Aftonbladet – 25 april 1853, sida 2

lsig orkestern, bestående af tvenne gällt Jju I dande fioler;en flöjt, en luta, en harpa, tvenn trumrsor och diverse andra instrumenter, hvil kas namn jag ej känner. Skulle der hafva fun nits någon melodi i deras musik, så må ja bekänna, att den öfvergick min fattningsför måga; åtminstone stredö dess gnällande, bull rande, än höga än låga rulader betydligt mo min smak. I det yttre rummet var taket full: hängdt af en massa strålande dyrbara lampor småbord af marmor stodo längs väggarne och mellan dem och på golfvets midt stolar lika eleganta som beqväma. Främst befunnt sig tvenne små sidokamrar, möblerade isamra halft orientaliska stil sora det yttre. : Hä sutto nu gubbarne, rökande och emuttande på sina tekoppar, och omkring dem lika månge skönheter med fint uppkammadt glattadt här. sminkade kinder och läppar, och klädda i er lös; vällustig drögt, com noga passade till deras små verkligen täcka varelser. Ty täcke voro de i sanning, och en ibland dem verkligen skön. Den af herrarne, som tycktes vara värd för tillfället, halflåg däsigt sroäslumrande i en stol i rummets midt; på hvardera sidan om sig hade han en gsmäktande huldgudinna, framför sig ett af frukter och sötsaker fullastadt bord, och i handen höll han en liten fågel, en lärka. Så satt han långa stunden alldeles orörlig, -plirande vexelvis på den ena efter den andra af skönheterna bredvid honom och efter pulsslagen hos fågeln i den framsträckta handen bedömande deras känslor för honom. När dessa till fullo syntes honom utrönta och han genom det lila vingade oraklet vunnit visshet om hvilkendera var honom bevågnast och tillgifnast och följaktligen mest värd hans hyllmng, nedstoppades fögeln i en skinnpung och upphängdes till framtida begagnande vid nytt behof af oraklets rådfrågande. Flickorna trakterade oss med sång, dervid ackompagnerande tig på cittra med ett lif och en grace, som mången skulle afundats dem. För öfrigt kunde jag vid Ehörandet deraf icke annat än tänka på Tegners ord: