Aftonbladet – 14 april 1853, sida 1

STOCKHOLM, den 14 April De sista franska tidningarna, åtminstone de rättrogna, äro uppfyllda med: beundrande berättelser om kejsarens fromma andaktsöfningar under den heliga veckan. Det gamla ordspråket om tjenst och återtjenst bar fått en slående tillämpning i Napoleons förhållande till det ultramontana presterskapet i Frankrike. När ban den 2 December trampade ej blott konstitution och lagar, utan äfven de eder han svurit, under sina fötter, då var det detta presterskap som först helsade honom : såsom en gudasänd frälsare, en ny profet, såsom ordningens: och : religionens (!) pånyttfödare och upprätthållare.: När Louis: Napoleon genom väld och hot och genom många tusen medborgares godtyckliga förvisning hade undanröjt motståndet och började känna sig litet säker i sadeln, då var det hans tur att visa sin tacksamhet mot sina fromma medhjelpare; med nådigaste huldhet mottog han smickret och undergifvenhetsbetygelserna af dessa prester, hvilka Montalembert så bittert men så rättvist förebrår att hafva förnedrat kyrkan till ett redskap för maktlystnaden, och med öppna händer strödde ban ut guld, än för att skaffa en Mariabild nya klädningar och diamanter, än för att skänka ett beryktadt helgon nya ljusstakar, än för attidess ursprungliga glans återställa någon af dessa medeltidskatedraler, som franska folket låtit förfalla i den mån det emanciperade sig från prestväldets förtryck och lärde sig att tillbedja sin skapare under andra former än dem som medeltidens mörka hierarki ville föreskrifva. ; Öfver denna undfallenhet för prestintresset kunde man dock knappast förväna sig. De som kände honom från hans vistelse i London och Amerika eller hade någon kunskap om hans dagliga vanor i St. Cloud, kunde visserligen icke tvifla om hans fördomsfrihet för egen räkning, både i ett och annat, men äfven de största män skatta stundom åt massans fördomar, och när Napoleon nu en gång beslutit sig att återföra auktoriteten i andra former, i militärisk och byråkratisk disciplin, i livrger och kortbyxor, så vardet ju stort skäl att icke göra något undantag i trossaker. De protestantiska sekterna trakasserades och jesuitpartiet gynnades med utomordentlig huldhet. Allt detta var ingenting oväntadt, men män trodde dock att kejsaren skulle för sig sjelf och sina goda korsikanska vänner undantaga ett behörigt mått af angenäm frihet. Afven häri har han bedragit den allmänna väntan, och en kejserlig tidning förklarar med salfvelse, att hans majestät kejsaren oåterkalleligen beslutat att återföra religionen i Frankrike och för det goda franska folket uppställa sin egen person såsom ett mönster af gudaktighet och goda gerningar.