsla, då han yttrade: Det är sannt att i politiken så betyda både husegaren och jag ingenting, men jag betyder lika mycket som husegaren. En regim som åstadkommer sådana jemlikheter är icke utan sina behag för de lägre klasserna. Det är ubestridligt, att en regering under hvilken det ges endast en herre, inför hvilken alla andra storheter utplånas, behagar dem mer än en regering som ger dem en oändlighet af herrar, visserligen mindre enväldiga, men hvilka genom sitt antal och genom sin ställning mera i närheten af folkets egen krets tröttar och särar dem. Jag anser mig ej det ringaste afvika från sanningen då jag säger er, att denna bland massorna allmänna känsla är hvad som i synnerhet fäster dem vid den närvarande regimen och förmår dem att föredraga der framför vare sig de gamla bourhererha, som påminna om les. SeigneyrsElier om den yngre grenen, som DÄtminner dem om les Bourgeois. Emellertid, och just såsom en följd af denna demokratiska instinkt, ha massorna icke varit tillfreds med den pompösa anstrykning som gifvits åt det andra kejsardömet. Sedan 1804 har förflutit inemot ett halft sekel, .och ni vet hvad vind som blåst under dessa 50 år. Alla dessa höga embeten, all denna etikett, all denna hoflyx som återuppväckts, hafva af sjelfva folket ansetts med ett visst filosofiskt örakt och synts det endast anakronism och åfänga. Det fattade och antog gerna ett kraftfullt, ett hårdt kejsardöme, hvilket icke frågade stort efter de allmänna fribeterna; men det har icke kunnat fatta ett prunkande kejsardöme, och ni kan vara förvissad att denna omständighet har i betydlig mån betagit det nya kejsardömet sin tjusningskraft, äfven i deras ögon, hvilka varit som mest böjda att se det uti en gynnsam dager. För öfrigt ligger deruti en penningefråga, i hvilken alla de som ha svårt att förtjena penningar äro ganska ömtåliga. Om arbetarebefolkningen finner en ersättning uti det arbete som beredes den, så förbåiler det sig icke på samma gätt med landtmannabefolkningen, för hvilken frågan om god eller dålig styrelse oftast endast är en fråga om skatternas minskning eller icke minskning. Nåväl, flärden i de högre regionerna är i detta afseende icke något godt tecken. Så länge de allmänna arbetena ännu fortgå i samma enorma skala som för närvarande, så komma politiska funderingar icke att uppröra arbetarne; men den dag då dessa arbeten skulle märkbart aftaga, skola vi hos den arbetande klassen finna den socialistiska ideen återuppdyka. Den har likväl hos mången betydhgt modifierats och öfvergått till den moderat-republikanska iden. Armeen är en gåta. Många af dess chefei hafva mer eller mindre nära förbundit sig mec det nuvarande systemet. De subordinerade tiga. Det är att förmoda det de serskilde vapnen, isynnerhet de vetenskapliga, icke ärc synnerligen gynnsamt stämda mot regeringen Sammanfattar man det hela, så blir total. omdömet, att der icke existerar någon värme för det bestående, hvarken hos massorna el. ler armeen. Är det af brist på verkliga sym patier? Är det en af det allmänna lugnet al: strad öfvergående likgiltighet? Är det under lgifvenhet för hvad man för tillfället anser så Isom en nödvändighet? Endast en tilldragelse en skakning kan gifva oss visshet i dess: nosen I pb re 1; 0 I oe ÖldidsApA marnlran satan bkönsala