Aftonbladet – 27 april 1853, sida 3

Till Köpenkamn ankommo från Sverige 312 svenska fartyg i last för ett värde af cirka 1, million Hamb. bko och 15 i barlast samt från utrikes orter 73 i last och 5 i barlast, och afgingo till Sverige 114 i last till ett värde af nära !V, million Hamb. bo, samt 244 i barlast, och till utrikes orter 17 med last och 191 i barlast. Derjemte ankommo 396 öppna bätar med last, värderad till 284,624 mj Hamb. bko, och afgingo 332 med ett approximatift lastvärde af nägot öfver !,, million. 2:ne svenska fartyg blefvo derstädes försälde, och 2:ne, som lidit hafveri, sälde säsom vrak på Amager. At norska fartyg ditkommo frän Norge 91 i last och 4 i barlast, samt afgingo 116 i last och 14 i barlast; från utrikes orter 57 i last och 27 i barlast; samt till utrikes orter 8 i last och 44 i barlast. Uti nämnde antal äro icke inbegripne de svenska och norska ångfartyg, som gjort resor till Köpenhamn, förnämligast med passagerare, men med obetydliga varuqvantiteter, och hvilka äro fritagna från de vanliga konsulatexpeditionerne för varuskeppning. Till de öfriga vicekonsulsstatationerna ankommo 335 smärre svenska fartyg med last frän Sverige till ett värde at 243,290 mk Hamb. bko ech i barlast 34, samt frän utrikes orter 138 i last och 40 i barlast. Derifrän afgingo till Sverige 204 i last, värderad till 348,800 mXHamb. bko och 191 i barlast, samt till utrikes orter 60 i last och 92 i barlast. Af porska fartyg ditkommo i last 461 och i barlast 3 frän Norge samt återvände 459 i last och 83 i barlast; från utrikes orter 19 i last och 83 i barlast samt atgingo till sådana orter 8 i last och 8 i barlast. Svenska furuplankor af 14 fot, 3 och 9 tums dimensioner hafva bilifvit betalde med 7 å 9 rbår pr tolft samt andra dimensioner i förhällande dertill; furubjelkar och sparrar med 15 å 20 riksbanksskilling pr kubikfot ; stångjern af allmänna dimensioner 13, å 16 rår pr sk, allt utan tull. Af svenskt stångjern ankom till Köpenhamn cirka 22,500 sk, hvilket är 3,500 sk mera än äret förut. Deraf fanns vid ärets slut en behällning af cirka 1500 sk. Behällningen af trävaror var ovanligt ringa. . Till Köpenhamn ankom under äret af norsk väårsill 4000 tunnor och af höstsill 11,500 tunnor. Priset ä den förra var 7 å 8!, rbdr och ä den sednare 11 å 15 rbdr pr tunna utan tull. Priset steg nägot mot ärets slut. Behällningen utgjorde cirka 2000 tunnor. Priset å norskt jern, hvaraf 13,000 sk ankom, var 22. å 24 rbdr pr skB förtulladt. Den ökade handelslifligheten pä detta distrikt har uppstätt dels genom en temligen betydlig spanmiälsskeppning icke blott till Norge, som är en vanlig afnämare, utan jemväl till Sverige, dels ock uti de mänga nya byggnader, som uppföras i följd af ökad befolkning och stigande välständ. De danska öarne, som lidit minst genom de sednare ärens krigsoroligbeter, hafva efter lugnets inträdande snarast bemtat nya kratter, och hvad hufvudstaden angär, sä hade under kriget handelsrörelsen ännu mera än vanligt koncentrerat sig der och gifvit förtjenst åt alla näringsdrifvande klasser. De goda konjunkturerna för landtmannaprodukten och sistlidet ärs rika skörd hafva jemväl på landet spridt välmäga. Ocksä ser man hura, efter de sednaste reformerna i den agrariska lagstiftningen, hvarigenom de band, som sammanhälla de stora godsen, blifvit lossade, jordegendom alltmera köpes af den egentliga allmogen, som förut till största delen varit sä kallade Fzxstere, eller frälsebönder, men nu öfvergä till den sjelfegande klassen. tskilliga storartade arbetsföretag inom landet, som stå för handen, komma förmodligen att öka bebofvet af nordiska produkter. Den redan beslutade fortsättningen af Roeskilder-jernbanan till