Aftonbladet – 14 april 1853, sida 1

dylik fruktlast. För öfrigt är ön bekant för en i sumptrakterna nära Brodiens landtgård belägen rik mineralkälla, der gaserna uppstego i väldigt kokande bubblor; ett godt förråd fylldes häraf för skeppets behof. Kl. 6 om aftonen hade vi återvändt ombord, och fregatten fortsatte sin färd. Och denna var i sanning rask och gynnad af en frisk bris och vackert väder. Cooks öar skymtade snart förbi oss i norr, och den 28:e sågo vi ur oceanen dyka upp den låga, enstaka, öster om Wänskapsöarne liggande Inui eller Savage-island.. Som vi vid middagstiden passerade den temligen nära, ville chefen äfven här bereda oss ett tillfälle att öka våra naturhistoriska samlingar, och steg sjelf med oss i båten för att gåi land. Bränningarne dånade våldsamt mot den klippiga gtranden, och ön, som i midten syntes genomdragen af en låg, jemn bergås, hade genom sina föga täta, af en mängd gråaktiga nakna träd bestående skogar ungefär samma dystra och hemska utseende, som Chatamisland bland Galopagos-öarne. Ej heller visste vi, om namnet på ön häntydde på en äfven för menniskor obeboelig natur, eller om den befolkades af menniskofiendtliga vildar. Vår ovisshet skulle snart skingras; ty vi hade ej rott tvenne kabellängder från fregatten, som under tiden brassade back, förr än vi sågo stranden full af en oräknelig menniskomassa och emot oss ankommande 5 starka kanoer, fullsatte med infödingar. . Dessa kanDoer voro mycket långa och smala, framtill och akterut på sätt och vis däckade med en ganska utsirad utbyggnad samt bemålade med hvita streck. Der de framilade i rask fart bland de höga sjöarne, och än försvunno i djupet, än syntes på spetsen af en våg, liknade de framrusande krokodiler af ett ingalunda vänskapligt och inbjudande yttre På ena sidan var vid hvarje fästadt ett sådant raedlikt bihang, som vi förnt sett vid Oahu och Taheiti, loch hvarigenom de hindrades från att stjelpa. I hvarje kanoe sutto fyra vildar, alldeles nakna. Högt få hade något slarfvigt plagg på sig; annars