ALUaTICLOd. UC UC alllaluctcnsionctinla act : kulle tillvägabringas dels genom de båda redan förut till 600 rdr på ordinarie stat uppiörda lönerca, dels genom den gamla andre s manuenslönen på 417 rdr med tillägg af fylladen utur de medel, som ständerna anslag t il arfvoden för extraordinarier vid verket. Med fulit erkännande deraf, att den lägsta jönegraden inom ett verk, som, för att ändamilsenligt skötas, mera än de flesta andra ;,rdrar mödosamma studier hos sina tjensteÄn, icke rimligtvis borde sättas lägre än til! 600 rdr, kan man likväl ur andra synpunkter ;eke undgå att finna flera anledningar till förundran öfver detta förslag. Att först och främst en nedsättning föreslåg uti lönen för den tjensteman, som skall stå chefen närmast, och det just af den chef. som likväl sjelf fått sin egen lön icke oberydligt ökad utöfver hvad hans företrädare haft, väcker redan uppmärksamhet. Ar det nekligt , att afståndet emellan chefen och hans utiderordnade inom detta verk skall gö728 ännu större, än det redan förut är? Eller då aktuarien i riksarkivet, hvilket ju också x28e8 såsom en afdelning af konungens kansli. hittills ansetts såsom jemlike med åtminstone protokollssekreterare inom departementernsa ch med vice bibliotekarien vid kg!. biblioteket, ned hvilka han också innehaft lika lönegrad, hzarföre skall han nu på en gång nedsättas i .jnevilkor under dem? Skedde det at omanka för bespariogar med statens medel, så kände detta visserhgen synas prisvärdt, ehuru enna omtanka likväl i sådant fall torde med nera skäl kunna användas på andra håll. Men det ör uppenbart, att någon besparing icke 18 härigenom skulle uppkomma, utan att alitsammans endast går ut på att taga från den ene-för att gifva åt den andre; til hvad ändamål, må här tills vidare lemnas derhän. Vidare föreslås två aktuarier, i stället för att det förut blott funnits en; och till förslagets egenheter hör, att den ene aktuarien nkulle (såsom hittills) sköta de löpande adråinistrativa ärendena, då den andre deremot skulle vara en så kallad aktuarie för den histoiska forskningen. En aktuarie för historisk forskning! Hvad vill det säga? Då historiska forskare, som vända sig till riksarkivet för att der söka upp)ysningar i de äldre eller nyare handlingar. vilka imnebållia källorna för vår historia, lika iaet hädanefter som hittills, lära få påräkna att aktuarien, han må nu kallas historisk eller icke, skall göra sjelfva forskningen i deras stäle; då det enda, sådana forskare rimligtvis kuona begära i arkivet, är att tjenstemännen hålla dem till handa de handlingar, som de öoska begagna, och att dessa äro behöriger ordnade och lätt igenfinnas, så är det i sanning möjligt att inse, hvartill denna aktuariebefattningens delning under nuvarande förhållanden skall gagna. Vi iose väl, att följden af denna inrättning. om den emot förmodan blefve gillad och antagen, helt enkelt skulle blifva den, att om er handling begäres af ettembetsverk, den då skull: komma att uppsökas af aktuarien JV 1, och xtit om samma handlirg begäres t. ex. af professor Fryxell eller af hr Strinnholm, den då skulle komma att uppsökas af aktuarien JM 2: fall nemligen icke både den ene och andr aktuarien komme att äfven framgent följa den atgångnes sed, att helst hänskjuta hvarje kinkigare fråga till amanuenserna, såsom i sjelfva verket de kunnigaste. Men hvilken förde gentligen vunnes genom denna originella arbetets delning, torde biifva lika förborgad sör de historiska forskarne och för embetsverken, gom det är för oss och, efter hvad vi tro, äfven för arkivets egna tjenstemän. Helt annat vore förbållandet, om — såsom Hans Järtas, den förre chefens för arkivet. plan för arbetet inom detta verk var — riksarkivets tjenstemän i allmärhet hade blitvr tördelade på 2:ne departementer, af hvilka det na uteslutande hade att vidanfordran betjena crmbetsmän och enskilde med upplysningar u: de for sådant ändamål här samlade embetsbnandlingar rörande afgjorda juridiska och aduinistrativa mål, samt att hälla alla dithörande pappersmassor i behörig ordning; det andra steremot att uppsöka, ordna och vårda alla ofriga här befintliga vigtigare historiska handngar, Men någon sådan bestämd indelning at riksarkivet har under hr Nordströms chefkap aldrig kommit till stånd. Skall den insörag, bör den väl uppenbarligen, såsom ock Järta åsyftade, börja med amanuenserna; och den nuvarande chefen lärer sjelf bäst veta, hvzarföre detta icke skedde år 1847, då han , jorde ea skenoar framställning derom, somi Jizväl sedermera återtogs. Hade något sådant ssetty så kunde det nu med något sken af r mlighet hafva satts i fråga, att hvartdera departementet också skulle hafva sin särskilda a-partementschef, denne må då hafva kallats -kwarie eller något annat; och det hade då bott återstått act förvåna sig öfver de för dessa nya souschefer föreslagna lönevilkoren, å föga öfverensstämmande med Järtas kraf1:ga yrkande derpå; att utsigter till en upp: nsuntrande befordran måtte öppnas för dem, som med nit och skicklighet tjenstgöra inom detta vigtiga verk. Men af förslaget synes, att det icke nu heller är så allvarsamt menadt med någon arbetets delying, som det af den nya indelningen i förstone kunde synas. Ty det heter uttryckligen, att de nya aktuarierne ändå skulle vara ; irdige att när som helst äfven träda i hvara dras ställe. Man skulle eljest tro, att, om ågon i sakens natur, d. v. 8. i sjelfva aktiriegöromölens olika beskaffenhet, grundad : niedoaing fivnes till detta särskiljande hka som af en litterat och en illitterat aktuarie, även olika personliga egenskaper skulle forCras för skötandet af de båda olika befattniogarne. I sådant fall funnes visserligen deri å ena sidan ett någorlunda antagligt skäl Ör delningen, men i och med detsamma äfven på andra sidan ett på förhand gifvet hinder emot den enes öfvertagande af den anara befattning. Och förhållandet härvid är SS vin lg KR RAR 3 ÖR rDrrv nm ÄMM SAr OR ft AD CL GAP rm p-—-— AA AV AM folk VA CS nm ÖS