Korsöer, under räntegaranti af staten, skall oförtöfvadt sättas i verket; och. förberedande arbeten till en jernbana emellan Fiensburg och Slesvigs vestra kust, Husum och Tönningen, med sidobana till Rendsburg, hvarigenom förbindelse med Tysklands jernbauenät vinnes, äro redan päbörjade. Jemväl är projekterad en fortsättning af denna bana längs östra kusten af Jutland ända till Fredrikshamn, men ännu är bärom afgörande beslut icke fattadt, och heller icke om en likaledes påtänkt jernbana mellan Köpenhanin och Helsingör. Verkställigheten af samtlige dessa vidsträckta planer beror emellertid hufvudsakligen af utländska kapitaler, och dessa äter äro betingade af fortfarande fredliga konjunkturer i Europa. Atven i Köpenhamn emotses s:ora företag till förbättring af stadens upplysning, samt vattenoch kloakinrättningar, af hvilka de bäda sistnämnde äro för belsotillständet af stor vigt och högligen af behofvet päkallade. Genom borrning af artesiska brunnar på 1, mils afständ frän staden har man funnit rika och goda källädror, hvarifrån vattnet redan nu tillströnsmar de smä insjdar utånför vallarne, som bittilis utgjort de enda reservoarerna. Genom tryckverk skali vattnet kunna ledas upp i alla husens väningår; gas belysning . skall införas och nya kloaker anläggas. Huivudstaden bekostar sjelf dessa arbeten, som efter mängäriga öfverläggningar blifvit sistlidne sommar beslutade, med en beräinad kostnad af 2 millioner rbdr, som staden upptar genom län, stäldt på amortissement. Härjemte bör nämnas den elektriska telegrafen nellan Helsingör, Köpenhamn och Rendsburg, hvsrtill trädarne nedlades sistl. höst, men som ännu icke blifvit öppnad, emedan de grötre trädar, som skulle läggas uuder vattnet genom Belterna, icze i rättan id erhällits. Under vintern inöfvas tjenstepersonalen och försöken med telegrafering emellan Helsingör och Köpenhamn samt Korsöer hafva svarat emot väntan. Bland förestäende ätgärder af allmännare vigt kanl. ifven anföras det af regeringen pä förra riksdagen ramsatta förslag till tullgrönsenvs förläggaing frän Bidern till Elben, hyarigenom ett och samma tullsystem kommer att införas i konungariket och hertiglömena. Såsom bekant bade förut dessa landsdelar lika tull-lagstiftning i flera punkter, sä att en differentialtull ä vissa varor mäste erläggas vid införseln rän hertigdömena till konungariket, i följd hvaraf en tullgräns fanns emellan Slesvig och Jutland. Redan 1851 blef denna förflyttad till Eidern, och Slesvig intaget i danska tullsystemet, hvarvid nägra modifi kationer i detta egde rum. Nämnde förlag om tullsräntens förläggning till Elben blef väl af riksdagen . I sina väsendtligaste puakter antaget och nödvändigheten deraf erkänd, men i fräga om verkställigheten deraf uppstod en meningssöndring, som föranledde rikslagens upplösnivg. Om nu äter försarolade nya riksdagen torde antaga regeringens primitiva förslag, ch ätgärden med möjligaste första utfäruas, isynnerset som öfrerenskommelse, med Oldenburg blifvit träfad i afseende ä dess inom Holstein belägna enclaver. Den nuvarande tal!gränsen emellan S!esvig och Holtein utgör ett så väsendtiigt hinder för samfötseln, stt-dess upphäfvande visserligen i mera än ett hängende är nödvändigt. Åtskilliga tullsatser i den nu: rarande danska tariffen, i synnerhet ä manufakturch till. en del kolonial-varor, komma i anledniog asrat att minskas; hvaremot uti den Holsteinska taiften ätskilliga satser korima att ökas för att tstadtomma öfverensstämmelse. i HE Ett annat lagförslag af vigt för handeln, som regeingen framställde på förra riksdsgen, men som icke sann. att blifva behandladt, äterkomsner förmodliger vä den nuvarande, remligen om ea friare handel p Fd DA