ned 500,000 menniskor äro blott 50 bränvingrogar. — För några få år tillbaka fanns enellan Skanstull och Länna gästgifvaregård, om är blott 5 fjerdingsväg, icke mindre än ) krogar så att den till Stockholm trafikeande allmogens förtjenst, af i staden sålde raror, till en stor del, ibland helt och hället, flockades dem på de många krogarne för ränvin, oberäknadt slagsmål och i fyllan örderfvade meniskor och dikaså dragare. — Med sådana tillställningar kan folket icke plitva annat än förstördt och sådant som det nu befinnes. Men huru och när skola rikets ständer komma öfverens om en så nödig och nyttig örändring som här är föreslagen, och svenska olket inse, att den myckna bränvinstillverkningen och förtäringen är Sveriges värsta fiende, och den egentliga orsaken till den myckna fattigdomen, tiggeriet, osedligheten och eländet, hvilka ohyggligheter man. under resor utom Sverige icke får se uti något af våra grannriken? Jo! om regeringen, länsstyrelserne, presterne, hushållssällskaperne och tidningarne ville ihärdigt besvära sig med, att grundligt underrätta och påminna svenska allmänheten om, huru mycket Sverige förlorat i penningar och välmåga, (se ofvanföre) samt menniskorna i fysiskt och moraliskt afseende, genom den myckna bränvinstilverkningen och förtäringen, isynnerhet under de sista 40 åren, hvarunder tillverkningen stigit 9 dubbelt, eller från 6 millioner under Gustaf III:s tid till nu minst 54 millioner kannor, och troligen deröfver en del år, hvarigenom bränvinsmissbruket och dess bedröfliga följder i sednare tiden tilltagit aldråmest. Och om derjemte svenska nationen, isynnerhet allmogen, på nyssnämde sätt blefve upplyst om, huru alla Sveriges grannriken långt för detta funnit det nyttigt och bäst, att förekomma bränvinsmissbruket genom hög beskattning och inskränkt tillverkning, medelst ett mindre antal noga kontrollerade bränvinsfabriker, så är troligt, att pluraliteten af Sverieg riksdagsmän samt den större och bättre delen af svenska nåtionen, ännu har så mycket fosterlandssinne och kraft i behåll, att de, isynnerhet om regeringen kraftigt tager sig saken any; skulle, likasom för 6 år sedan i Norge, skynda att äfven i Sverige afskaffa den förderfliga husbehofsbränningen och an-— taga bränvins-fabriks-systemet i mindre skala med hög beskattning, samt sedav, hvadjordbruket, ladugårdsskötseln och deraf blifvande öfverskotter till export angår, följa Danmarks vackra, lönande och lärorika exempel. Det som lyckats så väl i Danmark och flere andra länder, bör väl äfven lyckas och blifva förmånligt i Sverige; blott alla som icke tillverka bränvin, fatta litet mod vid nästa riksdag oci. angripa det onda i roten, enligt detta förslag; allt annat är och blir endast fåfänga palliativer. Att danska och holsteinska landhushållarne äro långt framför Sveriges hvad kreatursskötseln och ladugårdshushållningen betröffar, synes påtagligen af deras stora ladugårdsexporter, och tvärtom af Sveriges märkvärdiga brist och betydliga import af dylika varor. — Det skulle derföre troligen lända till mycken nytta, om ifrån hvarje svensk provins utsändes till Danmark och Holstein några skickliga personer, med goda hufvuden och verklig håg för :kreatursskötseln, för att inhemta riktig kunskap om . danskarnes fodringssätt wutap. drank, och huru de i ailt gå tillväga, för utt erhålla så goda och vackra kreatur, och så mycket och goda ladugårdsprodukter af alla. slag.) — Eller ock, kunde 50 å 100 danska och holsteinska ladugårdsoch mjölkkam-— mar(Meijeri) föreståndare införskrifvas, för att undervisa våra ladugårdsegare, dejor och ladugårdspigor. — Reskostnaden kunde betalag af den, som jag hoppas, förhöjda bränvinsskatten; ty annars dröjer det troligen alltför länge, innan svenskarne, isynnerhet allmogen, lära sig att riktigt och förmänligt sköta sina kreatur och allt hvad dertill hörer. — Det är ju för ömkeligt att okunnigheten och. vårdslösheten med kreaturen blifvit så inro-tad, att i hela Sverige knappast finnes några ladugårdspigor som kunna mjölka riktigt, hvil— ket är mera af vigt än de flesta tro; ty genom oriktigt handlag vid mjölkningen gitven kon icke ned all mjölken, sinar derigenonu sedan snart utaf, och är försämrad för hele sin tid. Det danska smöret är så väl beredt, att det håller sig godt ovanligt länga, äfven i varma klimat, hvarföre det är mycket begärligt till skepps provisioner för långresor, hvilket be-tydiigt befordrar deras myckna smörförsäljning, hvilken synes i början at denna aft handling. Att införskrifva goda utländska kor, ionam man har ordentligt folk, och som kan rikti fodra, sköta och mjölka dem, och på köpe ställa dem på drank ech halm, eller sämr: foder än de äro vande vid, blir alltid en br stfällig spekulation. Till att förbättra arbetsklassens smek och afleda åtrån efter bränvin, kunde måhända staten t. ex. af den förhöjda brör vinskat:e i försöka att låna penningar för 135 ränta eller bestå premier till goda ölbrygg sriers med is(köllares anläggande på landet och för öMörlsäljning här och der vid de större vägarne. — Då öldrycken är ansändtar för allmänheten li Bayern, torde den ock kunna införas på andet i Sverige, — Bränvinskrogarne borde Igenast betydligt inskränkas och strängare Tkontrollerag, sarut ölförsäljning uppmuntras, Joch sedan, på nordamerikanska sättet, alla Jmer och mindre druckaa tagas i förvar tills Ide bli nyktra och angitfva den person som sålt ruset, hvarpå Tussöljaren bör intaga deras ställe i häkte, tills höga böter blivit erlagde, annars förloras kroghållningen3; ty ingen bör få sälja eller traktera till en och RR ge mer än en jumfrusup till hvarje id mat. Deraf blifver ingen full. Nu för tiden skall icke vara sällsynt, att personer tratta i sig 13 å 14 supar på dagen, an nå landet fr Nira Avan attt