Aftonbladet – 5 april 1853, sida 1

åra iesadt gng rr Jagt Sa grant ön a ÅR G. E. FLYGARSON SON. ex AS SETS EN RNE KA STOCKHOLM, den 5 April Ingenting skulle smaka frihetens fiender bättre än om de kunde lyckas utrota tryckfribeten, eller åtminstone underkasta den sådana bestämmelser att en fri press blefve en omöjlighet. Medlen -som försökts att förhatliggöra tryckfriheten. hafva varit mångahanda; och slugheten att använda dem verkligen beundransvärd. Sedan man icke mer med rätt: skäl kan tala om den politiska pressens missbruk till utfall mot enskilda personer, eftersom åtminstone den liberala pressen på sednare tid icke lemnat rum för några sådana anklagelser, har mean agit sig en annan utgångspunkt för si rop mot tryckfriheten, med tydligt uttalad riktning mot Aftonbladet. Det heter nemligen nu att en tidning med stor afsättning förtrycker diskussionens frihet, när den icke vill beqväma sig att besvära sina läsare med alla möjliga insända uppsatser, hvari motpartiet söker bekämpa tidningens egna öfvertygelser, och tillintetgöra eller åtminstone skada den sak för hvilken den skrifves. Utan att för denna gång ingå i någon diskussion öfver reformer i vår tryckfrihetslag. hvilka äfven vi anse ganska nödiga, såsom en förändring i juryns sammansättning, skärpning af straftbestämmelserna riot personliga injurier och en sådan bestämning at ansvarsskyldigbeten att den verkligt skyldige drabbas af straffet i händelse af ötverträdelse, måste vi dock med några ord hemöta ett anspråk som vore löjligt derest det icke listigt syftade att, med bevaradt sken af yttranderätt, 1 högsta grad binda händerna på den liberala tidning som för tillfället råkar att ha de mesta abonnenterna. Svenska Tidningens gårdagsnummer erbjuder ett slående exempel på huru långt en sådan pretention kan sträcka sig. En anonym författare hade för några dagar sedan till oss låt insända en polemisk uppsats, som egentligen är uppfylid af förebråelser mot gamla Aftonbladet för det detta alltför litet understödde det kungliga representationsförslaget, hvaraf insändaren är en varm vän, äfvensom ett slags faderlig tillrättavisning till oss för det vi icke redan sökt skapa en opinion i landet i afse ende på det nu hvilande förslaget. Då vi måste göra valet af tidpunkt för meddelande: af våra tankar om det Lagerbjelkeska förslaget, med hvilka vi alldeles icke ärna sticka under stolen, beroende af helt andra omständigheter än en okänd insändares enskilda önskan, och hvars artikel icke inneböll någor enda upplysning i sak, utan endast kunde betrektas såsom ett råd eller en önskan fremställd till oss enskildt, hvarföre vi ocksö äro insändaren tacksamme, så ansågo vi det icke tillbörligt att upptaga vårt utrymme och sysselsätta våra läsare med ett ämne som icke tnunde leda Ul nägra nmiga proktis U tater, då det s. k. kungliga förslaget väl omöjligen åter låter sig uppväckas till lif igen, utan läto artikeln återhemtas med några rader till ysning att vi ej ville ingå i någon polemik angående gamla Aftonbladets behandling af det kungliga förslaget, och derföre ansågo oss ej böra meddela artikeln, Den obekante insändaren, har nu låtit införa sin skrift i Svenska Tidningen, försedd med en dräpande inledning, hvari det bland annat heter att såsom tillhörande den liberala roeningsbrytningen inom vårt land ahsåg man sg ega anspråk att åtminstone, och alltid under anrmärkningarnes äfventyr, få sina åsigter öfver en så vigtig samhällsfråga inrymd i Aftonbadets spalter,. Han tillrättavisar derefler ea sådan s. k. sabgolutism å Aftonbladets sida att vägra intagandet af denna skrift, med den oväntade anmärkningen att bladet samma ma dag den återhemtades innehöll en -gkildring af förbållanden i Kalifornien, hvilken insändaren tyckte hade kunnat vara borta, och offentliggör slutligen de få, ej för offentiigheten beräknade, rader hvari vi underrättat insändaren om orsaken tillj vår vägran att intaga artikeln i bladet. Svenska Tidningen tillägger för egen del en ytterligare straffdom öfver det sätt hvarpå en tidning (Aftonbladet), som ständigt och sednast i förgår, sjeljberömmer sig att höra till frihetsvännerna, anser värdigt att behandla andras yttranderätt.s Detta sista uttryck är ganska mär igt. Andras yttranderätt vill således söga rättigheter för hvarje författare som behagar skrifva uppsatser mot Aftonbladet på ett sätt att de pasra i stycke med Svenska Tidningens egpa utgjutelser mot oss, att tvinga in så beskaffade uppsatser i Aftonbladets egna spalter. Lycka