Aftonbladet – 8 april 1853, sida 2

ngenting förtjena. — Det är endast för att förleda till större bränvinstillverkning och mera sädförstöring, samt isynnerhet för att synna missbruket af bränvinet, och arbetsklassens ruin. De 9 millioner rdr bko årlig bränvinsskatt, som på hör föreslagne nyttiga och lämpliga sätt skulle erhållas, kände och borde sedan i några år användas till de verkeligen hårdt betungade modernäringarnes lättnad, nemligen till jernvägars och elektriska telegrafers byggande för beqvämare och lättare handel och transport af spanmål, ladugårdsprodukter, jern och skogseffekter etc, något deraf äfven till uppsättande af bästa och nyaste sorten torkinrättningar för säd vid spanmålsexporthamnarne (ty rå säd betalas ej så bra, och håller sig mindre väl på längre sjöresor) äfvensom till uppmuntringar för sockerbetors odling och sockerfabriksanläggningar af nämnde rotväxt, kanske ock till Jadugårdspremier o. 8. V. För ungefär 27, års sådan bränvinskatt kunde en präktig jernväg med elektrisk telegraf byggas ifrån Stockholm till Göteborg, likaså till Carlskrona; (efter samma beräkning som Köping-Hults-jernvägen) för 3 års bränvinsskatt från Stockholm till Malmö, för 1! års till Fahlun, 1, års till Carlstad och 1 års till Gefle 0. s. v. Dessutom en och annan jernväg tvärs öfver-landet. — Nu nämnde jernvägars kostnad skulle dock blifva betydligt mindre, (troligen 16 å 20 mill. rår) derigenom att många mil blifva gemensamma för flera vägar. Som bränvinet nu i många år nedsatt Sverige, så är det i sin ordning, att detsamma medelst högre beskattning åter upplyfter Sverige, med jemvägar och telegrafer c. samt mera sedlighet och-arbetsamhet o. s. v. Skulle Rikets Ständer vid nästa riksdag hedra sig med det patriotiska beslut att afskaffa husbehofsbränningen och antaga en inskränkt fabriksbränning med minst 36 sk. bko skatt för hvarje tillverkad kanna bränvin, samt, till börja med, bestämma samma skatt till jernvägars byggande, så vågar jag tro, att det skulle vara billigt och riksgagneligt, att frakten, isynnerhet för spanmålsoch andra landtvarors transport på jernvägarne, bestämmes mycket låg, till ersättning och motsvarighet för den nu mindre kostsamma bränvinstransporten. — Sådant skulle ock säkert öka trafiken och väginkomsterne. — Som bränvinsskattejernvägarne icke kunna anses kosta något, då till dem icke erfordras hvarken aktier, lån eller ränta ej heller något af statens hittills vanliga inkomster, så skulle på dem icke behöfvas högre afgift, än nätt och jemt tili vägunderhållet, hvilket ofelbart skulle lifva handel och rörelse, befordra revenyen, samt linlocka en mängd utlänningar att depensera Jpenningar i Sverige, och sålunda göra våra ljernvägar mer och mer indrägtiga. Jordbrukarne kunde på detta sätt, såsom svepskäl för den myckna bränvinstillverkninIgen, icke skylla på svår och kostsam transport af säden till afskeppningsplatserne. Att ;lafsättning på säd och ladugårdsprodukter nog fiänes, har jag härofvan visat. ) Ofvanföre är uppdagadt, att minst 3 millioner tunnor säd årligen förstöras genom nuvarande husbehofsbränning. — Om deremot det hädanefter blir fabriksbränning, som i alla afseenden är förmånligare, och det bestämmes latt 12 millioner kannor bränvin, icke mer och licke mindre (för att erhålla tillräckligt penIgar till jernyägar m. m.) får tillverkas, så Iskulle dertill, genom konstbränneriernas bättre Tredskap;åtgå blott 600,000 tunnor säd, följakteTigen besparades omkr. 2,400,000 tunnor. — lOm man deraf, för att förbättra kreatursIracerna och för att erhålla större afkastning af ladugårdarne, såsom i Danmark, gifver kreaturen, utom den verkeliga säd de hittills erhållit, ytterligare t. ex.-400;000 tunnor, så Ikunde Sverige ändock i vanligt goda år exortera ungefär 2,000,000 tunnor säd, naturigtvis mest af stridaste och bästa sorterne som betalas bäst; ty åt kreaturen duger slösäd, sämre korn, hafre och blandsäd. Om sålunda af exportsäden säljes, t. ex. (för kort räkning) 500,000 tunnor hvete å blött 20rdr tgs tunnan och 1,500,000 tunnor Iråg å blott 15 rdr rgs tunnan utrikes, så skulle derför genast inflyta till. Sverige omkring 32,500,000 rdr rgs årligen, kanske mycket mera efter de högre spanmäålspriserne i England, Holland, Belgien och Norge; utom vinI sten i besparad brännerived, dagsverken, körstllor, qvarnresor och bränneri med redskap, tlsamt sedligare och bättre arbetare m. m. — 2Månne intet allt detta skulle smaka bättre, tl vara nyttigare och hederligare för Sverige, än -latt förvandla all öfverskotts säd (3 mill. t:r) -Tendast i bränvin, för att pungslå och förstöra I vårt eget folk, befordra laster, osedlighet och Bi brott, samt sedan blifva tvungen att underh Ihålla en kostsam fattigvård och fångvärd? Det är ju påtagligen att hushålla bakläoges, och att uppsätligen göra sig sjelf fattigare och fattigare. — Deremot skulle Sverige, efter I detta förslag, då omtankan och hägen för Tlbättre ladugärdsskötsel, bättre jordbruk och 8 k t bättre hushållning i allmänhet, sedan skulle stiga, såsom uti Danmark, efter det husbehofsdränningen der blef afskaffad, snart nog kunna linkassera för ungefär samma sort landtmannaYvarors export, lika mycket gom Danmark, och Idet så mycket troligare, som Sverige i. det hela bar kraftigare jord — ty halmen och tlaxen i Sverige blifva i de flesta landsorter Jlängre än i Danmark — mera lera och lerAl mylla eller hvetejord (och hvete lönar sig bäst att exportera) mera ängsmark, och mera å Inyodlingslägerheter än Danmark, enligt egen Jerfarenhet och uppgifterne i Forssells statistik, i ljemtörde med statistiska uppgifter från Dan6 mark. 3) Så stora, nya och hedrande riksinkomster, Inemligen 9 millioner rdr bko årlig bränvinsPlskatt, och omkring 40 å 50 millioner rdr 1gs i export eller allmän riksvinat af jordbruke . loch ladugårdarne, utom vår hittills vanliga ir export af i och trävaror c. äc. skulle Ps lsnart göra Sverige ifrån ett nu fattigt och för