Aftonbladet – 18 april 1853, sida 1

lika fördelas å alla skjutsningsskyldiga hemman inom länet. Hr Sandströmer upplyser att sedan de, i följd af kongl. cirkuläret den 2 Augusti 1844 först uppgjorde entreprenader den 1 Juni 1850 tilländagätt, hade skjutsningsbestyret vid 5 stadsoch 57 landtgästgifverier inom länet blifvit på ny entreprenad upplåtet. Vid nägra af dessa gästgifverier bade samma bestyr blifvit af entreprenör öfvertaget endast mot den bögre skjutslegan och utan något bidrag af de skjutsskyldige, och vid de öfriga hade bidraget varit så olika, att det omvexlat från 30 sk. 8 rst. till 36 rdr bko pr mantal. Denna jemförelsen, ytträr hr Sandströmer, visar huru ytterst ojemnt tyngden af skjuteningsbesväret hviler på serskilda hemman, sä länge detsamma måste vara beroende af deras indelning uti olika skjutslag, samt således af skjutslegans storlek och den mer eller minöre starka skjutsningen vid de gästgifvaregårdar, till hvilka de aro anslagne. Sådant har dock icke kunnat undvikas, så länge skjutsningsbestyret skolat af jordegarne sjelfve bestridas; men om entreprenader allmänt införas, och nämnde onus kommer att genom kontanta afgifter afbördas, möter intet hinder, ått dessa lika fördelas å alla skjutsningsskyldige hemman inom länet. På sådant sätt vunnes den rättvisa, som det, efter min tanka, är vigtigt att i möjligaste måtto åstadkomma i afgeende på alla skattebördors utgörande, att enahanda onus icke må betunga den ena mer än den andra. Genom en sådan jemnare fördelning blifva de ock mindre tryckande och utgöras utan det missnöje, som ett motsatt förhållande vanligen framkallar.s I afseende på ett dylikt onus, som det förevarande, synes ock en så beskaffad åtgärd så mycket mindre böra möta någon betänklighet, som fråga icke är om ändring uti ef ålder bestämda skatter, som till visst belopp äro vid hvarje hemman fästade, utan om nödig jemkning uti ett besvär, som under den förflutna tiden betydligen förändrats, och äfven om det skulle utgöras såsom hittills, vore underkastadt väsendtliga omvexlingar, alli efter skiftningarne i kommunikationerne och rörelsens riktning. Det bör ej heller förbises, att då, i följd af entreprenader skjutsningsskyldigheten fullgöres genom kontant afgit, giltigt skäl icke förefinner, att sådane hemman, hvilka, ehuru skjutsningsskyldigheten underkastade, likväl i anseende till sitt läge icke kunnat till utgörande af sådan vid nigot gästgifveri indelas, skola vara från dylik afgift befriade.n Denna af den upplyste och omtänksamme landshöfdingen i: Skaraborgs län gjorda framställning om en jemnare och rättvisare fördelning af kostnaderna för skjutsningsbesväret synes. i närvarande tid böra med desto större deltagande omfattas, som införandet af jernvägar sannolikt snart nog kan komma at utöfva stora förändringar i bördorna af skjutsningsskyldigheten. Det är då äfven billigt att man på förhand söker att något jemnare fördela denna börda, hvars tyngd den nyare civilisationens kommunikationsanstalter väl också hos:oss en gång skola till en betydlig del förminska. Men jemte det skjutsningsskyldigheten under nuvarande förhållanden är en af de mest ojemt och orättvist fördelade ,bördor å den skattskyldiga jorden, finnes äfven alltför mycken omvexling och olikhet i de afgifter, hvarmed resande betala skjutsningen. Från den ena gästgifvaregården betalas 28 skillingar, från den andra 24 sk. och från den tredje 20 sk. bko milen för hästen på lika beskaftad väg och för hästar af enahanda beskaffenhet, och om jag börjar min färd t. ex. före den 15 Maj och fortsätter den efter nämnde dag, får jag på somliga ställen betala 20 sk. och på andra 16 sk. För en utländning, som ej kan vara så noga underrättad om vära förhållanden, måste alla dessa olikheter synas alldeles orimliga och de kunna dessutom lätt föranleda till prejerier. För att gifva våra läsare upplysning om tillkomsten af dessa olikheter och förändringarne med szkjutslegan, meddela vi här en kort öfversigt af dessa förändringar från början af förra seklet. : I gästgifvare-ordningen den 12 December 1724 stadgades, att å landet skulle betalas 8 öre och i städerna 16 öre silfvermynt milen för hvarje häst, men från Stockholm 24 öre och från de derintill näst belägna gästgifvaregårdar 12 öre. Genomförordningen den 23 December 1756 förhöjdes skjutslegan, med undantag af kronooch fingskjuts, med 4 öre eller till 12 öre sg. m. på landet och från städerna till dubbelt eller 24 öre, hvilken lega, hvad landtgästgifverierna beträffade, gälde till den 16 Mars 1779; då legan på landet bestämdes till 4 skillingar milen för hvarje häst, hvaremot skjutslegan i städerna förblef vid hvad den redan var eller 6 skillingar milen; och föreskrefs derjemte att i lega för en vagn skulle erlöggas 8 rst. och för en sadel, släda eller kärra 4 rst. milen... Genom kungörelse den 31 Mars 1789 förklarade Kongl. Möj:t,