Aftonbladet – 16 april 1853, sida 2

LAssembleåe nationale och la Mode, ha båda fått andra varningen och äro således nemfallna till suspension så snart vederbörande åter finner deras verksamhet misshagig. Det förmäles ryktesvis vara ifråga att flytta Napoleons lik till de kongl. grafvarna i St. Denis, i stället att nedsätta det i den graf som blifvit beredd i invalidernas döme, och för hvilken hög idlighet åtskilliga tidningar redan meddelat programmet. En telegrafdepesch från Athena förmäler att en förelöpare till den franska eskadern, ångfregatten Le Sand,, ankommit till Piräus. Han hade lemnat evolutionseskadern i Milo i Archifelagen der den i anseende till ogynnsam vind hade gått till ankars. Den ångkorvett som förde franska ambassadören i Constantinopel hade d. 29 Mars anlöpt Messina för att intaga kol. BELGIEN. Den 8 skulle i Brissel stora högtidligheter ega rum i anledning af kronprinsens uppnådda myndiga ålder. ENGLAND. Pariamentsförhandlingarne öppnades åter den 4 April, efter påskferierna. De förnämsta frågor som, efter parlamentreormens undanskjutande, komma under behandling, äro regleringen af inkomstskatten, ordnandet af de indiska angelägenheterna, och reformen i folkskoleväsendet. — Alla tre dessa frågor skola företagas så snart som möjligt. Lord J. Russell öppnade underhusets förhandlingar med en redogörelse för sin folkeskoleplan, som inskränker sig till England och Wales. HLorden redogjorde för folkundervisningens ställning sedan början af seklet och berömde Bells och Lancasters systemet, men uppvisade äfven deras olägenheter. Tvenne stridiga partier, National Society och Society of the british and foreign schools,, stodo i harnesk mot hvarandra; den förra vilie grunda folkundervisningen på högkyrklig grund, den sednare göra den oberoende af kyrkan. Båda hade fått statsanslag till ett årligt belopp af 10,000 . Melbournes minister hade försökt tillvägabringa en sammanslagning, genom uteslutande af religions-undervisningen, såsom i Amerika, men det hade ej lyckats. 1846 hade man gjort någon ändring i sättet för statsanslagets utgående och inrättat lärareseminarier. Folkskolan i England stödde sig hittills förnämligast på privata bidrag, uppgående ända till 500,000 om året. Man hade uttryckt den äsigten att all uppfostran, både moralisk och religiös, borde öfverlemnas åt de enskildas bemödanden; denna åsgigt delades ej af lorden. Staten hade rätt och pligt att upprätthålla ordning och ådöma bestraffningar, och det åläge den derföre också att förebygga de sednare genom en förbättrad uppfostran. Såväl katoliker som protestanter mottogo statsbidrag för sina undervisningsanstalter, och det syntes deraf att frivillighetssystemet ej längre gjorde tillfyFest. Han ansäg också att religionz-undervisningen ej finge uteslutas ur folkskolan, emedan i deita fall de fattigaste klassernas barn komme att alldeles umbära den. Emellertid ansåge han det icke möjligt att bringa dissenters till att förena sig med National Society i högkyrkans fordringar. Hans plan är i korhet följande: I alla städer, som ega en municipalförfattning, skall lokalstyrelsen ha rätt att, med vissa vilkor, utskrifva en skolafgift och upprätta skolreglemente, likväk så att det stode föräldrarne fritt att låta sina barn begagna religionsundervisningen eller icke. Särskilda reglementen skulle utfärdas för kommuner som saknade municipalförfattning eller voro för fattiga att gifva några frivilliga bidrag till undervisningsanstalterna. Han ville också föreslå några kontroller för de nu befintliga skolorna, hvilka uppgingo till ett antal af 28,340, med en inkomst af 312.000 om året. Universitetsreformen skulle uppskjutas till dess den derför nedsatta undersökningskommitten afgifvit sin berättelse. Lorden vann bifall äfven hos det radikala partiet, som yrkar på ett strängt skiljande mellan kyrkan och skolan, men mötte nägot motstånd hos det strängt högkyrkliga partiet, som ej ville veta af någon minskning i statskyrkans herradöme öfver undervigningen. Slutligen begärde och erhöll han tillstånd att i huset inlemna sin bill om folkundervisningens ordnande. I öfverhuset samma dag diskuterades frågan Jom de engelska köpmännens till franska kejsaren aflemnade fredsadress, hvarvid utrikesministern lord Clarendon försäkrade att åtgärden, som han på det hela ansåg oskadlig, var oformlig och blifvit vidtagen i trots af Ihans afstyrkande. Det öfriga af parlamentsförhandlingarue erbjuder isgentivg anmärkningsvärdt. Den 8 skulle skattkammarkansleren frarlögga sin Ifinansplan i underhuset, enligt en telegrafdeperch i Hamburger Börsenhalle, E:t förslag till räntereduktion på nationalskulden, genom inrättandet af 3 särskilda slags stocks, med ränta å 3, 2, och 27, procent och uppstäldt i tolf särskilda resolutioner, antogs af husets generalkommittå. Degen förut hade utrikegREASONS IGOSAR ANTAS SIRENEN SAP STYRAS SR