Aftonbladet – 11 april 1853, sida 3

SS RSS RSS , RESTS SRA hvarje omvridning lemnade, slogs genast, medan den ännu var varm, i en kittel gow var ställd öfver ett fyrhål till förekommande af vidbränning, hvilken anpars mycket lätt kan inträffa och gör saften osmaklig och sålunda oduglig. Då 3 kannor saft erhällits och den började koka och nägot skum dervid visade sig, tillslogs kalkvatten i -mindre portioner, hvilket genast försatte saften i ett ännu mera skummande skick. Detta skum altogs så ofta och så fullkomligt som möjligt. Under kokningen tillsattes alltmera kalkvatten, till dess bismaken helt cch hållet försvunnit och den kokende saften klarnat. Kalkvattnets qvantitet är berosnde af dess styrka. Till-3 kannor saft ätgick, vid den bär beskrifna kokningen, 1!, jumfru af då begagnadt kalkvatten. Medan kokningen af de första 3 kannorna saft sålunda pästod, fortgick rifn ng och vridning af qvars.rande betor, hvilkas saft hälldes i ny kittel, så att hela operationen oafbrutet fortgick, så länge som kokta betor funnos i behäll. Den saft som erhölls uti pannan under betornas kokning, blef äfven använd till sirap, säsom varande lika söt som saften af de urvridna betorna. Pannan hade varit försedd med lock under denna kokning. Titer en sädan behandling erhölls af ofvanstäende en tunna hvitbetor, vägande 13 1:. I skal och gröna toppar . . . . . 41. — I träd och torrt ämne efter vridvingen. 3 8 I. Tillsammans 71: 8 TE, oeh af återstoden af tumnans vigt . . 5 12 3?, kannor sirap af 36:gradig sötma. Denna sirap inkokades vidare i fata kopparkärl under 1!, timma och lemnade cirka 3 kannor sirap, som i varmt tillständ höll 42:gradig sötma. För arbetet med sagde tunna ätgick: Till skalning, sköljning, skärning och ätersköljning af betona . . . 2 personer i 4 timmar — 8 timmar. Till rifning och vridning. ..3 do i6 do 18 d:o. Tillsyn vid inkokning . . . : 6 d:o. Tillsammans 32 timmar. Det använda kalkvatinet var beredt af 9 I osläckt kalk och 4!, ksnoor vatten. Den kalkmjölk som deraf erhölls filtrerades genom gråpapper och lemnade cirka !, kapna klart kalkvatten. Vid ofvansagde bibandling af khritbetor bör noga iakttagas, att allt det gröna, vare sig i toppar eller skal, noggrannt bortskäres, emedan deri inpehåälles en stark bäska, som ovilkorligen ger smak åt sirapen. Den urvridna saften bör, då den ännu är varm, silas och genast höllas uti kitteln, emedan om den får kallsa den lätteligen blir sur, till förekommande hvåraf, under den längsamma urvridvingen, tillsats öres af den i pannan befintliga varma saften, hvarigenom man hastigare erhäller den qgvantitet, som för hvarje särskild iokokning erfordras. Så längt den meddelade beskrifningen. — Vi vilja beledsaga den med några få betraktelser. De hittills, så vidt vi känna, gjorda försöken att ur hvitbetor bereda god sirap hafva icke haft framgång; och äfven vid sockerberedningen af hvitbetor i stort bar man erhållit och erhåller en sirap, eom för sin elaka smak vanligen endast användes till destillation a! bränvin eller beredande af pottaska, enär den är särdeles rik på kalizalter. Det är bäde dessa salter och de bittra växtämnen som betorna innehålla, hvilka vid sockrets utkristalligering stanna qvar i sirapen och förorsaka dess elaka smak. Alfven då man endast veka! bereda sirap har man dock ej lyckats aflägsns dessa ämmen, hvilka gjort produkten oanvändbar. Man har dervid hittills butvudsakligen! ijt tvenne metoder: den ena att ritva de rås betorna och sedan utpressa saften; den andra att skära betorna i tunna skifvor och genom maceration med kallt eller varrt vatten utdraga sockret och erhålla en söt saft. som derefter sammenkokades till sirap. Hr voni Stjernemans förfaringssätt atviker härifrån ji ivenne väsentliga punkter, och möjligen ligger just i en eller båda dessa olikheter förklaringen ef det bättre resultat han vunnit. i Den första olikheten är borttegandet af hela hvitbetans yta — topp, rotänds och skal — hvarigexom efter all sannolikhet det mezta a! salterna och de bittra väöxtämnena aflägsnas. Det är nemligen köndt, att toppen och rot.) ändan af betan ionehålla föga socker, som deremot i vida större proportion förefinnes den wedlersta delen. Det är dock myck sannohkt, att ej allenast topp och rotända,; utan hela ytan med dess skal innehölla ganska, litet socker; och vore betan klotrund skulle! man kunna säga, ett eockerhalen är störst i medelpunkten och afisger mot periferien, u der det att de bilira ämnena äro ymnigaet i periferien och aftaga mot medelpunkten. Gegora skalningen börttages aäledes större del kf de för sirepens smak skadliga ämnen, raenp ganska obeiydligt af sockret. i; Den andra olikheten vaed vanliga förferingssättet är att kokningen sker före betans rifning, i stället för av följa på densemma, så att man endest kokar deu utpressade saften. Genoa dennas snivg af sjelfva den öritvaj bean koagulerar be ä te och Qvsr-; alannar sanuolikt i press-residuum, i stället! för att blandas med satten,, hverjemte ätskiliga andra kemiska föreningar troligen uppstå, hvilka möjligen kuvna göra flera eller färre, at de bittra ämnena olösliga, hvarigenom de skulle qvarstanna i press-residuum och således l cke skada sirapen. HReningen med kalk är leremot vaniig, och fastän kalken, enligt hr, son Stjernemans metod, icke uttälles uten jvarstannar i sirapen, är dess qvantitet inga, att den omöjligen kan verka skadligt. Den begagnade meioden, att vid pressninsen endagt använda handkraft, hvarigenom ryckningen blir relativt svag, skulle kunna, nd emedan derigenom mycket socker ; an blifva qvar i press-residuum; men innan ! au föreslår pressning med starkt tryck, måse man genom försök öfvertyga sig, att ej. den starka tryckningen utpressar de bittra änm-! nen, fom man så garna vill undvika. j Vi hafva anfört dessa betraktelser för att! idagalägga nödvändigheten att noga följa upp-;: Annarens föreskrifier, utan att vilja förbättra dem, apporlunda än såsom försök, ty det händer lätt att den förmenta förbättringen kan vara en verklig försömring, Sådan som den här i all sin anspråkslöshet är uppgifven, harl: den tvenne stora förtjenster: Den ena, att! gifva god produkt, och den snåra, att kunna verkställas ulan andra apparater och redskap, in de som äro att tillgå i hvarje någorlunda vällf försedt kök. För en husbehofsnäring är dette icke ringa vigt. I ord 0 i ASS FE Ur RR I I i H e