Aftonbladet – 19 april 1853, sida 1

SUBSKRIP TIONSANMACLAN. Behofvet af en omfattande reform utaf kreditlagarne har i fäderneslandet länge varit erkändt. Sedar af Regeringen en Comite blifvit förordnad med uppdrag att äfven ät ämnet ägna en hufvudsaklig upp: möärksamhet, torde förhoppningen icke. vara alldeles obefogad, att tidpunkten äntligen är inne då detta be. hot kan blifva afbjelpt... Likväl mötes den säkerligen allmänna önskningen om en sådan: reform utaf et ganska väsentligt hinder. . Lagar rörande ifrögavarande, förhällanden äro icke ekonomiska författningar, och hvarken kunna eller böra vara det, huru utomordentligt vigtigt inflytande. de än utöfva på hela samhällets Jekonomi.. -De fordra för: utarbetningen båda statsmakternas samverkan; för utfärdandet bägges bifall. Fram: för-allthos-den ena statsmaktens medlemmar, helst dä i Sverige allt spär till en litteratur i det verkligen svära och invecklade ämnet saknas, kan likväl den insigten icke förutsättas, som för en upplyst utöming af lagstiftarekallet är nödig; och ett slikt anspråk bkulle jemväl vara högst orättvist, i betraktande af de sambhällsbelägenheter hvari de aldraflesita ledamöter af Svenska representationen befinna sig, och arten af de sysselsättningar och yrken, inom det offentliga och enskilta lifvet, hvarät de ägnat sig. Enahanda an. märkning gäller visserligen ock — i mer eller mindre mobn — om representationerna i andra länder; och beskaffenheten utaf de bandelsoch kreditlagar; som mängenstädes i sednare tider blifvit stiftade, röjer ej otydligt att: anmärkningen äger sin sanning. Men :representanterne der hafva uti rika litterära hjelpkällor lätta utvägar att vinoa den sakkännedom, som genom deras ställning i lifvet mäste för dem vara frem. mande. En södan tillgång på värt spräk brister, såsom nyss anmärkts; ty värr helt. och hället Sverige: folkrepresentanter. Ett arbete äsyftande att fylla denna brist, ehuru författadt långt ifrän med anspråk att belt och hället motsvara syftemåälet, utan Snarare att anse som ett försök -att.inom fäderneslandets litteratur Bryta en förut obanr.d väg och säsom en väckelse för andra att vidare fullkomna hvad första försöket lemnat ofulländadt, torde dä, sä vidt författaren icke befinnes alltför underlägsen det mäl han föresatt sig, icke vara oförtjent utaf allmänhetens uppmuntran. z t Sverige bar visserligen i närmare tvenne århundraden haft en lagstadgad sjörätt och vexelrätt, utaf hvilka-den -sednare nyligen-erhöllit väsendtlig förbättring, ock den förra, gepom förslaget till ny sjölag och deröfver afgifna utlåtanden, ätminstone är på väg att vinna en i flera delar behöflig reform. Men genom sjörätten och vexelrätten är handelsrätten ingalunda uttömd, ech fäderneslandet saknar ännu en HANDELSLAGBOK, hvaraf de flesta odlade nationer i sednare tider kommit i ätnjutande. Om behofvet derat för närvarande icke allmännare inses, så kan, med en stigande handel och sjöfart, industri och näringsflit, och med den ligare rörelse som förbättrade kommunikationer otelbart mäste framkalla, det dock icke uteblifva, att ett-sådan behof, bäde lifligt och allmänt; snart skall läta sig kännas, Till en del som följd derat; att ed Handelslagbok icke finnes, så saknas äfven, hvaröfver ty värr rätt ofta klagan förepårjet hos. domstolarne en stadgad jurisprudence i hithörande frögor; och, likasom ofvanföre rörande kreditlagstiftningen anmärkts, brister också beklagligen i bandelsrätten hvsrje spär till en litteratur på värt spräk. Skulle, säsom det förljudes, förslag om införandet af HANDELSDOMSTOLAR vara utaf den nyligen upplösta Finance Comiteen framstäldt, hvarom äfven förut vid:riksdagarne motioner blifvit: gjorda, samt sådana domstolar verkligen blifva införda i enlighet medden önskan, som-sannolikt. är enhällig hos. alla verkliga köpmän och industriidkare i landet, sä blifver behofvet af insigter i handelsrätten och:utat skrifter och. en utbildad docetrin i ämnet äpnu mera känbart och rent af oundgängligt. Ett arbete, omfattande de väsendtligaste delarne at Handelsrätten (utom Vexel och Sjörätten, till hvilka, i följd af nyss anförda förhållanden, arbetet icke torde behöfva sträcka sig), synes dä böra kunna päräkna, att sä väl af theoretiska och praktiska