Aftonbladet – 7 april 1853, sida 3

en riktig kreatursskötsel, genom hvilket allt våra Jadugårdar i allmänhet, slutligen blifvit så litet .renderande, att mycket viktualievaror nu måste importeras, i stället för att Sverige förr kunde sä!ja tusentals tunnor smör och många sorter lifsförnödenheter. I Danmark, der de fodra med mera hö, säd och rotfrukter, rendera ladugårdarne ojemförligt mera, och der är det hedersposter att sköta kreaturen; i Sverige anses dylika tjenster nästan med förakt, och endast det sämsta folket vill åtaga sig ladugårds-sysslor; sålunda ej underligt att svenska kreaturen blifva vårdslöst skötta och illa handterade på allt sätt, samt till följe derai gifva ringa afkastning. Hvad svenska åkerbruket angär, så har det visserligen sedan 1809 gått betydligt framåt (ehuru på många ställen på ängarnes eller det förnämsta kreatursfodret, höets, bekostnad), så att Sverige nu producerar mycket mera säd än svenska folket behöfver, hvilket påtagligen synes af den myckna bränvinstillverkningen ). Det är dock alltför bedröfligt att så mycken säd (3 mill. tunnor) så illa användes, nemligen till att demoralisera och utsuga eget folk, hvarigenom Sverige af sin öfverflödssäd icke allenast ingenting vinner, utan tvärtom år! förlorar på mångfaldigt sätt. Ja, 7 sjelfva bränneripatronerne, 59 och falska vinsten var den så kallade h fylleriet, 0 Ben ce varken för fäderR, hafva till större delen, ET noga, lika mycket förlorat som senom alla brännerikostnader, dåliga Yägsverken, klena, lata, oordentliga, opålitliga och fattiga underhafvande, skogsförstöring, tilltagande fattigvård och fångvård, kostsamma arrestbyggnader, försämring af kreaturen 0.8. v. Oberäknadt hvad hela samhället lider genom otrefligheten af fylleriet, tiggeriet, osedligheten och mångfaldiga brott; hvilket allt polisprotokollerna, domareböckerna, tidningarna och dagliga erfarenheten alittör mycket intyga. När man nu summerar ihop det lilla Danmarks siora iokomster af dess jordbruk och ladugärdsskötsel under de sista 39 åren, eller sedan dess sista 7 års långa och kostsamma krig mot England, och antager som medium inkomst blott den mindre exporten af år 1840 (se början af dessa upplysningar), så finner man att Danmark under nämnde 39 år inkasserat af sitt jordbruk och sinaJadugårdar omkring 1800 mill. rår rgs, ehuru exportpriserna äro mycket lågt upptagna. Och om man till jemförelse på samma sätt summerar ihop Sveriges stora rikes förluster af dess jordbruk och dåliga ladugårdsskötsel (oaktadt den prisade dranken), d. v. 8 nuvarande värdet af den spanmål som årligen blifvit förstörd till bränvin (ungefär 40 millioner rdr rgs), och de 6 å 7 millioner rår som för importerade viktualievaror och ladugårdsprodukter årligen blifvit utgifna; summa 46 millioner rdr rgs; så har Sverige på samma 39 år förlorat och bortkastat omkring 1800 millioner rdr, eller ungefär lika mycket som Danmark vunnit. — Nägra, ja till och med några hundra millioner mer eller mindre försämra icke denna märkvärdiga jemförelse. Se der skillnaden och frukten af en måttlig fabriksbränning på ena sidan! Och den orimliga och förderfliga husbehofsbränningen på den andra! Är det skäl att fortsätta en så skadlig och ömklig rikshushållning? Och äro alla dessa på fakta och erfarenhet grundade sorgliga upplysningar och jemförelser icke skäl nog att i Sverige nu antaga ett bättre hushållssystem? Eller skall vårt af naturen vackra och vällottade land fortfarande få öfversvämmas af det förstörande bränvinet och blifva en beständigt tilltagande tiggarstat, röfvarkula och fånginrättning? År det icke syndigt att sä förderfva en förr ädel, sedlig och tapper nation? Dock, ännu kan det onda botas på följande sätt. ) Dessutom har de sednare åren blifvit utskeppadt en hel hop värsäd; men deremot har man importerat mycket mera af den dyrare höstsäden och ryskt mjöl, hvaraf dock större delen blifvit använd till bränvin. — Hvad tyckes om en sådan husbällning? Bränvin af all Sveriges öfverskotts-säd är säledes icke nog till arbetsfolkets ruin. De mäste ytterligare utmerglas med bränvin af utländsk säd, för att få än flera tiggare och brottslingar, och för att öka Sveriges utgifter. (Forts.)