Aftonbladet – 20 april 1853, sida 2

—— — —-—X-Z—n—mn———H ska tallen, men för öfrigt endast använda till begrafningsställen. Äfven efter döden råda hos kineserna, likaväl som hos oss, yttre skillnader mellan olika förmögne och olika uppsatte. De fattigare ha ej råd att bestå sig några stensättningar; en halfcirkelformig nedplattning i jorden antyder helt enkelt det rum der armodets son nedbäddats. Men de rika uppföra alnshöga grästensmurar i form af en häsisko, en innanför en annan; i. midten är en mattslipad sten. der den dödes stånd, ålder och andra lefnadsförhållanden äro jemte tänkespråk inhuggne, och fraratill är den jemnade; jorden belsgd med flata stenhällar. Mandarinernas gratvar utmärkas dessutom aftvenne stenställningar, hvari flaggstänger kunna fästas. Ki neserna taga mycken omvårdnad om sina döde. Att ej lemna en son efter sig som kan sörja på ens graf är en stor olycka, och icke allenast vid och omedelbart efter likbegängelsen, utan på vissa dertill bestämda tider genomgås en mängd gorgeceremonier; guldpepper och rökstickor brinna dertidtals ouppbörligt och väktare utsättas ej sällan alt taga värd om platsen. Om en rik man i Canton berät. tades, att det ätgått trenne är, ionan man inom hela det kinesiska området kunnat uppleta nog helig jord att begrafva honor uti; sändebud utskiesades till den ändan i alla riktningarat landet, och under tiden betalades orimliga summor åt presterna i det gudahus, hvarest den döde var bisatt, och der: själamessor immerfort öfver honom Jästes. fr Emellan och nedanför backarne lågo äåtskillige af kinesernas byar, ofta temligen ansenliga samlingar af små låga hus, nästan alltid omgifne af lika höga murar, så-att det ej var tillåtet att se det inre af dem. Då jag med min vägledare passerade ett paraf dem, samlades i en hast er sådan myckenhet af-gapande personer af alla åldrar, men endas! mankön, att jag faun rådligt påskynda min färd derifrån, särdeles som: den stora barnskaran, i det de förskröckie sprungo omkring åt alla sidor, gåfvo sin rädsla och motvilje luft i utropet feng-kvai (fremmande djefvu) hvarmed europåerna här al!lestädes helsas. De något äldre af sanilingen synies deremot in ltagne af en oöfvervinnerlig nyfikenhet, vid