jurister, som af bandlande, industriidkare och affärsmän i allmänhet, varda upptaget med den välvilja, som företaget i och för sig sjelf måhända förtjenar,-ochmed det undseende, som billigtvis torde böra skänkas försöket, det första äfven i denna väg inom Svenska litteraturen. Handelsrätt och kreditlagstiftning äro så oskiljaktigt förenade, stä i ett så innerligt Samband me? hvarandra, att, sä vidt ej. det förra ämnet högst lösligt skall öfrerfaras, och det sednare blott gifva tbema till ett ytligt och föraktligt projektmakeri, de icke kunna i behandlingen ätskiljas. Fördenskull hafva de uti derna anmälan också ej blifvit ätskiljda. Om bufvudsyppunkten här är Svenska kreditlagarnes reform och frägan derom är den, som, så att säga, framstär i förgrunden; så är. det dock hufvudsakligen ifrån Handelsrätten, som upplösningen och svaret skall hemtas på alla de-uppgifter frägan innefattar: Ett sådant ärbete:: OM SVENSKAKREDITLAGARNES REFORM, motiveradt s de förhållanden och uppfattadt ifrån de synpuokter, som ofvanföre i kortbet blifvit anförda, anmäles härmedelst för Allmänheten. Alltför väl känner jag omfattningen, vigten och svärigheten af hvad jag företagit mig, derest arbetet i någon mohn skall motsvara hvad deraf med rätta bör fordras, för att icke inse behofvet af en ursäkt för företagets drisiighet. Det uppmuntrande och tillstyrkande bifall, som jag tör den serskilt tryckta, ehuru icke genom bokhandeln spridda Inledningen till arbetet, varit så lycklig att från minga :sakkunnige få mottaga, är ock det enda som kunnat ivgifva -mig.mod att väga företaget, V d Arbetet är likväl utaf-alltför stor vidd ogh kostföaderna dervid blifva alltför betydliga, för att utgifvandet af detsamma skulle kunna utaf mig äfventyras, utan att jag vore på förhand i stånd att nägot när. känna hvilken afsättniog derå kan påräknas. Det anmäles derföre till subskription. Det är beräknadt att: i ordinär octav utgöra minst sexbundrade sidor, och troligen mera. Utgifningen har jag ansett lämpligast böra ske häftevis eller säsom det utrikes brukas en livråisons (in Lieterungen), på det läsaren må kunna uccessivt genomgå detsamma och ej på en gång få en alltför stor volum till genomläsning. Genom aär-1 betets utgifvande på sådant sätt uti sex häften, hvart och ett af ungefär 100 sidor eller nägot mera, blifver: det derföre icke sönderstyckadt till en periodisk skrift, utan fortgår i oafbruten sidooch kapitelföljd; och skall det blifva mitt bemödande att så ordna det hela, att tvnde häfte gå vidt möjligt kommer att omfatta nägon eller nägra hufvuddelar af ämnet och pä det sättet, att häftets slut också utgör slutet af ettkapitel, pä det läsaren må undgå det stora obehaget att nödgas afbryta läsningen midtuti en afhandling eller än värre midtuti en mening eller period. Subskriptionspriset blifver Fyra rdr banko (c:a sju skillingar riksgälds pr ark); och kunna Herrar Subskribenter, efter sin beqvämlighet, antingen vid uttagandet ef hvarje häfte erlägga 32 sk. bko, eller, då de tre första häftena erbällits, liqvidera hela subskriptionspriset. I Stockholm, Götheborg, Norrköping, Linköping; Gefle, Westerås, Fablun och Carlstad, skall utdelningen till subskribenterna blifva genom min försorg verkställd, i de öfriga städerna skall den genom Herrar Boks-. handlare besörjas, hvarföre resp. subskribenter på landet jemväl täcktes vid prenumerationen anteckna des ras adresser. ; : Å De, spm visat mig den ynnesten att mottaga subscriptionslistor, täcktes inom nästkommande Maj må-jl Pads utgång antingen benäget inskicka dessa eller ock gifva mig beloppet åf :subseriberade exemplar till-!; I r 0 dvd SA Då känna, på det att, 1 fall antalet visar sig tillräckligt för arbetets utgifvande; upplagansstorlek derefter nå kunna bestämmas; då ock inom medlet af Juni månad 1:sta häftet skall utkomma och sedermera ett häfte följa efter ungefär hvarje sex veckors förlopp, tills hela verket blifvit fulländadt. Tryckningen skalllg verkställas med vackra stilar, på vackert papper, och så vidt möjligt utan tryckfel. Med sista häftet följerk serskildt, utan att intagas i arktalets beräkning, förteckning på resp. subscribenter och antalet subscriberade exemplar. Stockholm den 12 April 1853. JOH. JOHANSSON.