Aftonbladet – 8 april 1853, sida 3

EIUSPSENs 8, SSBARA PIIRSSAASESA RSBEN sRA FIRE, KIRURG SE, FRE SAERASEEr der och således hade sin införsel billigare än Sveriges östra handelsstäder, kunde i detta förhållande äfven uppletas en af orsakerna till den öfverklagade smyghandeln, utmed gränsen, från Norge. För att snart afbjelpa alla dessa, dag från dag allt mera kännbara olägenheter i nu gällande Sunds-tull-tariff, som kunde vinnas och särskildt den befrielse för svenska kustfarten från Sunds-tull-tvänget, hvilken syntes vara med billighetens fordringar öfverensstämmande, jemte en minskning af de sä kallade tullkammarsportlerne och fyrpenningarne, så att dessa nedsattes till belopp, som motsvarade de bebof hvarför de ursprungligen blifvit beviljade, vore rikets ständer af den tanka, att alla tjenliga medel borde användas; och hafva rikets ständer alltsä, med underdänigt tillkännagifvande att de för sin del ansägo afskaffandet af Öresundstullen vara för befrämjandet af rikets bandel utaf yttersta vigt, i underdänighet anhöllit att Eders Kgl. M:t mätte täckas, sä vidt de politiska förhällandena sådant medgäfve, i samräd med öfriga uti östersjöhandeln deltagande makter, vidtaga de ätgärder, hvilka Eders Kgl. M:t kunde i näder finna tjenliga för vinnande af detta ändamäl, samt att, innan sädant hunne verkställas, Eders Kgl. M:t mätte söka förskaffa ät svenska handeln och sjöfarten genom Öresund de ytterligare lättnader, som, utan störande af den vänskap och den grannsämja, hvilka med g konungariket Danmark lyckligen voro rädande, kunde f erhållas. Genom nädig remiss anbefalldt att häröfver afgifva 1 underdånigt utlåtande, har Eders Kgl. M:ts och rikets t kommers-kollegium i sammanhang dermed förehaft k en af Stockholms grosshandelssocietet till Eders Kgl.! M:ts civildepartement ingifven, till kollegium i nåder 1 remitterad underd. ansökniog i samma ämne, hvart öfver särskildt underdånigt utlätande afgifves, och får till ätlydnad af högstberörde nådiga befallning, i af: seende ä rikets ständers ofvanberörde framställning, underdänigst anmäla följande: IE Sedan, genom en den 3 Juni 1720 undertecknad c traktat, tullafgifterna för svenska fartyg och de utij dem förda varor, som -påssera Öresund, blifvit be-c stämda att utgå i enlighet med en i Christianopelska! fördraget af den 13 Augusti 1645 intagen tariff, som t under den 15 Juni 1701 förnyats och uti fredstraktaten af den 14 Januari 1814 bekräftades, sä har, s 1 f PRIREEERET SL FOND en RR under den 22 December 1841, en ytterligare konvention angående Öresundska tullen blifvit med Danmark afslutad att gälla för en tid af tio är och framgent intill dess att tolf mänader förflutit frän och med den dag, då en af de respektive regeringarne för den ani dra tillkännagifvit sin afsigt att läta öfverenskomh melsen till kraft och verkan upphöra. Genom denna i konvention blef bland annat beslutadt, att ofvanbe-c rörde, är 1645 upprättade tulltariff skulle förblifva i I foll kraft och att säledes icke nägon förändring kom1 me att äga rum i tullbestämmelserna för de i samNE ma tarift specificerade varor; men för ätskillige an s dra artiklar, såsom kaffe, färgträd, garn, socker och diverse specerier, blefvo afgifterne nedsatta i förhälg lande till den tull, som törut blifvit för samma slags : varor erlagd. År 1846 afslöts emellan Danmark och Preussen ett handelsfördrag, hvarigenom ytterligare modifikationer för Sundska tullens beräkning bevilja-t des, och slutligen bar, enligt Eders Kongl. Maj:ts nöI diga bret af den 12 Juni 1852, kongl. danska rege1 ringen, uppå gjord framställning, medgifvit ätskillige s lättnader i afseende ä smärre svenska fartyg, som vid direkta resor mellan svenska orter passera sundet, il sammanhang hvarmed vissa, med beräkningen af Öref sundska tullen gemenskap ägande förhällanden blifvit t närmare reglersde. t Efuruväl dessa, i sednare tider vidtagne förändrin-s gar och noggrannare bestämmelser medfört flera vig-1 tiga fördelar, bafva dock derigenom de mänga af c Öresundska tullen bärfBytande olägenheter endast i:f ringa män förminskats och kunna icke anses fullstöndigt sfojelpta så länge skyldigheten qvarstär för dejs fartyg, som passera sundet, att anlöpa Helsingör för if erläggande af en tullafgift, som icke