Aftonbladet – 14 maj 1853, sida 2

STOCKHOLH, den 14 Maj. Till den. glädjefest, hvarmed Upsala universitet för få dagar sedan firade den unge arfturstens födelse, har detta universitets ruvarande rektor, professor Bergfalk, utgifvit en inbjudningsskrift, hvars manliga och mot de vanliga akademiska underdånighetsbetygelgernas faddhet bjert afstickande hållning, i förening med innehåilets allmänna intresse, synts oss så förtjent af uppmärssamhet, att vi genom dess meddelande i vårt olad önskade gifva den en större offentlighet, än den som vanligen erbjudes åt akademiska tillfällighetsskrif:er. Den grundtanke från hvilken hr Bergfalks betraktelse utgår är den, att för de fria folken få deras regeringar värde, icke i mån af deras lycka elier förmåga att sjelfva skapa, utan af folkens egen lycka eller förmöga att under den gifta styrelsen åt gig skapa välgång och utveckling. I konstitutionella stater hvilar det goda förhållandet mellan regering och folk, på denna grundsats såsom på en hörnsten. I despotiska stater, der folket fordrar allt af fursten och intet af sig sjelft, är den förre ett ständigt mål för slafvisk förgudsing eller afgrundsbittert hat. Alii som sker skrives på hans personliga räkning; i medgångens dagar tilibader nian honom med fänadens underdånighet, 1 motgångens förbannar man honom och offrar hopsom ät de vreda gudamakterna. I konstitutioneila stater vördar folket i regenten sitt eget majestät, och hyllar med sjelfuppehåliesens instinkt i honom det samlade utirycket af sin kollektiva personlighet. Derföre se vi också att ingenstädes är tillgifvenheten för regenthuset större, varmare och uppriktigare än i gfådana länder der det konstitutionella systemet blifvit en sanning. Den exempellösä blomstring som Storbritannien åtnjutit under droitning Victorias styrelse har blifvit den siarkaste föreningslönk mellan henne och hennes folk, oaktadt hon visserligen ej personligt tiliögger åig. berömmelsen af deu statsmannavishet som skapat den stigande upplysningen och det förökade välståndet. Men det är ej blott medvetandet af de tillsamman genomlefvade glada dagarne. som i sådana länder fäster regering och folk vid hvarandra; gemensamt upplefvade pröfningar hafva samma verkan. Den irländska hungersnöden synes endast bafva ännu ytterligare fästat irlätdarnes hjertan vid deras :uonärkinnas person, och i vårt-sydvestra granprike hade kosung Fredrik VIL måhända aldrig blifvit så populär under fem års oafbruten medgång, som han nn bhivit under skiften af de hårdaste försakelser.. Liksom mellan makar är det äfven melian konstitutiocella regenter och deras folk medvetandet att dela ljuft och ledt, nöd och lust, välgång och försakelser, som grundlägger det osvikligaste föreningsbandet. RR SRA NRRR SET RNE RT SENT SRA OSSE RNE ER RR TR ÅR NE SNR EE Re