Aftonbladet – 23 april 1853, sida 2

former och lefnadsvilkor de i det yttre än må framställa sig, och huru intressant detän för en tid må vara att åskåda deras mångfaldiga förrättningar och deraf orsakade ställningar och förhållanden, äro dock, om jag så får säga, stöpta i samma form, presentera samma glatta, renrakade hufvuden med den till fotknölarne räckande härpiskan, de plirande sneda ögonen, den oftast vällustiga munnen och det trekantigt spetsiga ansigtet. Huru olika deras förmögenhetsvilkor och till följe deraf råd att pryda sig än må vara, få de dock ej bruka kläder af annat än en och samma snitt, den fotsida kaftanen, de åtsittande halfbyxorna , de tjockbottnade skorna och nattmössan med sin tofs på hufvudet. Husen likna hvarandra i allmänhet som tvenne bär, och butikerna, ehuru olika till sitt innebåll, storlek, glans och rikedom, lyda dock äfven alla samma enhetens lag, De gå för det mesta upp genom bottenoch första våningen, och der mellantaket skulle vara, löper kring väggarna ett galleri, hvarpå andra varulager än de nere i boden befinna sig. Vid dörren, om något sådant namn förtjenas af den stora öppning, som oftast utgöresaf hela frontväggen, står en murad stensättning lik Jen spisel eller ett altare; der befinner sig Pp Ifrämre sidan en nisch, hvari sitter en liten Igud, och framför honom brinna dagen i ända små färgade vaxljus och joss-stickor, förfärIdigade af bambupinnar, alla öfverstrukna med Jen blandning af välluktande sandelträdspån och Igummi. Dessutom är i bodens inre, midtemot ingången, i jemnhöjd med galleriet, ett ltabernakel med sidendraperier och förgyliningar; och midt ibland långa taflor, på hvilka religiösa tänkespråk äro skrifna, tronar en i trä karfvad afgudabild, inför hvilken äfven heliga lågor från lampor, ljus och joss-stickor flamma i evighet. (Forts.)