Aftonbladet – 23 april 1853, sida 1

i början utvägen att ej låtsa om hela sällskapet, hvarpå den ena efter den andra dröp :af. som man säger. Men en sög sig fast och följde mig sedan icke allenast den dagen-utar alla de följande som en trogen ledsven, förde mig allestädes ikring, äfven på de mest aflägsna gator, dit jag troligen ej annars vågat mig, underhandlade med de varuherrar, af hvika jag ville köpa något, anvisade mig. hvar jag skulle finna det jag önskade, och visade med ett ord. verkliga prof på en tjenstaktighet, för hvilken han efter fem dagars spring ansåg sig tillfullo belönad med en fjerdedels dollar (1 rdr rgs). Efter att hafva öfvergått den såkallade amerikanskt-engelska trädgården och den derofvan belägna gatan, inträdde vi på den rätvinkligt deremot löpande gamla Kinagatan. Alldeles rät och icke särdeles lång, ungefär som Fredsgatan i Stockholm, hade den ett snarare dystert utseende, orsakadt dels af de mörkgrönt målade något dimmiga husen, dels af ett tvärs öfver gatan lagdt gallertak, tjenande både till skydd mot solen och till spatsergrund för vakterna. Alla husen voro en våning höga, den öfversta afdelningen boningsrum, bottenrummen idel butiker. På denna och den parallelt härmed löpande nya Kinagatan, som för öfrigt är i allo lik den gamla, bo de köpmän, som egentligen drifva handel med europeerna, och som derföre alla äro försedde med nästan allt, silkesvaror, teer, elfenbenssaker, lakerade bohag, små bohagsartiklar, fancy goods med ett ord. De rådbråka alla engelska på sin egen behagliga melodi, och deras hela personlighet torde icke bättre kunna illustreras, än genom att säga, att hvarenda en af dem liknar vår egen talangfullaste diversehandlare vid Gustaf Adolts torg:uti utöfvandet af sin lofliga profession. Stående 4 dörrarne af sina butiker tillropa de den förbigå