Aftonbladet – 4 maj 1853, sida 3

Det anses för närvarande såsom sökevt at påfven icke kommer till Paris för att krön: kejsaren, och man är fortfarande öfvertyga att den helige fadren hade till vilkor för sic resa. gjort civiläktenskapets ersättand e met det religiösa, en förändring som regel dagen Monitören förklarat sig aldrig ba haf: för a sigt at införa. risndtusteen marskalk St. Arn aud be återskommit till Paris. Då Vesprit. fre igais ; Dö rvarande ej kan få genom prefisen. utspric: sma påhitt, sina fantasier, sina giser ungar, tar man sin hämnd genom att så m ee tigare utsprida dem under hand; sålun sk stå en hel hop folk att marskallsens sju om endast varit föregifven. Denna sjuk ve ve i dessa nyhetsmakares ögon än en våd, E! en hemlig beskickning. Marskelken Jaar a vilegium på att sysselsätta sqvallret, och 1 kan icke föreställa er hvilka historicer ek byggt på hans resa till Hyeres. Jag Fiar I velat omtala dem, emedan jag alltit et dem absurda. Hvad som är siöst är, .a NH 6 skalkens sjukdom var lika verk 8 SONY DAN vederfående är det. ve. finna . Det säges allmänt att kejsarinnan för Ge en Intressant belägenhet. En vig det, ändring i henneg anletsdrag syner antyda — mt morgon är bal i Tuilerierna, och im. gon öppnar sig följaktligen för den devov; oh Pressen en outtömlig. källa till beundra; pch beskrifningar. Dessa täta fester och ba. ler ses emellertid ej med yälbeha T n ) med chag af alle. der, mödrar och Zita män börja finna at eras döttrar -v veh hustrur roa sig allt för myc tet. Det är dock -en omständighet :som an allt annat föftretar mången hedersman — jag menar: kortbyxorna. Jag har aldrig tro: det skyldigheten att aflägga trohetsed skull göra många embeten vakanta, men jag skull: cke våga säga detsamma om kortbyxorna. Jag känner ett par embetsmän som fast bes slutat att taga afsked om de förbannade kort: yxorna skola fortfara att utgöra en del af sta. ens konstitutioner. Det ges också väl ingen. ing bedröfligare än att vid slutet af sin ban. lödgas till sina medborgares skärskådande ,ehöfva framställa ben som aldrig någon kun. lat misstänka en för och som stå i en gi karp kontrast med den öfriga kroppen. Charivario har ganska träffande tecknat lenna olägenhet uti följande karrikatyr: En herre. håller på att kläda sig i-närvaro f sin grooms. Han har redan tagit på sig ett ar ofantliga vador. Groomen säger till honom: tillåter herrn ig göra en anmärkning. — Tala. — Om jag skulle gå och köpa herrn ett är lår?.. : : Man måste medge att det är föga kmickrande t af sin kammartjenare mottaga ett dylikt irslag, och de tvenne embetesmännen, om vilka jag talade, skulle säkerligen blottställa g derför om de äfventyrade försöket. H 4. H.