Aftonbladet – 12 april 1853, sida 2

gheter, som i outsägliga färger och förmer kiftade på alla kanter. Men ändå väntade nig det skönaste, det mest storartade, Nästan drypando sf svett och upptröttade inda till utmattning hade vi arbetat 088 upp ill högeta branten af vägen, då plötsligt våra gon träftades af en utsigt, så underbart hög, utt; man ovilkorligen frågade sig, sielf om skönheten eller -det. märkvärdiga I savamansättningen sf naturens alla produkter var det, som frambragte denna förvånande verkan. Längst bort stävgdes utsigten al en bergs sam, från hvilken utgivgotvenne sivala, höga och hvas:a armar, Iinstängande mellan Sa venne djupa, slingrande dalar. Piötsligt uppmör den ena af des; en tvisbrant eller räte are vid baseå inböjd berg , bildad af vågformigt böjda, svartpolerade ätikanutiga bar jaltpelare, LK en ofantlig konstfull byggnad, störtade gig ner i en af sitt djup nästan Mörk el, Kvari från bassltväggens Öfverata kant wedhoppade ett säkert 400 fot högt vattenfall, vars två alnars breda stråle, i början sep. oavhängande såsom ett bredt glänsande sur. sevbälte på den svarta grunden midt bland len gröna infattningen, snart på sin oballva ög upplöste Big i en fin hvit slöja af vatteningor, gom duggade neri djupet och förgvunro ler som ett lätt ångande moln, SÅen stod å senith och kastade sina lodrsäta strålar på dessa allande droppar, och i dess fulla klara ljus nålade gg den ena regnbågen öfver den nä ra till ett förgepel, så skiftande och dock peständigt, att djupet syntes 18ga af ljusa iammor. Rundt omkring de gigantiska berg BBarne, den stora tysta Baturen med Kil lvarliga majestät och här denna bid af der örliga vexande och dock sig ständigt liks. ifvet! Och högst upp På bergspetsen ett af ransiaännen besatt föste; lutad mot sitt gevär :od der i den blåa och röda uniformen en oldat, och skulle en målare, för att höja ef. akten af detta landskap, på sin tafla hafva eiat placera en pittoresk punkt, så hade han cke kunnat utvälja någon mera passande, (Forts. följer.)