Aftonbladet – 23 april 1853, sida 2

föras med en och annan af destga kinesiska sxpositionsartiklar. Och när man dervid besinnar, att detta är frambragt af ett folk, som sj ledts af samma civilisations driffjädrar och syften, gom vesterlandets, utan kanske i årtusenden egt den närvarande dagens förmåga och insigter, så stannar man stum af förvåning, och man vågar knappast tro sina ögon, att det är sannt och verkligt. Men ej nog härmed. Man måste ej blott tänka på producenterna. Hvilken lyx, förfining och njutning i samlefnaden måste ej finnas, der allt detta konsumeras. Huru föga bäraf går ej till Europas rike och mäktige; snart sagdt endast afskrapet eller några få simpla profbitar komma dit. Med undran blicka vi tillbaka på de vällustiga Romarnes förmåga att kring sig hopa alla ögats, gommens och lustans retelsemedel, och emot dem måste vi bekänna oss som stackars nybörjare. Till dem finna vi en motbild blott hos kineserna. Och huru annorlunda skola vi ej bedöma dem, när allt deras inre lif blir o0gs fullt uppenbaradt! Jag skall i det följande ytterligare korteligen beröra detta ämnes. Sådan ungefär är åtminstone första intrycket af detta handlande, vandlande och vandrande Canton, en sällsam röra af än stillastående än rörliga sällsamheter. Huru skiftande och brokig denna mångfald än må 8ynas, är den dock på det hela taget ett obegripligt enakanda, och häri ligger en af orsakerna. hvarföre man så snart tröttnar att beskåd: och beundra det tusenfaldiga nya och besynnerliga, som i oräkneliga gestalter och förgel vrider sig omkring eh, och hvarföre Cantor efter några dagar blir så innerligen tråkigt att ran jästan undrar öfver att man kunde med en sådan längtan och häftighet först rus: it. Menniskorna , huru olika till anletsdrag