Aftonbladet – 28 april 1853, sida 3

hållighet medelst den obegränsande vördnaden för dess öfverhufvud, gäller genom hela riket en auktoritetstro, en slafvisk undergifvenhet för all slags myndighet, hvilken mera än något annat hopfogat de disparata delarne. Husfadren i familjen, den äldste på gatan, den förnämste i staden, mandarinerna 1 distrikteroa, guvernörerna i provingerna, kejsaren öfver riket, se der myndigheter, visserligen hvarandra underordnade, men alla, hvar och en på sin plats, despotiskt allsmäktige och orubblige. Hela regeringsmachineriet saknar dessutom i all sin patriarkaliska enformighet icke heller de finesser, som äfven på sina ställen i Europa så högt beprisas. Dit hörer t. ex. att kronans embetsmän aldrig fungera i sina födelseorter, utan alltid bland för dem främmande; vidare att de ständigt ombytas och flyttas och således ej genom att göra sig vänner bland sina underhafvande, kunna blifva af något vådligt inflytande eller göra långa planläggningar på makt eller rikedomar; likaså att de alltid göras ansvarige för hvad som händer bland öres underlydande och derföre alltid förbinda sitt eget intresse med deras. Arftlighet i politiskt hänseende eger icke rum. Icke ens bestämd tronföljare gifves; utan kejsaren utväljer, naturligtvis bland de sina, sin efterträdare. Adel känner man ej, åtminstone ej någon ärfilig, ehuruväl slägtingarne till den kejserliga dynastien utmärkas genom sin gula gördel och klädnad samt till en del underhållas af statskassan. Det är, såsom jag redan nämnt, endast kunskaper som berättiga till anställningar och anseende, och på få ställen i verlden torde undervisning, i vanlig mening, vara så allmän som i Kina. Och då såsom ämne för undervisningen, såsom föremål för kunskapers inhemtande, nästan endas förekomma de gamla skrifterna, de religiöse böckerna, som uppmana till lydnad och un