Aftonbladet – 20 april 1853, sida 2

umera är. En afbandling i vitterhetsakadeniens handlingar om myntväsendet i äldre tijer är det enda, som litteraturen veterligen af ionom emattagit, sedan han blef svensk medorgare, så framt man icke vill dit räkna kontitutionsutskottets betänkanden vid tvenne iksdagar samt kauslersembetets förslag och ;etänkande angående de nya universitetsstatuerna, som ätven blifvit på trycket utgifna. Vi vilja härmed på intet sätt förringa värlet af de arbeten, för hvilka vår litteratur rerkligen har hr Nordström att tacka. Men ri kunna icke medgifva, alt aktningen för den uridiske författaren borde afhåjla oss från att ittala ett grundadt klander emot embetsmanren. Vi hafva visserligen sldrig ärnat tillersänna konungens oansvarighet ät höge empetsinnehafvares , vore det än, såsom här, sjelfva tronföljaren. Men om en kunglig prins vid utöfningen af ett embete, som man aldrig nade bort ålägga honom, litar till de råd, som en vid hans sida ställd tolkare af våra lagar och författningar å tjenstens vägnar gifver honom, så fortfara vi att i fall af vrånga beslut anse den höge embetsinnehafvaren, ehuru visserligen icke klanderfri, dock jemförelsevis vida mindre klandervärd, än denne rådgifvare, hvars moraliska anevarighet vi till och med måste anse desto större, ju mindre han i sådana frågor kan miastänkas för bristande kännedom. Svenska Tidningens klander af vår. grannlagenbet i förra afseendet torde visserligen förefalla mången läsare nog oväntadt. Man torde likväl finna förklaringen i det ord, hon sjelf användt emot oss, nemligen att det är något — ntillgjordtr. Åtskilligt annat kunde vara att i anledning af Svenska Tidningens behandling af detta ämne tillägga, men vi uppskjuta dermed till en annan gång. — Vi hafva i dag erhållit en afskrift af finanskommittens underdåniga betänkande, hvilket vi i morgon skola börja att meddela. Nu få vi blott omnämna att kommitterade börja med en framställning om borgenssystemets skadlighet och i sammanhang dermed uppkomna förderfliga lån eller utbyte af skuldsedlar, som icke äro grundade på verklig försträckning eller försäljning, samt framhålla de skadliga följderna af detta akuldsättningssystem samt bristfälligheterna i våra kreditlagar och medlen att häruti åstadkomma en bättre ordning, i hvilket afseende kommitterade tillstyrka att Kongl. M:t måtte uppdraga åt sakkunnige män att, så fort ske kan, utarbeta förslag till förbättrade kreditlagar, dervid kommitterade ansett den franska handelslagstiftningen böra tagas till ledning. Såsom en öfvergångsätgärd anse kommitterade nyttigt om utlåningen på reverser med borgen i rikets ständers bank och dess lånekontor samt ptriwatbankerna blefve med nödig varsamhet förminskad. Härefter och sedan myntvägendet blifvit vidrördt yttrar sig kommiltea om den verkan de af hypoteksföreningarne under sednare tiden på utrikes orter upptsgna lån utöfvat på såväl penningeförhållanderna som produktionen inom landet, hvarvid kommitterade antaga, att dessa föreningar bidragit till ett förbättradt jordbruk och äfven verkat till förkofran af andra nöriogar, ehuru förbrukningen af utländska mer och mindre nödvändiga varor under sednare tiden ständigt ökats. I sammanhang härmed tages bränvinstillverkningen under särskildt betraktande och kommitterade föreslå en förhöjd beskattning till 8 sk. banko kannan att i lämpligt förhållande delas mellan staten och kommunen. Vidare yttra sig kommitterade om de åtgärder, som böra vidtagas vid upphörandet af nuvarande privatbankers oktroyer, och komI mitterade anse bästa utvägen vara att förnya nuvarande privatbankers oktroyer eller meddela sådana åt andra sedelutgifvande enskilda banker. Slutligen framställa kommitterade sina åsigter om säkraste sättet att för framtiden bereda trygghet emot de hvälfningar i penningeväsendet, hvaraf riket i förra tider rönt kännbara olägenheter. ,