Aftonbladet – 20 april 1853, sida 2

bokstäfver — troligen innehållande något tänkespråk ur den heliga boken — befann gig en gndabild och framför denna en liten af gand fylld ho, hvari smala rökande stickor ständigt doftade. Ett och annat af dessa boställen var på sätt och vis befästadt med långa bössor och små kanoner med krut på fängbålet och amgifna af jernspetsade långa pikar, till tecken att man höll sig på ständig vakt för de ofta här huserande röfrarne, Mycket annat, ja allt hvad vi här sågo, var kuriöst och i högsta grad tagande vår nyfikna uppmärksamhet 1 anspråk. Hufvudintrycket var, att huru fattiga vissa af dessa kojor än tycktes vara, innehöllo de dock alla en så etor rikedom på alla lifvets nödtorftiga comfort ändamålsenligt befordrande bohag, att blott en enda blick behöfdes för att derutinnan inse kinesernas stora företräde. Vi hafva vant oss ett i allmänhet blicka på deras utensilier med ungefär samma förnäma förakt, hvarmed vi ge tillbaka på våra förfiders ofta besynnerliga vill ningar, medan vi prisa vår framskridna civilization och våra prunkande uppfinningar, som frigjort oss från stelheterna och obeqvämIheterna i det tråkiga, nu Gudiiof antiquerade. fen för att bedöma . kinesernas egenheter, raåste vi tillgripa en annan måttstock, än den som för oss passar. Deras lätta, vida, för myn och qvinnor lika drägt hämmar icke lemmarnesg fria utveckliog, fastän den synes os ovig och smaklös; deras vida, stora bambu: hattar äro på en gång präktiga solskyggen oct tillfyllestgörande regnskärmar; deras tjockbott nade skor äro särdeles beqväma att gå på Hvad för öfrigt deras drögt och habitus b räffar, råder deruiinnan så mycken omv ng hos olika personer, lämpad efier deras stånd och tycke, ej blott i tygets färg och lfichet, utan ock i snitt, att derom nästan hke Jiitet allmänt kan sigas, som om våra egna TAlla kineser vi bör träffade syntes oss särde: I och vänligt sinnade, under det och med aidrg upphörande nyfi rörde vera kläder och a:dra: per i och vi hade på in i det alm