Aftonbladet – 4 maj 1853, sida 2

underlät det ryskgottorpska huset att reservera sig någon samförläningsrätt, hvarföre det också för alltid förlorade all verklig arfsrätt till sin fordna andel af Holstein och Kongelovens arfföljd blef i sjelfva verket herrskande i hela danska monarkien. Emellertid var danska regeringen 1846, då den utfärdade Christian VIII:s bekanta öppna brefs, nog svag att efter ett olyckligt infall af Örsted, i närnde bref -inflicka en strof; som uttryckte något tvifvel, huruvida Kongelovens arfföljd vore ovilkorligt herrskande i hela Holstein, samma gång den lofvade att så fort som möjligt få alla betänkligheter i detta hänseende undanröjda. På dessa tvifvel tog Ryssland fasta, för att vid lägligt tillfälle begagna dem och låta dem bära frukt. Detta tillfälle inträffade då danske utrikesministern anlände till Warschau för att börja underhandlingarne i afseende på den blifvande arfföljds-kombinationen. Det skulle nu ha synts vara det naturligaste att Ryssland helt enkelt påyrkat Kongelovens omedelbara tillämpning, hvarigenom arfföljden efter nuvarande mansstammens wutslocknande öfvergått till ryska kejsarens f. d. måg, prins Fredrik af Hessen. Men häremot talade flera omständigheter. Dels stod denne, såsom vi förut visat, icke numera i tillräckligt beroende af ryska huset, utan var färdig att ingå helt andra förbindelser och var dessutom presumtiv arftagare till hessiska kurfurstehatten; dels var han för sina fordna ryska förbindelser alltför impopulär både i Danmark och inför de vestliga makterna, att man icke under sådana omständigheter skulle med den yttersta uppmärksamhet och misstroende vakat öfver och motsattsig alla Rysslands andra planer. Hade Ryssland under sådana omständigheter framkommit med sina anspråk på andelen af Holstein, så hade dessa anspråk antingen genast blifvit tagna i betraktande och af makterna för alltid underkända till förmån för de starkare danska rättsanspråken, eller också skulle ryska huset nödgats afsäga sig dem till förmån för prins Fredrik och hans arfvingar efter Kongeloven, hvarigenom alla utsigter till Hol stein och derigenom äfven till danska tronen skulle för ed orpeka huset blifvit troligen för alltid stängda genom en vidlyftig serie af cognatiska linier. Nu hade emellertid tanken vändt sig på prins Christian af Glicksborg, som under kriget varit Danmark trogen, ehuru hans slägt deltog i upproret. Ryska diplomatien insåg genast de fördelar den, genom fint anlagda planer, skulle kunna draga af en kombination till fördel för denne prins, som både hade att påräkna större popularitet i Danmark och mera bevågenhet hos de vestliga makterna. Det utseende af ädelmod, som Ryssland vann genom understödjande af en dylik kombination, aflägsnade misstänksamheten, och de mera invecklade förhållanden, som blefve en följd af denna arfsanordning, kunde tillika gifva anledning till särskilda stadganden, som sedermera kunde tydas såsom skäl till bortrödjan.de af alla de rättigheter efter Kongeloven, som stode i vägen för Ryssland, som under tiden tillika kunde få sina holsteinska anspråk helt småningom och utan all eclat erkända. Sålunda kom Warschauprotokoillet af den 24 Maj 1851 till stånd. Den ryska diplomatien visste, att i dess inledning införa en påminnelse derom, att den ryska afträdelseakten för Holstein icke var pså fullständig och tydlig, att den icke nu vid en enkel och omedelbar tillämpning af Kongeloven skulle kunna medföra faror för danska monarkien, och fick derigenom åter ett halft erkännande, att de förmenta anspråken skulle kunna ha någon grund. Sedermera afståg i samma akt dessa förmenta anspråk till förmån för prins Christian och -hans manliga efterkommande, för att derigenom påminna om, göra gällande och erhålla ett slags godkännande för den alltid förut bekämpade satsen, att endast manstamImen kati herrska i Holstein. Men tillika uppIställdes denna regel här på ett sådant sätt, att den, såsom man sedan sett blifva fallet, Ikunde tolkas såsom en bestämmelse derora, Jatt endast mansstammen finge herrska äfven i konungariket och i Slesvig. Slutresultatet af de i detts protokoli innebållna betraktelser och förutsättningar blef, att prins Christian af Glihksborg i förening med sin gemål och efter dem deras manliga afkomma Jmera än någon annan linea hade befogenhet All att, uti ifrågavarande händelse, succedera ii de nu under konungens af Danmark spira förenade länder,. Hela anordningen benämnes .Jen kombination, som kallar till succession i totaliteten af de under konungens af Danmark spira förenade länder den manliga afkomman allena, med uteslutande af qvinnorna, Denna (sista bestämmelse gällde nu tydligen endast Jarfsrätten till hela sammanfattningen af monarIkien och stod på intet sätt i strid med Kongesloven, om hvars arfföljdsreglors upphäfvande flicke ett ord här förekoramer. På sådant sätt uppfattade också danska ministdren, såsom vi -Ji går visade, denna akt, som den då på intet -Isätt ansåg innebära, att efter utslocknande: af ;Iprins Christians mansstam den subsidiära cognatiska arfrätten skulle vara upphäfd; och denna uppfattning uttrycktes också tydligt i den not, hvarigenom den danska regeringen inbjöd stormakterna samt Sverige-Norge til i Jen konferens i London för arffrägans ord, nande, j ) q Efter de föregående underhandlingarne och akterna upptogos äfven i Londonertraktaten de förut begagnade uttrycken om en kombination, -som kallade till arfsrätt i totaliteten, Oo. 8. Veg Jutan något ord om upphäfvande af Kongeloven. Efter den framställning och behandling j! frågan förut erhållit kunde ingen af de ickeSN SCOT ANTENN 4