Aftonbladet – 12 maj 1853, sida 2

irar. Tvenne kammarstycken af Lee och) Prume följde, bland hvilka isynnerhet den naionella tönen i den sednare af dessa pjeser le petit Savoyard) ådrog sig upptäärksamihet; ir M:s föredrag utmärkte sig här genom ett serdeles fint och melodiskt behag. Slutligen örekom en Fantaisie concertantes för 4 vioonceller och kontrabas af C. Schuberth (utörd af soiregifvaren, hrr Torssell, Arnold, Hjortberg och Lindenthal) mest intressant såsom ett pikant konsertkuriosum, ehuru väl oeräknad för instrumenternas egenheter och ;j utan barmoniska effekter. Af fröken Sandels hörde man Spobhrs unlersköna romans Törnrosen,. Denna komposition är ganska svår att sjunga väl, hvilket ifven nu bekräftade sig. Derjemte vilja vi begagna tillfället till att oförgripligen protestera mot ett visst sätt att intonera, eom sker genom ett slags åkning till den ton som skall angifvas: ett manåer, hvars inkorrekthet pj kan vara obekant för en sångerska med fröken Sandels metod, men hvilket icke dessmindre lätt innästlar sig och kan öfvergå till vana. Ena annan romans, af C. Romberg, med obligat violoncell, sjöng fröken Sandels ill allmän tillfredsställelse. Hr d Aubert gaf en variationspjes af Panofka med en färdighet och precision, som med rätta förvärfvade honom stormande acklamation. Hr L. Norman lät oss höra ett litet improvisto öfver svenska nationalmelodier, hvilket innehöll flera lyckliga vändningar och vittnade om en liflig och rörlig fantasi. ÅAfven utförde hr N. pianopartiet i Mozarts herrliga qvintett för piano och blåsinstrumenter, aftoaens glanspunkt. Vi vilja rörande denna komposition endast anföra Mozarts eget yttrande lerom i ett bref af d. 10 April 1784 till sin fader: Jag har skrifvit två concerter, äfvensom en qvinstett för Oboe, Clarinett, Corno, Fagott och Pianoforte, som vunnit ett utomordentligt bifall. Jag sjelf anser dena för det bästa jag hittills i min lefnad har skrifvit. Jag ville inska att ni hört den och hur väl den uppfördesls — Bläåspartierna utfördes nu con amore af hrr Winkler, Köbel, Sandström och Dille; lock försvagades effekten derigenom, att Oboestämman utfördes på flöjt, för hvilket instrument den icke lämpar sig, oaktadt hr Winkterg förtjensifulla exekution; äfven togs första Allegrosatsen i något för fort tempo. Vikänna icke orsakei hvarföre kapellets skicklige oboister undandragit sig att medverka vid utförandet af detta klassiska verk; detta förhållande utgör emellertid ett nytt bevis på olämpigheten deraf att kapellets löfte om soireträde berättigar soirgifvaren endast till erhållande af ackompagnement; det biträde, som lerutöfver erhälles, är frivilligt. Visserligen hafva kapellets artister oaktadt tjenstens trägenhet merendels visat en berömvärd beredvillighet i detta hänseende; men en soirgifvare äfventyrår dock alltid ett afslag, hvilket kan förstöra hela hans repertoir, då instrumentalensemblen vinner alltmer popularitet och är det enda som kan ersätta ouvertyrelle! symfoninumren. Man kan väl ej fordra egentliga soloföredrag såsom ingående i kapellet ingångna biträdesförbindelser; men ostridig! borde ensemblefacket, såväl till publikens somm soirggifvarnes bästa, deruti vara inbegripet.