HenUC OCH far 1atla UIINIUGL I SLAaLCOS SRORar. UTRIKES KORRESPONDENS. (Från Aftonbladets: korrespondent.) Berlin den 4 Moj. Vi ha nu kommit derhän att frågan om de blandade äktenskapen, som 1837 framkallade de bekanta konflikterna, nu synes komma att åter upplefva. Man påstår från alla håll att i sistlidne Februari månad påfven Pius IX till de katolska biskoparne i Preussen adresserat ett bref om de blandade äktenskapen, i hvilket han påbjuder: . 1:0 att .vid afslutandet af dylika äktenskap det hinder som ligger i de förlofvades olika trosbekännelse måste undanrödjas gepom en tillåtelse af. påfven sjelt och: endast i utomordentliga fa 1, och der stor skyndsamhet är af nöden, af biskopen. 2:0 Så, snart fråga är om ett blandadt äktenskap måste den icke-katolska parten förut aflägga ett edligt löfte att uppfostra alla sina barn i den katolska religionen. Denna ed börvefter regeln afläggas inför biskopen, men en pastor kan ock mottaga den, då han dertill at biskopen blifvit befullmäktigad. 3:o Alla blandade giftermål skola afslutas i den form, som är föreskrifven af Tridentinska mötet. På det kyrkan icke måtte synas gilla dem, få de icke afslutas i-en kyrka, utan. uti något annat helgadt rum. Detta bref, som står i motsägelse mot allt hvad som blifvit förhandladt melian Preussen och den heliga stolen: alltsedan slutet af förra århundradet, har väckt en stor sensation. De ministeriella, bladen säga, för att lngna allmänheten, att ända intill den sednaste tiden ha blandade äktenskap afslutats i Berlin, utan att förenämnde. vilkor blifvit uppställda af de katolska. presterna.... Men detta skulle endast bevisa, att brefvet ännu icke kommit till utförande. Om prelaturen kan man väl säga att gömdt är icke glömdtv; Redan erfar man från Trier; att biskop Arnoldi, den mest fanatiske inom preussiska prelaturen och som redan gifvit fleraprof på andlig galenskap, såsom t. ex: med den heliga rocken 1844, har: befallt presterna i Bitt stift, genom ett cirkulär af d; 18 Mars, att stälia sig alla bestämmelserna i det ofvennämnda påfliga brefvet till efterrät telse. Denna biskopens befallning har nyligen blifvit uppläst uti kyrkorna i Koblenz. I en annan del af Tyskland, den i påfligt språk s. k. öfverrhenska kyrkoprovinsen (enligt bullan af den 16 Aug, 1821 omfattande erkebiskopsdömet Freyburg för Baden, båda furstendömena Hohenzollern, gom nu tillhöra Preussen, biskopsdömet Mainz för storhertigdömet Hessen, biskopsdömet Fulda för Kurhessen, storhertigdömet Weimar; biskopsdömet Rothenburg för Wirtemberg, slutligen biskopsdömet Limburg för Nassau och fria staden Frankfurt) har en allvarsam kollision inträffat emelian statsmakten och den katolska prelaturen. Biskoparne i nyssnämnde kyrkoprovins ha nemligen i Mars 1851 samfäldt undertecknat och till regeringarne ingifvit en: förklaring, i hvilken de fordra upphäfvande af det borgerliga äktenskapet, befrielse från kontrollen af statsmyndigheterna och rättighet att utan deras tillstånd publicera bullor och påfliga bref ms m., full frihet för anläggande af kloster o. 8. v. Regeringarne svarade härpå ganska fogligt genom att hänvisa på bestående fördrag och statsakter. Men nu sammanträdde de fem biskoparne ånyo i Freyburg den 10 och 11 Febr. förlidet år och undertecknade en ny förklaring, af det innehåll, att de 1:0 oeftergifligen upprätthöllo de punkter, som blifvit uppräknade i förklaringen af Mars. 1851, och 2:o att, om man icke -bifölle deras rättvisa fordringar. de vore fast beslutna att handla som om dessa punkter blifvit bifallna, hända hvad som hända ville. Regeringarnes rådplögningar sins emellan varade nu ett år. För nära två månader sedan afgafs den badiska ministårens svar, i nära likhet med hvilket de öfriga regeringarnes blifvit affattade. Detta svar häfdar allvarsamt regeringens suveränitetsrättigheter. Det framkallade ett gensvar från biskoparne af den 12 April detta år, hvars upproriska — det är rätta ordet — innehåll väckt en oerhörd sensation i hela Tyskland. Det heter deri, att de äro fast beslutna att upprätthålla kyrkans fordringar och natt på det bestämdaste motsätta sig alla påbud och föreskrifter som de höga och allerhögsta regeringarne kunna gifvan, hvilka i något afseende kunna stå i strid med dessa fordringar. I den skrifvelse, som kultusministern i Wiärtemberg i anledning häraf aflåtit till biskopen i Rothenburg, förklaras att wirtembergska SEEN 0T SERVES PONT ENAT SPATT BEI DATAN