Aftonbladet – 1 april 1853, sida 3

I dan river-digging var just nu Baltimore-komr paniet sysselsatt, och jag hade således hos -mina landsmän godt tillfälle att studera för-Ifarandet dervid. Sirömmen, som under vårfloden steg ofant; ligt högt och öfversvämmade dalen, så att flhusen och tälten måste utrymmas och förflyttas upp i ekbackarna, måste, för att bli tjen-Ilig till bearbetning, afledas ur sin strömfåra. -JÄnda från Januari månad tills pu hade de -I varit sysselsatte att konstruera väldiga fördämelningar ofvanföre det stycke, som nu skulle -lupptagas, och man hade användt en utomortdentlig arbetsstyrka att på sidan om floden I genomgräfva en backe för att der leda en kanal, Ihvari vattnet skulle afflyta. Sju månader hade Isålunda gått till ända på blott förberedande arbeten. Men kanalen var nu färdig, stensatt loch af 6 fots djup, och bar i all sin planläggning och fulländning prof på hvad möda man Idervid användt, med hvilken omsorg man dervid gått till väga, och huru man sparat intet att göra detta arbete starkt och varaktigt. Det är ingalunda ovanligt att vid sådana riI verdiggings se kanaler at 1800 alnars längd lanlagda, och man kan vid deras åsyn knappt föreställa sig, huru många dagar som till ett sådant arbete åtgått utan att lemna det ringaste i behåll, hvilka. krafter och ofta kapitaler, gom derpå blifvit nedlagda. Och om också icke, hvilket likvisst alltför ofta händt, den tillväxande floden på några få minuter kullIkastar alla dessa fördämningar och öfverIsvämmar alla dessa kanaler, huru ofta händer det ej att den flod, ur hvilken man efter såIdana ansträngningar och uppoffringar afledt vattnet, i sin uttorkade botten icke lemnar det Iringaste guld, icke ett endaste guldkorn till ersättning för mödorna, kostnaderna och månadslång ibärdighet! Det inträffade just under min härvaro, att flera betydliga läckor uppkommit på en ofvanför liggande, ett annat kompani tillhörig dam, och jag såg dessal minare dagen i ända vada i rännan i vattnet ända upp under axlarne och arbetande med den oerhördaste ansträngning för att reparera skadan. Nu var då floden uttorkad, med undantag at det vatten, som ännu stagnerade i fördjupningar och till hvars upphemtande man skulle anlvärda en pump, gom kostade bolaget 6001 piaster (2400 rdr). Man börjar härefter guldgräfvandet. Flera djupa hål af ett par alnars vidd uppgräfvas, och den sand och småsten, 8. k. dirtv, man härur uppgräfver, kastas i en s. k. tom-long. Denna är en vattenränna af bräder, en aln bred, af temlig lutning. Nedra ändan är något bredare och till botten har den här en jernblecksplåt, lik ett durkslag, genomborrad med täta, 3 å 4 linier breda hål; hela denna nedra del med hålplåten hvilar på ett störrel tråg, afdeladt genom tvärslår och något längrel. utskjutande än den ofvanpå liggande brädrännan. I öfra ändan af denna tom-long har man från en öfverliggande vattenbassin inledt en vattenslang af lärft med 5 tums vid öppning. Dirten uppkastas nu af dem, som uppgräfva flodbottnen, i öfra ändan af tom-longen; vattnet ur slangen nedforsar och afspolar denna dirt, så att den föres ned i rännan öfver hålplåten, hvarigenom sanden och alla finare partiklar nedfalla i det underliggande tråget, medan stenarne, som qvarblifva på plåten, af tvenne män beständigt undanskottas. Af det ständigt nedforsande vattnet bortföres ur det underliggande tråget all den finare sanden, hvarigenom framför tom-longen bildas småningom en sandbank, som för större säkerbets skull ännu en gång till genomgår tom-longens afvaskningsproeess. Med denna vaskning fortsättes, tills man genombrutit alla lagren, och till och med ett litet stycke in i sjelfva klippgrunden, under hvilken guldet aldrig förekommer, men ofvanpå hvilken det oftast omedelbart är nedlagdt. Ej sällan är marken full af stenar och så härd, att man ej förmår genomtränga den med spaden; man använder då pickan att bryta sig igenom, och vid stora stenar måste flera förena sig om att undanskaffa dem. Det är således intet lätt arbete detta upptagande af dirten, särdeles under en soihetta af mer än 909 och stående ända till knäna i vatten. Är dirten mycket lerblandad, så fordras naturligtvis starkare vattenström att rena leran från stenarne. Man förlänger då tom-longen med att sätta flera dylika rännor (slussar) i hvarandra, och på detta sätt får leran mera tillfälle att afspolas. När nu qvällen kommer, fattar hvar och en sin pan, ett bleckbäcken at Jen alns vidd och 14, qvarters djup, fyller den med den dirt, som genomgått hälplåten och qvarstannar i tråget under densamma och sätter sig vid flodstranden samt aftvättar under en roterande rörelse under vattenytan densamma, tills all smutsen bortgått och i botten endast ett lager af svart jernsand är qvar, hvaraf jorden är ymnigt mättad, och derigenom framblänkande större eller mindre guldkorn. Man afvaskar försigtigt denna jernsand så mycket som möjligt och lägger allt derpå i en liten blecklåda tills det torkat, då sanden antingen bårtblåses eller ock afdrages med en magnet eller qvicksilfver, och så har man omsider i behåll dagens gyllene skörd. , Medan en eller annan af bolaget är sysselsatt med denna reningsprocess, taga sig de andra en liten rast, sittande eller liggande kring denna sin kompanjon och med blickarna fästade på guldet i pannans djup, under de: muskelspelet i ansigtet tydligare än ord tillkännagifver resultatet, Än är der ett leende, ett glädjens och belätenhetens solsken, som upphfvar de sträfva dragen såsom ett återsken at den kära guldglansen, medan skatten vandrar ompröfvad och firad från den ene till den andre. Än åter, när det stränga arbetet icke lyckate, när lemmarne stelnat af hetta och väta, under det sinnet tillika nedtynges a! åsynen af blott svart jernsand i pannans djup. då ser man intet leende, då höres intet muntert infall, då skallar intet lustigt skratt — om ej ett hånskratt öfver gäckade förboppningar, Ae RR AL RR RE RR RA LL .— ro Öv