Fornlemninger i: Åbos Nan läser 1 Å. U.: I Daniel Juslns intressanta Abo förr och nu, är 1700, i öfversättniog. (af F. J. Rabbe) meddelad i andra häftet af tidskriften. Suomi för är 1841, förekommer bland annat följande: Då man vandrar öfver bron, kommer man till stadens vestra del, hvars främsta trakt är tätt bebygd med stenhus, inneslutande ett litet torg. Här har fordom stätt en kyrka, kallad Helge Ands kyrkan, och denna uppgift vinner bekräftelse af de lik, som nyligen blifvit funna uti källarhvalfven härstädes., — Hvar bron före branden var belägen, minnes man väl; den förde ötver än mellan nuvarande Tryggska stenhuset på södra och Limanska arfvingarnes: stenhus pänorra sidan. F.d. Brahegatan lärer sedan vidtagit... En del af denna gata, nästan vinkelrät korsad af nuvarande S:t Eriksgatan, är ännu synlig mellan f. d. Gestrinska och Granbergska stenhusen, hvilka ännu qvarstä sedan tiden före 1827 ärs brand och numera egas af apotekaren E. Julin s:r. Här anställdes förl. Februari och Mars månader gräfningar för anbringande af nägot aflopp från källrarne under de på ömse sidor befintlige stenhusen, och-päfunnos dervid — inom. en stracka af omkring 10 å 15 famnar i längd och ett par alnars bredd — nägra och tiotal skeletter efter ordentligen jordade lik, hvaraf somliga ännu funnos inneslutne i sina redan multpade kistor. Dessa lemningar hade icke anträffats djupare ned än emellan 2 å 3 alvar frän jordytan och affördes sedermera till nuvarande begrafningsplatsen: Skansen. Enligt allt hvad: vi kunnat. utforska, är det. ungefår på ifrågavarande plats den af Jus!n så kallade Helge Ands: kyrkan stätt, och synes detta äfven bekräftas at traditionen. Porthan i sin öfver P. Juustens Chronicon Episcoporum Finlandensium utgifna kommentariska disputationssamling, pag. 402, benämner denna kyrka Domus Spiritus Sancti, d. ä. Helge Ands hus, de der under katolska tiden skola funnits uti Stockholm, Upsala och vid flera domkyrkor i riket och enligt Rhyzelii Monasteriologia hade sina enskilda kapell med altare, predikstol och andra vigda stycken. Att man på den tiden brukade begrafva sina lik i kyrkor eller grafvar derinunder, är kändt. Dessa Helge Ands hus egentliga bestämmelse synes föröfrigt enligt sistnämde författare hafva varit att tjena till wärdshus eller herbergen för kommande och farande ordensbröder eller munkar, utan att de dock tillhörde någon särskild och viss ordens kloster. Man har anmärkt, att de nu påfunra skeletten utvisat ovanliga dimensioner och sålunda evident antydt, att det slägte som nu är, icke kan mäta sig i storlek och kraft med slägten som varit. Det vore säkert af intresse för vetenskapen, om lemningarne närmare undersöktes och jemförelser m. m. anställdes.