Aftonbladet – 30 april 1853, sida 2

Ännu om Mälarens flöden. bMed hvaj: sjö som aftappas, med hvarje mosse eller myr som utdikas, med hvarje sank äng som sättes under plegens häfd och med hvarje skogstrakt som bringas till sädesbärande fält, öppnas en ny källa för Mälareas flölen., vOm Mälarens flöden, af N. Ericsson. Biott några veckor äro förlidna sedan ordet Strandegare, fanns på allas tungor samt återjöd från Haparanda och Falsterbo. Man berättade huru dessa strandegare, sedan de af Mälarens vatten blifvit jagade från sina tegar, sutto i båt att fiska gäddor som nu beföro andsvägarne; och de klagade öfver Stockholms stad, som, efter århundradens inkräktningar på Mälarens naturliga och enda utlopp till nafvet, hade slutligen, genom ny byggnad i ödra armen af detta utlopp, satt krona på utt verk och framkallat en förbärjande flod. J:aden, åter, visste att förtälja det landet sjelft senom egna arbeten, genom odlingar hade sifvit ökadt vatten åt sin nära innestängda sjö. såsom förr skett vid Mölarens stora flöamställdes nödvändigheten att öppna ya utlopp åt denna sjö, för att för framtiden örekomma så oerhörda förluster som strande lidit genom ö versvämningen. Man ati ett uttopp vid Södertelje skulle blifva serksammast, men möttes på detta båll af en ippgiit Om enorma kostnader; man satte då sitt hopp till en flodkanal genom Hammarby ;jö, men möttes åter här af en hotande kostadsuppgift, och nu på icke mindre än 1, million riksdaler banko. Mot så hårda vilko; synes frågan om ett nytt utlopp hafva för denna