Aftonbladet – 14 april 1853, sida 2

till denna periodiska skrift, ehuru de äfven i och för sig sjelf komma att utgöra ett helt: De : undersökningar för hvilka författaren I detta häfte redogör äro gjorda i Södermanland. Vestra Vingåker, som eljest i många bänseenden är så märkligt, har få grafminnesmärken och blott en enda betydligare ätteplats, belägen omkring 500 alnar söder om kyrkan i den så kallade Tegelbrukshagen på Säfstaholms egor. Grafvarnes antal uppgår här till omkring sextio. Flera af dessa har hr Dybeck under förliden sommar genom gräfning undersökt. Bland de flera fornsaker han dervid funnit är blott en enda, som kan anses häntyda på ännu i orten brukliga prydnader, nemligen ett fyrkantigt smycke af kopparblandning, gom något liknar de för Vingåkersdrägten egendomliga bucklorna å qvinfolkens spänger eller bälter. Bland antiqvitetsakademiens samlingar förvaras likväl dylika från andra orter. Bland öfriga här funna saker förtjenar isynnerhet uppmärksamhet ett särdeles vackert krökt. bröstsmycke af kopparblandning, föreställande en lyra med en mängd inristade prydnader af streck, prickar, ringlaf, slingor m. m. jemte tre deri infattade runda glasskifvor, till färgen röda; det hela, såsom man af den bifogade teckningen finner, i ovanligt smakfull stil. I samma socken har förf. äfven undersökt tvenne grafkullar ä den gå kallade Högbacken på Breneegor. I trakten af sjön Thuringen, som fordom synbarligen varit en vik af Mälaren, äro alla höjder betäckta med forngrafvar. Förf. har undersökt åtskilliga af dessa vid Berga i Thuringe socken. Bland de här funna sakerna äro äfven tvenne som förf, bestämt såsom risbroddar; de äro allsicke. gedda i Tyskland och Danmark, men lära i denna form ännn begagnas i dessa trakter kring Mälaren. Slutligen hade förf. denna sommar vändt sin uppmärksamhet till Timbo i Vester-Rekarne härad. Få socknar i Söderinänland egå ett så stort antal af forngrafvar. Deras tillkomst förmodar förf. stå i något förhållande till det härutanför belägna Qvicksund af Mälaren, hvarigenom denna sjös största segelled ännu löper. Från sundet sträcker sig midt igenom socknen och söderut en större åg, och det är på denna samt dess närmaste omgifning som grafvarne äro talrikast ; inom sock-. nen finnas ännu närmare ett tusende högar och kullar. Mest förekomma de å den 8. k. Tumbomoen, der högarne äro nästan jemnstora och tre eller fyra hafva hvar för sig en hög sten rest å midten. Biand dessa grafkullar ha åtskilliga blifvit af författaren medelst gräfning undersökta. Bland de här funna fornsakerna utmärker sig isynverhet ett särdeles prydligt arbetadt spännsmycke eller Brossa af metallblandning, med stort spännthorn af jern å undre sidan. I midten på framsidan ses en upphöjd rund knopp, omgifven af fyra sådana i ruta, alla äfven förenade genom upphöjda tredubbla band i rutor. Härifrån och till smyckets ändar löpa flera sådana tvådubbla band, dels raka, efter kanterna, dels i ringlar och de två ändrundningarne sluta hvardera med tre. knappar, inom hvilka vid hvardera ändan synes ett manshufvud. Detta smycke, som är 5 tum långt och 117 tum tum bredt, stod lutadt mot en grafurna uti en bög, bildades af en flat häll, lagd på tre jemrstora stenar. I anledning af de flera under dessa gräfningar påträffade grafurnor uppställer förf. följande indelning af hela mellersta Sveriges ask-urnor: 1) obrända kärl, synbarligen hårdt torkade i luften; 2) kärl, bräada i och med sjelfva likbränningen, alltid föga och ojemnt; samt 3) före likbränningen brända grafkrukor; hit räknar förf. äfven de sällsynta hela eller söndriga, hvilka gkulle ursprungligen varit gjorda till husgerådskärl, och bestrider dervid Holmbergs uppgift (.Nordbon under Hednatidens s. 240) att största, om icke hela antalet af de ur forngrifterna upptagna askkruIkör af lera ursprungligen varit begagnade att Ideri tillreda eller förvara födoämnen. Tvenne litografierade planchblad innehålla afbildningar af 24 gärskilda fornsaker. I Författaren tillkännagifver vid häftets slut, latt de här beskrifna fornsakers sammanhang i antiqvariskt hänseende med de trakter, hvar de anträffats, närmare kan inhemtas af förf:s forskningsberättelse för de tre sista åren (21 ark egenhändig handskrift), hvilken tillika med samtliga fynden, något mer än hundrade stycken under 87 nummer, bkfvit till . Vitterhets-, Historieoch Antiqvitetsakademien .Jaflemnade. Af en på omslaget befintlig anmälan finna -lvi med nöje att hr Dybeck under titel Sven-Iska Folkmelodier,s med det första ärnar utI gifva en större samling af fosterländska ton2 I iminnen, innefattande säväl folkvisor, vallqväIden och från medeltiden traditionsvis bibe, hållna koraler, som gånglåtar eller marscher 1 Jsamt hornlåtar, lekar, nationaldansar och märkligare polskor m, m. Hr Dybeck eger lett betydligt. antal af sådana melodier från I lolika delar af riket, dem han till stor del Isjelf upptecknat. RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Angående det väld, som fabrikören Levi Jacobsa son onsdagen den 23 sistl. Februari utöfvade emot RR ER vt AR ES RE pa a ne LT LIST RTR Sd AR SE da