Aftonbladet – 12 april 1853, sida 1

soramarkläder, nemligen ett par linnepantalonger och en hvit eller kulört skjorta; men annars gå de helt nakna och visa blott kring höfterna och låren ett stycke färgadt tyg, hvars lätta draperier ingalunda misskläda de vackra och fasta lemmarne, Utan snarare upphöjaderas af en superb hällning ännu mera utmärkta kroppsformer. Qvintornträro betydligt mindre, och yppigt utvecklade till denna formernas fullhet, som icke hämmas af något tvång och derföre äro i så hög grad egnade att visa, hurn skapelsens mästerstycken, skola se ut för att förtjena detta ramn. Det vänliga, ofast behagliga ansigtet med de gnistrande svarta ögonen omskuggadt af ett antingen tvåflätadt eller ännu vanligare i obämmade lockar fladdrande hår, hvars blåsvarta glans skulle utgöra mången veritabel skönhets afund och hvars behag ännu mera upphöjas af en kokett -omvirad grön krans at fint formade blad eller täcka ormbunkar och deribland i öronhåien instucken en och annan blomma än af en ljuft doftande hvit Morinda Oitrifolia, än af en högrödt strålande Flibiscus Rosa sinensis, än af en gul Malva eller annan från Flora ryckt prydnad, som på det mest eleganta sätt placeras just der hvårest den bäst skall försköna. Iklädd en enkel blusklädning, som nedfaller i lediga veck ända ;till de bara fötterna, framställer heladenna gestalt en bild af denna fria ledighet, som är ett så fullt uttryck af naturpoesi och så gerna trifves i sällskap med okonstlad grace och instinktartad -täckhet. Lägg nu dertill en aldrig afbruten glädtighet en:ständigt öppenhjertig vänlighet, en tota frånvaro af pryderi — och man skall medgifva, att dessa Taheitskor verkligen äro små förtjusande varelser, hvilka kanske juet derigenom ej: blifvit fullt så farliga, att de äro så föga afundsjuka om sina behag. Man kan verkligen ej hafva något roligare, än att. helt ogeneradt träda inom deras enkla boningar, slå sig ned på de mjuka mattorna och -börja underhålla en konversatien, com visserligen å ömse sidor ej är fullt fattad, hvad