Aftonbladet – 14 april 1853, sida 2

skyndsamt och fästes på en säker krok, och när hajen fått sigte på detta utkastade lockbete, ser män honom skyndsamt styra kurs ditåt, vältra sig om (emedan den ringformiga munnen sitter så att säga ett stycke ned på magen) och sluka den förrädiska läckerheten med glupskhet. Nu halas allt hvad halas kan på linan, och när den afskydde ändteligen ligger på däck och med sin stjert våldsamt piskar allt i sin närhet, ser man sjömännen tränga sig om honom och gifva honom det ena spakslaget efter det andra, under skämtsamma och rysliga uttryck gifvande luft åt sin så att säga medfödda fiendtlighet mot denna hafvens tiger. — Den sista September, årsdagen af vår afsegling från det fjerran hemmet, syntes de medlersta Vänskapsöarne eller Haabaigruppen bland Tonga-archipelagen; men emedan nästan ingen vindpust framdref fregatten mot dess mål, ankrade vi ej förr än sent på qvällen, utanför Foua. t hvad trakt vi blickade sågo vi oss omgifne af landfragmenter. Längst bort ivester framskymtade föga märkbar den höga alldeles trekantigt sockertoppslika 3900 fot höga Kao och derinvid den jemna ansenligt lägre Tofoua, på hvars norra ända en mäktig rökpelare uppsteg mot himmelen från en brinnande vulkan, som dock ej utspydde några eldslågor. I öster nära intill oss låg en rad af trenne långsträckta, af ett gemensamt korallref mot vindsidan omgifne öar: Haano, Foua och Lefouga. och i söder fortsattes denna sträcka af et! antal smärre dylika öar. Den vattenbasin. som öppnade sig mellan dessa land i öste och vester, fylldes af ett antal små korallöar bevuxne med en lummig vegetation, och er mängd korallref, hvaraf blott en ringa de uppstack öfver vattenytan. Ehuru olika til vidd och form hade de dock alla, med un I dantag af de tvenne vulkaniska längst i ve ster, det gemensamma att vara helt och hål let bildade af korallref, och således alldele platta och mycket låga samt särdeles tätt be vuxna. Utan att nu inlåta mig i det ofta afhand