äger rum i ana dra likartade fall, icke ens vid gesomfarten af Dar ld davellerna, der likväl den ömsesidiga stranden inne-S hafves af samma makt. Ett sädant förhällande kan d e k I icke äberopas till stöd för tullen i Öresund, som är s ett allmänt farvatten, hvartill således tillträdet borde; vara fritt för alla nationer, eller ätminstone för dem; til hvilkas hamnar sundet leder, och i främsta rum-it met borde en sädan tullfrihet tillkomma det land, af s hvars kust lika mycket som af den danska detta far-s vatten bildas; men om ock Sverige, lika med andra nationer, mäste för sin utrikes bandel tills vidare vara underkastadt den i så många afseenden betungande k Sundska tullen, kan dock derutaf icke följa attäfven d den inrikes sjöfarten, emellan de på ömse sidor om n Sundet belägna svenska hamnar, skall vidkännas ena; banda afgifter, och befrielsen från denna, med skäl n öfverklagade, skyldighet borde alltsä, i. kollegii tanka, ec företrädesvis påyrkas. När en sädan befrielse kun nat medgifvas för svenska fartyg under femton lästersc årBgtighet, utan att dessa dengenom: ansetts gynnade: l på andra nationers bekostnad, synes densamma äfven r kunna utsträckas till alla svenska fartyg, som segla a emellan inrikes orter, samt alla i sädane fartyg förda 1 EJ T s L r ( varor; och dä denna fröga rörer en för Sverige en-j skild avgelägenhet, torde densamma utgöra föremöäl. för särskild underhandlipg med Danmark, oberoende af de ätgärder Eders Kongl. Maj:t, till vinnande af det äsyftade ändamälet, kan finna för godt vidtagalr gemensamt med öfriga, i Östersjöhandeln deltagande dc mökter. g Hvad den allmänna frågat beträffar, torde underir nuvarande förhällanden Sundska tullen svårligen!g kunna fullständigt atskaffas med mindre ersättoingir beredes, åtminstone till nägon del, för den förlust, söm derigenom skulle tillskyndas danska statsverket, 1 och eburuväl det. ingalunda synes omöjligt att på I detta sätt befria handeln och sjöfarten frän de ola-; genheter, som anlöpsndet af Helsingör otvifvelaktigt;: medför, torde dock betydliga svörigheter möta för be:s stammandet af ett sädant ersättningsbelopp oeh grun-!D eine för dess fördelning, anti gen emellan alla län-!v år, hvilkas fartyg passera Öresund, eler etidast dem 1 som äro vid Ösiersjön belägnes Sedan dessa och delr flera dermed sammanhängande frägor hunnit afgöras,!g äterstär att bestämma vilkoren för ersättningens ut-ja gifrande och huruvida sädant skall ske, antingen ge-li rom öfvertagande at motsvarande af danska stäts-1 skulden; genom utfärdande af räntebärande obligatios r g l f I t S : S 1 1 rer, eller genom en viss summas betalande ärligen eller för en gång, och slutligen torde det komma att beropähvarje land för sig att bestämma om den på Cetsamma belöpande andel i ersättningssumman skall ut,ä antiogen direkte af de allmänna medel, som för sädant. ändamäl kunna vara att tillgä, eller genomlc särskilda afgifter för fartyg och deruti ineller utförda varor. I sakens närvarande skick och förr än I det närmare visat sig huru längt anspräken på Sveriges deltagande i en sädan ersättning komma att sträcI kas, eiler om icke, i följd af möjligen inträffande I händelser, ändamälet kunde vinnas med mindre uppoffring, anser sig kollegium icke kunna ingå i vidare li bedömande af alla dessa frågor, hvilkas pröfning till stor del mäste grundas på noggrannare undersök: ingar om särskilda nationers skeppsfart genom Sundet och Belterna, än kollegium nu är i tillfälle ästadl komma; I Deremot torde någon så beskaftad, vidlyftigare undersökning icke erfordras för beredande af de ytterligare lättnader, i afseende ä Sundska tullen, hvarom Rikets Ständer i underd. anhållit och som huf-l. vudsakligen bero af de förhällanden hvarpä kollegium l, nu för fösta Eders Kongl. Maj:ts nädiga uppmärk-; samhet. Vid upprättandet af den så kallade Christianopel-l. i j i ska tariffen, efter hvilken ifrågavarande tull ännu för mänga varor beräknas, har den grundsats varit följd och sedermera genom alla efterföljande traktater godkänd, att afgifterna i Sundet och Bolerna skulle utgöras med högst 1 procent af varornas värde på inlastningsorten. Dessa värden hafva emellertid under loppen af 2:ne ärhundraden för många vigti artik-, ER ÅA ARR NA KA LE RR mo R