Aftonbladet – 26 april 1853, sida 1

TA Piligence-konioret hos I F.D MVLISUE Vu, PEVten ainggatan AF 49, hvarifrån vagnarna äfven sfrå STOCKHOLM, den 26 April. Vi hafva redan för ett par veckor sedan sökt återkalla uppmärksamheten på skolfrågans närvarande ställning i anledning af det rykte, som redan då hade, förmält, att denna fråga .efter-längre tids hvila.: åter vore på väg latt upptagas till föremål för regeringens pröfning. Vi ådagalade dervid, huru en reaktion på detta fält i den riktning, som säges vara af den huvarande föredraganden för ecklesiastikärenden, vid, utarbetandet af den tillämnade nya skolordningen, hufvudsakligen åsyftad, vore i uppenbar strid såväl mot de af rikets ständer uttryckta önskningar, som raot konungens för sex år sedan ständerna formligen delgifpa beslut och det sedermera den 6 Juli 1849 utfärdade kungliga bret till konsistorierna, hvarigenom en reform af läroverken i den af ständerna begärda riktningen till en viss grad redan blifvit inledd ). Sedan vi numera haft tillfälle erhålla fullkomlig visshet derom, att ryktet, såväl-om frågans återupptagande hos regeringen, som om de förhandenvarande reaktionära planerna, icke innehöll något väsentligt misstag, är det med tillfredsställelse vi af Svenska Tidningen för i dag finna, att vi uti denna fråga erhälla en bundsförvandt äfven på det håll, der vi eljest i de flesta andra frågor blifvit vane att endast träffa en motståndare. Då Svenska Tidningens utgifvare redan förut genom utgifoa skrifter gjort sig känd såsom en nitisk och kunnig befordrare af skolförbättringen i vårt land, och då det icke saknar sin betydelse, att det konservativa partiets egen sakförare gör gemensem sak med den liberala pressen uti att bekämpa tillbakagåendet i denna fråga, tro vi oss göra både våra läsare och saken en tjenst, då vi här intaga det väsentligaste af Svenska Tidningens artikel, för att derpå kunna fästa en större allmänhets uppmärksamhet. Artikeln börjar sålunda: Huru stär det till med skolfrågan ? Att den äter är ä bane, för att hos regeringen snart förekomma, lärer icke vara underkastadt nägot tvifvel, och en hvar, som eger något hjerta för denna stora och vigtiga angelägevhet: — en god bildnings beredande för det uppväxande och det närmast kommande slägtet — mäste med spänd väntan emotse det beslut, regeringen fattar i denna mycket omtvistade, mycket omtalade och mycket omskrifna fråga. En tidning berättar härom, att den hört sägas, att Upsala katedralskola skulle tagas till mönster för den nya författnivg, som ämnas Sveriges läroverk, samt att fråga vore om en fullständig återgång till det gamla systemet, med skolor på skiljda linier, de s.k. lärda skolorna, der de gamla språken måste läsas, och de s. k. apologisteller realskolorna, der de gamla språken icke få läsas. Vi hafva svårt att sätta tro till möjligheten häraf. Icke derföre, att vi hos nuvarande chef för ecklesiastik-departementet förutsätta nägon benägenhet för att geromföra en ekol-förhättring i sen nya rtiktaing, som har till syfte de bäda skolliniernas förening i skolor af ett slag: hans yttranden i presteständet lemna härom intet hopp. Men vi hade förmodat, att den önskan, ständerna vid en riksdag (1845) härom framställde — den proposition, konungen, i ötverensstämmelse med denna ständernas önskan och godkännande grundsatsen för skol-liniernas förening samt valfrihet uti de gamla språken, vid päföljande riksdag (1847) framställde, — det beslut, ständerna vid samma riksdag fattade, att tredubbla regeringens begärda anslag, men med vilkor af allmän medborgerlig bildnings meddelande i alla elementarläroverk, samt slutligen regeringens snart derefter utfärdade författning (6 Juli 1849), som fastställde de af regeringen framställda och af ständerna bifallna grunder för en skolförbättring — vi förmoda, säga vi, att allt detta icke kan i konungens statsråd lemnas utan afseende, i synuerhet dä vi med trygghet väga påstå, att saken understödjes af ett stort allmäsneligt tänkesätt, samt till motständare-endast eger de prester och skolmän, hvilka ledas af en ensidig. latindyrkan, och de konservative, som i förening af skolbarn ur skiljda ständ se en farlig demokratisk riktning. Vi medgifva ganska väl möjligheten af misstag så väl hos regering som hos ständer, och att det säledes kan stundom vara visligt att ändra både åsigter och ätgärder; men för att rättfärdiga detta, vilja vi se nägra nya skäl, någon py. erfarenhet; ty hvad namn får ändringen och tillbakagängen annars P Vi känna icke några nya skäl eller någon ny erfarenbet, som tillkommit sedan 1849; ty det, att man vid läroverken och t. o. m. i Stockholm, under regeringeps. ögon, icke brytt sig särdeles om 1849 ärs cir kulär, utan tolkat det etier sitt tycke, är icke nägon Inys erfarenhet, och kan icke heller. vara nägot skäl för. regeringen, att, eftergifvande för en sådan gensträfvighet, frängå en gäng fattade, af förnuft och geografi fordrade, af ständerna gillade, och af allmänna tänkesättet understödda beslut. Svenska. Tidningen erinrar derefter, med förbigående af åtskilliga andra mer eller min) Se Aftonbladet den 13 April.