verande omständigheter kommit i dagen. Att den blifvit hänskjuten till assisdomstol och jury, berodde ej på regeringen utan på polisdomaren. För öfrigt var det ingen förföljelse man ämnade anställa mot Hale, tvärtom ville man med honom förfara så lindrigt som möjligt. Icke heller var det regeringens mening att utsträcka anklagelsen till någon annan än Hale. Lord Dudley Stuart förklarade sig nöjd med lord Palmerstons förklaring som frikände Kossuth, men hr Bright ansåg detta Kossuths frikännande ej nog bestämdt, och frågade slutligen om den polisuppsigt hvarunder Kossutb stod, tillkommit på inrikesministårens befallning, och hvem som betalte kostnaden, engelska eller österrikiska regeringen, eller den; londonska poliskassan? Härpå svarade lord; Palmerston, att staten bär alla utgifterna för polisen, att föröfrigt polisuppsigt ej borde tagas i samma bemärkelse som det franska surveillance, och att inga särskilda föreskrifter voro utfärdade för uppsigten öfver Kossuth, än de allmänna som gällde för hvem som helst. Cobden förklarade att Kossuth försökrat honom, det han icke hade någon del i Heles fabrik, att han endast rekommenderat fattiga ungerska flyktingar till Hales, liksom till Cobdens och fleras beskydd, och att inrikesministern borde hafva gifvit Kossuth tillfälle att häröfver offentligt förklara sig. . Kossuth förtjenade lika mycken aktning som familjen Orleans, hvilken öppet moiteges på hofvet. Lord J. Russell medgaf att alla politiska flyktingar borde) behandlag lika, utan afseende på olika politiska öfvertygelser; men det närvarande förfarandet grundar sig bäde på Englands lag och på den allmänna folkrätten. Han ville ej nu ingå i diskussion om den utmärkte (illustrious) individens handlingssätt såsom politisk person, men det )änder England till ära att hafva utverkat Kossuths befrielse och bjudit honom en fristad; och denna ära tillkom isynnerhet lord Palmergton, som till och med i sin regerings namn erbjöd sig att skydda Turkiet med vopen, i denl händelse det för sitt skydd åt Kossuth skulle blifva anfellet af någon annan makt. Tacksamheten borde följaktligen älägga Kossuth att noga iakttaga landets lagar, och ej utan förvåning bade man i Times nyligen läst en med Kossuihs namn undertecknad ordentlig krigsförklaring mot en makt, till hvilken England står i vänskapligt förbållande, och Kossuths förklaring öfver denna punkt vore långi ifrån tillfredsställande. Äfven sedan hade han öppet tillkännagifvit sina krigiska afsigter mot Österrike. Under sådana förhållanden kunde ingen förundra sig att han väckt polisens misstankar, att han ämnade frän England utföra sina krigsplaner. Osterrike hade ej framställt någon fordran på öfvervakande af flyktingarne, men väl sagt att det kände sig kränkt af hvad som förefallit här i landet, men förtröstade på engelska regeringens goda vilja och öfverlät åt densamma att träffa alla nödiga åtgärder. Sedan sir J. Walmsley förklarat sig ej vara öfvertygad att icke Kossuth stodl. under ett otillbörligt polisspioneri och nämnt att han ernade föreslå insättandet af en specialkommitt, för att yttra sig öfver saken, förföll frågan för denna gång. Ett slags parlamentarisk skandal följde denna debatt, i det en irländsk ledamot, hr Duffy, gjorde ett utfall mot roinisteren och påstod att ett sådant mutsystem ej egt rum sedan Walpoles och Pelhams dagar. Följande dagen, den 6 Maj, återkallade hr Dufty till en dej sitt påstående och gjorde en ursäkt för dei han stört husets ordning, hvarmed lord J. Russell förklarade sig tillfreds. Sedan lorden förklarat att han ämnade föreslå husets ajournering öfver pingsthelgen från den 13 till 20 i denna månad, konstituerade sig huset som generalkommitt för att diskutera ett dagen förut af br Lawless stöldt amendement mor inkomstskattens utsräckande till Irland, hvilket efter någon diskussion förkastades med 286 röster mot 61. Fiera amendementer i hkartad syftning dels återtogos, dels förkastades. I en församling af inflytelserika valmän i Londons City, som hölls den 5 dennes, beslöts att baron Rothschild, oaktadi billen om judeemancipationen förkastades i öfverhuset, icke skulle uppfordras att afstå sitt säte i underhuset. Tillika utvaldes en kommitteå för att rådslå om vidare mått och steg i judeemancipationens intresse. TYSKLAND. : Preussen. Den 4 denneg kl. 5 e. m. inträffade konungen af Belgien, åtföljd at hertigen af Brabant, i Potsdam, der konungen af Preussen var honom till mötes. Efter ett kort uppehåll fortsattes resan till Berlin, dit de höga resande ankommo kl. 6. Konungen af Belgien tog in uti belgiska ministerhotellet. Samtidigt ha äfven åtskilliga andra furstliga personer ankommit till Berlin, såsom hertigen och hertiginnan af Nassau, hertigen af Sachsen-Coburg m. fl. Den 6 företog andra kammaren frågan om beviljandet af 50,000 Thir till den evangeliska kyrkan. Efter en längre debatt och efter förkastande af de från katolska sidan uppställda ändringsförslag antogs förelaget med 190 röster mot 100. M Braunschweig. Äfven här har förs!ag blitvit väckt om upprättande af en handelsaktiebank. och det erforderliga kapitalet af 1,500,000 Thlr bar redan blifvit tecknadt. I Braunschweig var d. 3 Maj ett litet gatuupplopp, till följe deraf satt tvenne personer -— OS FM MP — 0 OL PN