Aftonbladet – 20 april 1853, sida 2

el drar sig icke tillbaka och upphör icke att; epresentera sin regering hos österrikiska hof11 et. Hans sannolikt korta frånvaro är ännu ntet definitift afbrött af de diplomatiska förc vindelserna mellan Piemont och Österrike; det ynes tvärtom, att Piemont, oaktadt sina rätt-!s nätiga anledningar till missnöje, icke ämnar så väldsamt tillväga, och om hr Revel åter-!t G J i l nder till sin regering, är det utan tvifvel ör att inherta dess räd i dessa betänkliga ;metindigheter, för att efter konungens beslut bestämma sitt uppförande och sina handlinsar. He Revels handlingssätt är således vist! ch moderat, och det skall tillvinna Piemont Suropas välvilja; måhända skall det också uti ;fva ett helsosamt inflytande på Österrikes! t ämmelse? Ingen kan önska detta! ägare än vi, framför alit i Wienerkabinet-! eis eget välförstådda intresse.n : Gårdagsposten underrättar oss attdetta väli; rande inflytande beklagligtvis uteblifvit, och t den unga kejsaren tycks vara bestämd att irifva sakerna till det yttersta. a — Man skrifver till oss enskildt från Urpsala, att man anser det vi begått en orättvisaj emot Upsala katedralskola, när vi uti en arikel om den förväntade nya skolordningen för några dagar sedan yttrade, att bland de förändringar, som ätskilliga läroverk undergingo till följe af 1849 ärs kong). cirkulsr, den vid nämnde skola utmärkt sig för den mest Gcbesvärade frihet i behandlingen af konungeas bud. Man anser sig nemligen i Upsala tvärtom just hafva ställt sig författningen till efterrättelse, endast med den frihet i utförandet, som författningen sjelf lemnar, och man tror sig tillka veta, att erkebiskop af Wingård icke i någon mån imponerat på skolkollegium vid organisationsförslagets uppgörande, utan endast inskränkt sin åtgärd dertill att, sedan förslaget var inom kollegium uppgjordt och godkändt, äfven för sin delantaga och hos regeringen iörorda det. Vi hafva redan gjelfve föstat uppmärksamheten derpå, att det kongl. cirkuläreti många afzeenden lemnade helt och hållet obestämdt, huru den anbefallda föreningen af de förut skilda läroverken skulle tillgå, och derföre lemnade rum för ganska skiljaktiga tolkningar. Så mycket var emellertid åtminstone bland annat uttryckligen anbefalldt, att lärdomsoch apologistskolan skulle förenas. Och buru man på allvar kan vilja föreg:fva, att en så beskaffad förening egt rum genom den anordning af tvenne skarpt från hvarandra afsöndrade bildningslinier, som vid Upsala katedralskola blifvit träffad, kunna vi i sanning icke förstå. Det är sannt, en förening eger så till vida rum, att de båda skolorna eller bildningslinierna finnas uti ett och samma hus, stå under en och gamma rektor, och hafva den förberedande undervisningen för de första nybegynnarne gemensam, äfvensom att lärarne för båda linierna sammanträda i ett gemensamt kollegium. Men allt detta egde ju äfven rum förut. Lärdorasoch apologistskola, der de funnos på en och samma ort, funnos äfven vanligen (med undantag af Stockholm och, såsom vi tro, äfven en annan stad) uti ett och samma hus, stodo under en och samma rektor, hade vid många läroverk redan förberedande gemensamma klasser, och lärarne vid dessa skolor hade aldrig varit från hvarandra afsöndrade i särskilda kollegier. Är det nu rimligt, att det kongl. cirkuläret genom befallningen, att de bäda skolorna skulle förenas, icke skulle hafva åsyftat något annat än denna gå att säga utvärtes förening, som redan förut egde rum? Hvartill skulle den ifrågavarande punkten i cirkuläret i sådant fall tjena? Hvad som redan fanns beböfde ju icke anbefallas. Antingen åsyftades genom den nya föreskriften något nytt, som icke förut fanns, och detta kunde i sådant fall icke vara något annat än en inre förening, d. v. s. en sådan som vore utsträckt till gemensam undervisning i gemensamma läroämnen, eller ockeå var hela föreskriften en meningsoch betydelselös humbug. Då vihvarken velat eller kunnat antaga det gednare, hafva v trott oss berättigade att antaga det förra, och vi hafva angående riktigheten af denna upp: fattning itke heller hört mer än en röst bland alla erfarna skolmän utan undantag, med hvilke vi varit i tillfälle att härom samtala. Vi hafva aldrig beskyllt lärerne vid Upsal: katedralskola att egenmäktigt bafva kringgåt Konungens bud. Vi visste ganska väl, at den plan, hvarefter undervisningen vid nämnd skola nu blifvit ordnad, förut blifvit diskute: rad och godkänd inom lärarekollegium, innar den antogs af erkebiskopen och underställde: regeringen. Att den nya organisationen der. vid blifvit för Konungen anmäld såsom verk ligen uppgjord i ötverensstämmelse med : och 5 punkten af kongl. cirkulärbrefvet der 6 Juli 1849., är ett fel, som vi tillskrifvi erkebiskopen, icke lärarne. . Ty vi föreställde os3, att lärarekollegium had lvid uppgörandet af denna plan, som så be tydligt afviker från cirkulärets föreskrift, åsyf Jat att begära ett undantag för dervarande lä roverk från den allmänna författningen, Me afseende på de egna förhållandena i Upsala hvaribland isynnerhet lärjungarnes stora ante af regeringen möjligen kunde anses såsor tillräckligt skäl att bevilja en såden afvikelse Att planen af lärarne sjeltve blifvit uppgjor i den meningen, att de på detta gätt verkli ilgen ställde sig cirkulärets föreskrift angåend -Igkolornas förening till fullständig efterrättelse -Ihafva vi aldrig kunnat föreställa 038.